För det mesta gillar jag inte hösten, även om den är mycket bättre än vintern, men i dag har det faktiskt varit rätt skönt ute. Jag hann ut och träna innan regnet kom. det blåste lagom mycket, så mycket så att det gick supperänt att köra uppletande och tillräckligt mycket för att inga knott skulle visa sig :o)

I onsdags så fuskade jag ju lite på grundkursen och då var det så mycket knott att jag aldrig har varit med om maken, och då har jag ändå varit med om mycket knott i mina dar´. Det var stora moln med knott, våra kläder täcktes av tusentals svarta odjur, de kröp in i varje liten vrå de kunde hitta, det gick inte att vara ute! Snälla vädergudarna: kan vi få lite kallare väder nu? Bara så kallt så att insekter och ormar nattar in för vintern, inte så att det blir halt och hemskt på vägarna. Tack!

Vi hann minsann med att träna innan kursen också. Tre steg ff, apportering, hopp, inkallning. Gick bra, han är dutti´.

I dag körde vi också lite lydnad efter promenixen, och då kunde lilla Deco faktiskt gå fem steg ff, utan att slänga ut rumpan! Hurra det tar sig! Platsu. gång går bra, ståendet också. Pigg o gla´ varenda da´ är han också. Dessutom är han ju ganska nyvägd, det klarade vi av när vi var på stan förra veckan. Lite miljöträning på djursjukhuset är aldrig fel: 18,8 kg var det på vågen. Kanske skulla kolla höjden någon dag också.

Glad höst på er!

Det har varit rätt intensivt nu ett tag. Träning, kurs, spårtävling och möten. Blä för möte, jobbigt!

Spårtävlingen gick bra. "Vår" deltagare, en malle, kom runt hela spåret med alla pinnar otuggade och fina. Sen gick väl inte uppletandet och lydnaden så värst bra för dem... En supersöt golden vann hela tävlingen och kammade hem sitt första cert. Kul!

Träningen går väl sådär. Vi kämpar fortfarande på med vårt fria följ. Det gå utmärkt sådär tre steg, men sen... Ja ja, det är väl bara att fortsätta, men just nu känns det lite omotiverat. I går började jag lite smått med det som ska bli framförgående. Skickade Deco mot en boll på pinne. Det var ju inte särskilt svårt :o)

Apporteringen tar sig. Snart lydnadsklass ett klart. Bara lite mer stadga och säkerhet behövs.

I dag ska jag vikariera på grundkursen, så vi far väl ut tidigare och tränar innan. Hoppas jag hinner lägga ett spår innan det blir mörkt, fast det vore ju spännande att spåra i skummet...

Känns som om det är dags med en liten uppdatering. Egentligen har det inte hänt något särskilt. Vi tränar som vanligt; apporten, ligg-stå, ff, inkallning, ingångar,,, ja, det vanliga. Spårat har vi också gjort. Han är otroligt svårläst i spåret, men duktig, hittar alla pinnar gör han minsann!

I dag har vi gjort stan. Som vanligt är han coola grabben me chokla´på. enda gången har hetsar upp sig är när jag eller Classe kommer tillbaka från affären vi just varit inne i. Jätteglad att ses igen förstås. Nästa gång det blir stadsbesök så får han prova på att vara ensam hemma i buren en stund i stället.

I dag har jag lämnat tillbaka mina militärgrejor. Tack för kort och otrogen tjänst ;o) Skönt att ha det gjort, men jag kommer att sakna mina kängor. De var så supervarma på vintern. Kan ju bero på att de var tre nummer för stora och fulla med sockor. Sköna var de i alla fall. Jag hoppas bara att mina nya blir lika bra. Mitt korta militärliv kommer inte att sakna de obegripliga listorna fulla med förkortningar som jag fick hem, inte heller tidningen som kom i bland, också full med tabeller, obegriplig text och förkortningar. (militären är ju till och med värre än SBK) Övningarna som bara gick ut på att man skulle skjuta så mycket som möjligt kommer jag inte heller att sakna. Det där nyttiga som man kanske skulle kunna ha gjort med hunden det försvann någonstans i dimman över kalhygget vi skulle bevaka, i händelse av att Fienden dyker upp.

Droppen var nog när en kapten hade en lång "föreläsning" för oss "mannar" om Sveriges Försvar. Det var nämligen vi det! När jag tittade mig omkring så visste jag inte om jag skulle skratta eller bli rädd. En sådan sorglig hop med nötter hade jag aldrig sett. Förstås inte mig själv inräknat ;o) Nä, det är nog bäst att hoppas på att slutet kommer snabbt, jag och Lippan lär inte kunna göra något åt det i alla fall.

