Dagar med Deco

Senaste inläggen

Av Helén - 10 november 2009 14:03


 

 

något nytt. http://brudec.wordpress.com/ Välkommen dit i stället!

 

 

ANNONS
Av Helén - 8 november 2009 22:27



Skithunden tuggar!! På allt! Pennor, suddgum, azalea och allt som finns på bänkarna i köket... Kan ju tänkas att han har lite myror i kroppen nu när aktiviteterna har legat på sparlåga ett tag. I fredags lade jag ett trehundrameters till honom på åkern, för att kanske få honom att bli lite trött och inte hitta på en massa bus. Skithunden är förstås Bruno, om ni nu trodde att det var Deco som helst plötsligt gått och fått för sig att bli en pestapa plötsligt.


Brunos åkerspår började i grannens trädgård och sedan vidare ut på åkern. Tre pinnar med burkar, liggtid drygt en timma. Väder: Ja, ni gissar rätt, det regnade.

Det började ganska bra, lite ofokuserat och slarvigt fram till första pinnen. efter den kom han igång "på riktigt". Då inträffar katastrofen: ett djävla rådjur uppenbarar sig i åkerkanten. Det var han förstås tvungen att kolla in ordentligt. Snacka om att man hoppas att ingen ser en när man står mitt på en åker, i ösregn, alldeles stilla och tittar i spårets riktning med en liten hund i lina som bara bålglor rätt ut i skogen.

När han hade fått spana i sådär en timma (kändes det som) tyckte jag att vi kunde fortsätta med spårandet och det gick han med på. Ett par meter, väldigt osäkert och vimsigt, sedan var det tags att glo igen. Suck. jag hade under tiden tid att studera terrängen, och upptäckte att vi nog stod en meter från rådjurets viloplats... inte lätt att spåra där...


Jag tänkte skita i alltihop och började gå mot slutet och efter några meter började B spåra igen. Det gick som på räls och han hittade sista pinnen. Sedan var bambi glömd och vi ägnade oss åt en massa lek med pinnen och bollen. När vi kom hem tackade han mig genom att tugga sönder ett decilitermått....


-


I går drog vi iväg till grustaget. Där består underlaget mest av grovt, hårt grus, lite sand och en del gräs. Jag började i det fina, mjuka gruset och gick därefter både i högt gräs och på hårt grus. Pinnarna fick ligga ovanpå och burkarna grävde jag ner.

Bönan trodde till att börja med inte på att det fanns något spår i gruset. De första tio meterna gick väldigt sakta och jag fick peppa honom lite på mina fotspår. När vi kom över på gräs gick det som tåget. Jag kan i bland ana en liten tendens hos honom att hastighet går före noggrannhet...

När vi åter kom ut i gruset så var det som om han hade spårat på grus i hela sitt liv, det gick undan! Men lite för mycket i zickzack för min smak. Stannade vid alla pinnarna gjorde han också. Vid den sista långa så tyckte han att vi skulle leka lite extra med den, och det tackade jag förstås inte nej till.


-


I dag tänkte jag att vi skulle spåra i skogen, men det var upptaget på bästa stället så det fick bli ett spår till Preben och upptag till Deco i skogen. Bönan fick nöja sig med gruset igen.


  


I dag började jag i skogen och gick därifrån ut på det hårda gruset. Passade på att vila en stund vid lägerplatsen innan jag gick vidare. Både gräs och grus i dag också, och tre pinnar. I dag var det bara extraburk vid den långa pinnen. I bland lägger jag små pinnar utan burk och så får han något ur tuben hos mig, men långa pinnar har alltid burk!


Att börja i skogen var förstås inga problem. Vid lägerplatsen försökte han gå under bänken jag suttit på, men fastnade. Han blev inte ledsen för det, utan gick bara runt den och fortsatte på andra sidan. När vi kommit halvvägs in i spårandet upptäckte Bruno att det stod en skummis i en buske! Skitjobbigt!! Det var Samuel som stod så där hundra meter därifrån och fotade... lika bra att han kom och gick med oss i stället. Bruno var inte heeelt säker på att det verkligen var Samuel som kom mot oss. Han hade ragg över hela ryggen och muttrade och skällde något hemskt. Men han blev väldigt lycklig när han märkte att det inte var någon som tyckte om att hugga svansen av spårande små kelpies.


Grusspårandet gick ofantligt bra i dag! Vinklar är svårt och det ser ut som om han har samma beteende vid vinklarna som Deco; går vinkeln åt höger så måste han göra en ring åt vänster innan han kan fortsätta. Bruno är lite mer yvig i sitt letande efter spåret än vad Deco är, men annars ser det ungefär likadant ut.



Dagens happening är att Bönan verkligen letade efter en pinne han fick i näsan och sedan tog han upp den och kom med den till mig! Hurra!!!

  letar... letar...




Det är också ofantligt roligt att spåra med en hund som tycker det är så KUL! Deco tycker nog också att det är ganska roligt. Men han visar det i alla fall inte som Bruno gör; med viftande svans och glada krumsprång :) Till skillnad mot Deco verkar han också uppskatta de långa pinnarna. Det är viktiga grejer! Men vi får inte glömma bort att ett antal små pinnar också kan vara väldigt viktiga...


  


-


Prebens spårande gick väldigt bra. Jag hörde dem mest knaka och braka i skogen och Samuels glada tjoanden när Preben hittade pinnar.

Deco har, peppar, peppar gått rätt på upptagen sedan vi hade vår lilla "kontrovers" om det för ett tag sedan. I dag fick han två lätta med hundmatsburkar som slut och det gick alldeles utmärkt.



ANNONS
Av Helén - 3 november 2009 22:10

Jo tack, läget på sjukfronten är något bättre. Än så länge ingen grissjuka, tack för det!


I går besökte vi klubben för lite måndagsträning. Det är ju så avskyvärt mörkt nu för tiden så vi åkte så snart jag hade tillgång till bilen för att hinna träna medan det fanns lite dagsljus kvar.

Det blev inte så mycket med det, hann precis rigga planen med allehanda attiraljer, rasta av jyckarna och sedan var det svart. Vi har strålkastare så det gick ingen nöd på oss. Trist att vara där ute helt ensam bara, tur jag inte är mörkrädd.


Deco fick gneta framåtsändande. Och som vanlig när vi inte har tränat på ett tag så gick det lysande! I och för sig var det obefintligt med störningar, men med tanke på vår lilla kris förra gången så var det kanske bara bra. Det som alltid strular numera är framföringen, han vet så väl vad som ska komma och tycker inte det är nödvändigt att gå så exakt som han "brukar" hmm...  oftast...

Körde lite apporteringar också, med fokus på snabba gripanden och ingångar. Den verkliga höjdaren för Decos del var stegförflyttningarna åt vänster, han gick verkligen skänkelvikning åt vänster. Det har annars varit mycket smygande bakom mig för att sedan komma upp och sätta sig när jag har flyttat mig klart. Konstigt nog har vi bara tränat hur själva stegandet ska gå till ett par gånger, och plötsligt verkar det ha fastnat. Härligt! Nu ska vi bara få till det samma åt höger...


Ett ganska långt kryppass fick det också bli. Fokus på att ligga kvar vid halter och så svängde vi lite åt höger och vänster också. Det gick bra alltihop.


Bruno hade sjungit upp sig rejält under Decos runda på planen så han var i bra slag när det var hans tur. Vi körde mest ordförståelse; sitt är sitt och ligg är ligg. Han har en tendens att gissa och blir rätt sur när han inte får gotta för det han tycker är rätt. Sitt kvar, ligg kvar och inkallning blev det också. Frestade honom med lite bollar som flög i luften, men det gick han inte på. Dutti Böna!

Donade lite med apporteringen, men det var han inte på humör för. Han stressade upp sig och började pipa. Jag andades och backade tusen steg i träningen och det kändes ganska bra, då började en hundjävel gasta på andra sidan ån och så var det träningspasset slut. Går INTE att koncentrera sig på träning när det sitter mystiska spökhundar någonstans i mörkret. Så vi lekte i stället. Det var kul det med! Bönan börjar kanske inse att det är lite roligare att leka med mig än att springa runt för sig själv och skoja.


När jag skulle lägga tillbaka apportbockarna i förrådet så upptäckte jag att någon hade hängt upp en pressenning på väggen och ner över halva golvet. Jag såg den förstås när jag hämtade bockarna, men den pratade inte till mig då. Det gjorde den nu! Ny och prasslig var den också så jag passade på och gömde en kamprulle i pressenningen och bad Bruno kolla om han hittade något där inne. Det är ett ganska litet förråd så han fick gå in själv medan jag stod utanför. Det var rätt så mörkt där inne, bara ljuset från lamporna på planen lös upp lite grann. Spännande att se om Bruno skulle våga gå in i det mörka rummet, trampa runt på pressenningen och hitta grejen. Så klart han gjorde, det var väl ingenting! Sedan blev det cirkusBruno på planen... :)


-


I dag tog vi en kvällssolig runda i sjökanten. B hoppade förstås i, tyckte det var kallt och for upp ur vattnet fortare än kvickt!

  

.




Deco tycker man kan plaska ALLA dagar på året

  

.



Ön

  

.






Det är som bekant rätt stenigt i Småland. Medan jag blundar och hoppas på det bästa så försöker jag tänka på att de åtminstone tränar upp motoriken när de far som dårar över stock och sten. Edvin vill köra agility med B när han (Bruno alltså Flört) blir större. Undrar varför...?

  

.





"Här kommer han aaaldrig att hitta mig"

  

 .

 

"SHIT!!!"

  

.



Rundan avslutades med lite (mycket) spring och bus i sanden. Sedan var vi både blöta, skitiga och nöjda!  

.




Ganska fint på vägen hem också.

  

Stationsutsikt :)

.


Förresten: Hur kommer det sig att en kelpie i sjumånadersåldern kan sno grejer från köksbänkarna, när grejerna ligger minst två decimeter från kanten??? Dessutom helt ljudlöst!


Och en sak till: varför tycker någon att sjön är ett bra ställe för den här?? Gråter Skrikandes

  

 

  

Av Helén - 30 oktober 2009 18:19


kul att du undrar V Skrattande Det har bara varit lite mycke´ ett tag, tyvärr inget hundrelaterat, och det märks! Både på att bloggen är full av spindelväv och hundarna är helt nuts! Skäms


Jag har alltid tyckt att vi har hundar (Deco) som fixar en tids overksamhet väldigt bra utan att flippa ur. Antingen har vi inte varit så overksamma som jag har tyckt, eller också blev det lite för bra nu. De är nämligen helt bananas. I alla fall de bruna... mest D. Bönan är en riktig kanonjycke, och det inte bara för att han inte exploderar i tid och otid Flört 


Rundor blir det förstås, men nästan ingen träning, särskilt inga spår. Älgjakt, sjukdom och andra aktiviteter har gjort att vi inte hunnit med det på ett tag. Blir det något så är det ett litet pass uppletande. BORING!! tycker de bruna om det. De vill ha meeer!

Så länge ingenting händer så är det rätt lugnt, men minsta lilla förhoppning om aktivitet gör att (i alla fall Deco) exploderar! "Ja! Äntligen! Kom igen! Nu sätter vi igång!" - Nej lilla gubben, jag ska bara ut och hämta posten... Gråter


Den här helgen är det syskonträff med Brunos syskon i Karlstad. Jag önskar så att jag kunde varit med och träffat alla hans syskon och ägare! Den här helgen har vi i stället, för jag vet inte hur många år tillbaks, hjälpt till på Den Stora Utställningen I Växjö. Tack gode Gud för torrt väder! Det gick tydligen för det mesta att gå ut och rasta hunden i dag!

Jag hade lovat att hjälpa till halva dagen, pallar inte mer, och därefter stanna så länge jag orkade. När jag väl meddelade att jag tänkte åka så hade en del av de som skulle vara med hela dagen redan åkt Förvånad Skrikandes. Med andra ord behövdes jag... Classe har hjälpt till hela dagen fast han är sjuk (feber och ont i halsen, hans tur nu). Han ville gärna också åka hem lite i förtid. Tack vare snälla klubbkompisar som hoppade in extra så kunde vi åka hem lite tidigare. GulleSamuel stannade kvar. Han är en riktig klippa!

Men fast vi har gjort så gott vi har kunnat, och stannat så länge som möjligt så har i alla fall jag skitdåligt samvete! Känner mig så fruktansvärt otillräcklig, och önskar samtidigt att jag också kunde tänka mer på mig själv. Samuel och Classe ska jobba på söndag också. Om jag repar mig på en dag (har i och för sig aldrig hänt) så måste jag kanske hoppa in för Classe, om han fortfarande är sjuk.


-



Hur som helst så var det väldigt trevligt i Tipshallen i dag. Mycket kul finns det att titta på. Särskilt lilla oavbrutet bjäbbande Buster och hans matte med guldskorna. Kanske inte så mycket Buster som pjucken! 


Eller små barn utklädda till vuxna, som tydligen behövde fixas till minst lika mycket som hunden = junior häändling!


Värst var nog damen som inte orkade gå tillbaka och hämta sin nummerlapp, och därmed bli insläppt i hallen igen efter rastrundan "jamen, då får hunden kissa inne då" sa hon, vände på klacken och gick!Förvånad 


Eller ett gäng fantaster (ni vet, sådana där med snäv kjol, högklackat och blus! Inte skjorta alltså, utan bluuus) som högt uppe under taket, tittandes ut genom restaurangens fönster, minsann kunde tala om vilken av pudlarna där nere i ringen som var bäst! Nickade och hummade snusförnuftigt att domaren kunde sina saker när h*n valde "rätt" hund som vinnare, men kunde inte reda ut om det var dvärg- eller toypudel som visades Skrattande


-


Jag fantiserar om att jag och hundarna ska kunna ta oss till klubben för lite träning och förhoppningsvis ett par spår i morgon. Går inte det får jag väl försöka få till något här hemma... gissa vem som också har ont i halsen?

Av Helén - 25 oktober 2009 15:54


sjuk Rynkar på näsan Segaste förkylningen i mannaminne. I alla fall mitt. Än har jag inte börjat grymta, så det är väl inte flunsa. Kanske någon slags fluss?  Obestämd


Hundarna får nöja sig med rundor, inte med mig, så träning blir det bara lite i köket. Mest position med Bönan. Han kan jättefint om man bjuder på pannkaka, fläskfilé eller något annat gott från bordet.


Regnet öser ner, jag längtar till sommaren

 Sommar  



Bloggagratis har blivit bloggplatsen och tycker tydligen plötsligt att det är lämpligt med reklam Skrikandes Det är inget de berättat om, än mindre frågat om det är ok? Reklam kan man väl eventuellt stå ut med om det inte vore för att det kostar att ha en massa bilder i bloggen. Betala och stå ut med reklam?  Dessutom segar det sig och strular heeela tiden!


Blogga utan bilder är trist. Särskilt när man har så söta hundar som jag!

Bruno o tofsen  






Undrar hur det där blogtown egentligen fungerar?

Av Helén - 20 oktober 2009 11:20


kronor!!!!!! Det är vad det kostar att plocka bort ett märgben från en viss liten kelpies underkäke.


  




Det var förstås lilla Bönan som råkade ut för detta i går. Han tyckte inte det var något särskilt med det, han gick så glatt omkring med sitt ben. Han hade kört in halva underkäken i "hålet" och det satt benhårt (haha) fast. När jag upptäckte det och försökte få bort det så bet han tag och kampade om det i stället...  Jag slängde mig på telefonen till underbara grannen/veterinären, kanske hon kunde hjälpa B att få loss benet? Hon var precis på väg till jobbet på


  


och jag och Bönan fick skjuts dit. Classe hade förstås bilen...


Resan till Växjö gick ganska bra, Bönan hade ett par panikattacker på vägen, men lugnade sig ganska snabbt. När vi väl kom fram så blev det där monstret i ansiktet lite väl obehagligt och han fick riktig panik. De såg oss från fönstret och kom och mötte oss redan vid dörrarna in till kliniken. Naturligtvis var han tvungen att vägas... försök med det, när hunden INTE är still utan bara försöker få bort det som sitter fast i ansiktet! Vi fick det till 13,5 i alla fall och sedan var det rakt in i ett behandlingsrum för snabb sövning.


Tio minuter senare var det klart! De hade lirkat ut det och käken och alla tänderna var OK. Skönt! Gick så snabbt alltihop att jag inte ens hann fota eländet!


Bönans uppvaknande var däremot lite traumatiskt. Han ylade och sprattlade oavbrutet. Tydligen sitter stressen som han hade när han sövdes kvar. I vanliga fall så ger de lugnande innan sövningen, men det fanns inte tid till det i går... Classe hade vid det här laget kommit och hjälpte mig att hantera en hysterisk, icke närvarande Böna. Det underbara ögonblick när han mitt i ylandet fick in i huvudet att hans bästa HUSSE var där var rörande. Så lycklig han blev! Därefter gick det ganska fort att vakna.


Vi har varit lite slarviga med miljöträningen och inte besökt djursjukhuset i normalt tillstånd. Fy på mig! Det tog vi igen efter uppvaknandet.


  



  


Det gäller att kolla allt!


Vid vägning utan ben i käften så vägde han 12,9. Nu ökar vi nog på maten lite...


-


På kvällen var det måndagsträning på klubben och jag och Deco åkte dit. B skulle ta det lite lugnt, så han fick inte följa med.

Vi åkte tidigt, så planen skulle vara ledig för framåtsändandeträning. Började om på mitt "gamla" sätt. Det gick urbra! När Decos favvo Alexandra kom så var det däremot svårt att gå rakt... då hade vi en liten kris, men det kändes som om vi jobbade oss igenom den och kom ut nöjda och glada på andra sidan Glad


Ett uppletande blev det också. Deco har alltid letat grejer hur länge som helst, men på sista tiden tycker han att det räcker att hämta tre st. Då är det nog slut, tycker han. Vi synretade lite (i kolmörkret) och sedan gick det bra att hämta det sista.

Trevligt var det som vanligt på klubben numera. Jag kände mig inte riktigt bra och hade tänkt åka hem tidigt, men prata och dricka the´går ju alltid.


Bönan hade tillbringat sin kväll i exil med att sitta vid dörren och pipa. Jättejobbigt att inte få följa med! Det pinsamma i historien med Bönan är att jag visste att detta kunde hända. Sett på TV. Men glömt bort Skäms Blev en dyr läxa, och inga nya skor till Helén på länge Gråter


I dag är det extra synd om mig. Det som var på väg i går har brutit ut och jag är sjuuuuuk!! Feber, halsont och elände. Edvin är också hemma och febrar sig och klagar (nästan) lika mycket som jag, så nu får vi väl mysa i soffan en stund.





Av Helén - 18 oktober 2009 13:06



Tack för grattisar! Skrattande


Det finns inte så mycket att rapportera från Småland. Älgjakten pågår för fullt och vi tillbringar större delen av rundorna på fälten. Vågar tusan inte sticka in näsan i skogen så här års Skrikandes


Kvällspromenad  


I går styrde vi kosan mot klubben för lite lördagsträning. Kom lagom till plats med skott. Härligt! Deco låg på en kant och det funkade utmärkt. Gick och gömde mig efter ett par skott och det var inga problem med det.


Därefter gick det mesta åt helvete! Försökte börja träna på fullt fokus under ff. Deco fattade ingenting! Han visste att jag ville något, men inte vad och blev helt blockerad. Då gjorde jag misstaget att plocka fram den förbannade klickern! Det blir ju så tydligt och bra då *dryper av ironi* Lyckades förstås klicka precis när han tittade bort Skrikandes Skrikandes Två gånger dessutom!! Blev vansinnig på mig själv och Deco tyckte nog mest att vi skulle åka hem...

Struntade i fokusträningen (och klickernFoten i munnen ) och försökte köra lite framåtsändande i stället. Gick åt helvete det med!!! Jag har försökt att träna om det på ett annat vis här hemma, och det funkar INTE! Får fram precis de beteenden jag inte vill ha. Suck!


Deco fick sätta sig i bilen en stund medan jag resonerade med övriga tränande (tack!) och tog en kopp kaffe. Sedan fick Bönan komma ut och lufta sig lite. Vi körde det vanliga d.v.s fot, sitt kvar, ligg kvar, inkallning och lite metallapportering. Han hämtar gärna metallen, och träapporter också, men fattar inte att jag vill att han ska hålla fast den en stund hos mig. Han vill gärna spotta ut den så fort som möjligt. Vi får klura lite på det...

Annars var han duktig och gjorde allt det andra bra. Eftersom det förekom skyddsträning inte så långt från oss så tycker jag att han fokuserade rätt bra. Men det är klart; när någon hojtar eller en stor schäfer sätter i gång och skälla, så är det inte så lätt att komma i håg att det var apporten man skulle hämtaFörvånad




Deco fick träna lite till, kändes inte så värst att åka hem när allt hade gått så dåligt... Vågade mig på lite hoppande och kryp åt alla håll. Det gick utmärkt Glad  Trälade lite med tungen också, men det började bra och blev sämre efter hand... FF på det vanliga viset gick helt ok, så känslan när vi åkte hem var bra i alla fall.

Konstigt nog så är det så att ju mer jag tränar desto sämre går det. Jag försöker träna in momenten så noga som det bara går så att det ska bli rätt från början. Vi kommer till en punkt när utförandet är OK och då vill jag försöka fila på lite detaljer och då blir det mesta fel och momentet blir mycket sämre än det var från början......

Det här blev inget positivt inlägg, men så får det vara! Vi kommer väl igen så småningom, men tävling blir det nog inte förrän till våren. Lika bra det, jag känner att jag kliver med raska steg in i vinterkoman och det mesta är ganska trist just nu. Edvin är sjuk med feber och allt. Classe och jag känner oss inte heller så raska men Samuel han bakar tårta, bara för att han har lust, så i dag blir det gott fika minsann Glad

-

Det är fint med höst!

Höstsol  

-


Bönan tyckte inte alls att det var för kallt med ett dopp trots att det blåste halv storm! Såå skönt att sola sig efteråt.

Bruno solar  

-


Spanar....

B på G  

-

Det gäller att hålla reda på var man sätter tassarna i steniga Småland. Både Deco och Bönan tycker att det är roligast att leka där det är krångligt... gulp!

Stenigt i Småland!  


  


Av Helén - 12 oktober 2009 13:35


I lördags tog vi en tripp till Örebro för MT och exteriörbeskrivning av Deco. Förutom att man är tvungen att åka innan solen gått upp så gick resan bra. Det tar en stund att åka och även om vi stannade och rastade jyckarna så tyckte de väl inte att det var så kul att tillbringa så mycket tid i bilen. Med andra ord var både Deco och Bönan fulla av energi när vi kom fram.

Vi hann gå med och kolla på en hund innan det var vår tur. Alltid bra att kolla in vad som ska hända innan det är dags.


Det började struligt. Både jag, en av domarna och till slut Classe fick hålla på en bra stund innan vi hittade Decos chip. Den där avläsaren tycker inte Deco är något vidare, men han accepterade snällt att alla höll på och grejade med honom. Själva testet gick väl bra, tror jag. Han lekte och kampade bättre på 40 meter än på fem. Hade jag hållt truten så hade han hamnat "bättre" på samarbete-förare. Sprang fram till "lilla bytet" och när det inte rörde sig så nosade han bara på det. Letade i en minut efter att det försvunnit in i röret.


        


Trumgubben (som heter något annat nu för tiden, socialt samspel?) blev han mest förbannad på, och det tog en liten stund innan han fattade att det var en människa. Synd att de ska ha det där skynket på sig. Sådana lekar som han försökte bjuda upp till har vi lekt länge här hemma. INTE för att "träna" mentaltest, det har bara blivit så. Det är en av Decos favoritlekar, men vi spökar ju inte ut oss Flört

     


Skrammel och dumpe blev han lite rädd för, men det gick snabbt över med lite hjälp. Figurraden brydde han sig inte alls om.

Dagens läskigaste var släden. Den blev han riktigt förbannad på! Men ändå på ett sansat sätt, sa de efteråt. Jag vet inte, jag stod mest och tittade rakt fram...

     


När det var dags för skotten så var han riktigt på G. När de sköt så hoppade han till och hade nog gärna sprungit bort till skytten om han varit lös. Kampandet under skott var inga problem alls.

Under våren tränade vi mycket skott i samband med budföringen. Budföring är det roligaste Deco vet, och jag tror att det är därför han gasar när det skjuts.


Hur som helst så klarade han mentaldelen med 420 poäng. En av domarna sade att han tyckte Deco var en bra hund. Sansad och med väl anpassad aggressivitet. Kul att höra, men testet är mest intressant ur avelssynpunkt, för min del är det ingen skillnad, han är fortfarande min Snufsegris.

Jag tyckte att han reagerade ungefär som jag hade trott att han skulle göra. Förutom att han blev så förbannad. Det finns lite mer av det än jag trodde. Vill ni veta protokollet i detalj så kan ni kolla på Vickulas.

Efter mentaltestet var det dags för exteriörbeskrivningen. Det gick också bra. Han är för hög, 52cm, och smal, men ser trots det ut som en kelpie.


  


Därmed erövrade han sin första titel - KORAD. Vi hoppas att det blir fler titlar så småningom...


När allt var klart fick Bönan komma ut på Örebro BK:s gigantiska plan och träna lite. Han var också ganska gasad, men fixade den nya miljön bra. Vi tränade lite kontakt, inkallning, platsliggning och ff.


Deco fick också träna lite. De hade en övningsstege (låg) i metall som han traskade över några gånger. Ink, ff, dumrutan drog vi också igenom innan det var dags att börja färden hemåt. Underbart vackert var det hela vägen hem med träd som sprakar i höstens färger. Jag hade lust att stanna och fota hela tiden, men då hade vi väl inte varit hemma än.

Vi var hemma vid sju, 12½ timmar efter att vi åkte, och beställde thaimat från Klavres egen restaurang. Det smäckte vi i oss till fotbollsmatchen mot Danmark. Jag hörde att vi förlorade. Själv såg jag inte mycket av tillställningen eftersom jag somnade i soffan så fort jag ätit klart...


_


Gårdagen var seg! Trött som en gnu och ont överallt hade jag efter resan, men vi styrde ändå kosan mot klubben och genomförde en träningstävling i högre klass. Det var jättebra ordnat med både TL och domare. Eftersnack med träningstips fick vi också. Tack Kerstin och Greger som ställde upp och fixade det! Nu har vi lite att gneta på till våren.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska anmäla mig till en tävling eller inte. Lydnaden känns ganska bra, men det är ju det där förbenade spårandet som ska till också... och Öland är svårt! Säger de...


_

Vill bara tala om att vi har sådana här i trädgården!

    

Hösten har varit fin Glad


_



  

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Dagar med Deco med Blogkeen
Följ Dagar med Deco med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se