Det hade kanske känts annorlunda om inte Lippan fått sin allergi ungefär samtidigt som vi blev certade. All klåda och medicin förstörde början för oss och sedan kom jag inte riktigt in i det igen.

I morgon blir det lydnad hela dagen, vi har långpass på kursen. Då ska vi grillas en och en. Lär bli mycket väntande. Jag och Deco ska framför allt få duvningar i ff, fjärren(stå-ligg), och budföring hade jag tänkt.

Classe ska gå ett till elitspår inför tävlingen, sen kommer han till klubben och gräddar våfflor till oss. Mums! Efter kursen bär det raka vägen hem till Davis Cup tennisen, spännande nu.. Tidigt i säng och sen upp i svinottan på söndag och tävling på klubben. Den dagen blir nog inte så kul för Deco, men några skott lär det ju bli.

Tog mig ut till klubben på den vanliga måndagsträningen i går. Som vanligt skulle det väl vara rätt så tomt på folk trodde jag, men icke! Bil efter bil rullade in på parkeringen och både gamla kändisar och nya förmågor dök upp. Kul!

Med tanke på Decos lydnadstäning var det dock inte så positivt. Mycket att kolla in och hålla reda på, han hade definitivt inte tid med fotgående och apporthållande. Vi har ju inte alltid tränat helt solokvist, så jag tänkte att det skulle gå bra om jag höll mig längst bort på planen, men det hjälpte inte alls. Till slut kände jag att jag blev lite irriterad och då var det lika bra att lägga ner träningen en stund. Deco fick öva sig på att sitta uppbunden i stället. Det kunde han jättebra...

När alla andra gick in och fikade så tränade jag och Lena en stund till och då gick det finemang. Hålla apporten, hoppet, inkallningsingångar, fotgående, typ två meter, med jättefin kontakt och stående.

Det var ju bra att det gick bra till slut, men jag får nog masa mig in till Växjö och träna bland lite folk också...

Efter träningen så hjälpte vi Tidningsredaktören att häfta och adressera sista numret av klubbtidningen. Hon vill inte hålla på med tidningen längre och det verkar inte finnas någon som vill ta över. Helt förståeligt, det är ett jättejobb! Tråkigt är det i alla fall. Nu lär väl informationen bara komma ut på hemsidan i fortsättningen, det funkar väl det också, men det känns lite konstigt att vi inte ska ha någon tidning i klubben längre.

Fy vilket burrigt väder det är i dag! Regnigt, blåsigt och grått. Edvin och Classe har precis åkt Växjö för att spela fotbollsmatch mot Öster, Classe är nog mest linjeflaggare och Edvin spelar.

Nu börjar förberedelserna för helgens tävling ta fart. I går var vi i skogen och fixade våra elitspår hela dagen med Linda och Jonas och alla hundarna. Deco for omkring värst förstås. Härligt mumsiga, geggiga diken fanns det också några av. Linda och jag gjorde om vårt spår IGEN! Men den här gången tror vi att vi har fått till det riktigt bra. Ganska lätt terräng, vi lyckades undvika det gräsliga hiet med gammal sjöbotten. Det går knappt att ta sig fram där, men kluriga vägar hoppas vi att vi har fått till. Vi får väl se vad den tävlande tycker på söndag...

Det är ju helt plötsligt både lättare och roligare att lägga spår när man inte behöver hålla femtio meter mellan pinnar och vinklar.

Linda kontrollgick spåret en extra gång medan jag vallade en uppletanderuta till Deco och Spigge. När jag var färdigvallad gick jag och satte mig i slutet på spåret och väntade på Linda, Deco och Spigge. Det var så roligt att se dem komma, Deco gick först och spårade. Och hittade Matte i slutet!!! TJOHOOO!

Efter lite vila och vatten så körde vi lite uppletande med valpisarna (fast Deco är ju stoor och kan kissa högre än alla andra). Lite trötta var de allt, men Deco hade både näsan på och fräs i benen fortfarande. Spigge var lite mer oförstående, han hade aldrig letat efter Nalle Phu i skogen förut, han var helt inställd på en dummy :o) Men tillsammans så löste vi det också, mera träning får det dock bli för de båda, förstås!

Lippan var med husse på hans spår och badade förstås också i dikena. Och vad händer då? Jo naturligtvis så kliar det. Fatta att jag har en Golden som inte tål vatten! Så nu knaprar han cortison IGEN  :o( 

I går var det kurs. Jag åkte till klubben en stund innan för att hinna lägga ett spår också. Jag provade en ny grej för att få honom mer intresserad av apporten. Så fort han hittade den så halade jag upp kongen och vi lekte med den. Det fungerade faktiskt bra, när vi kom till den tredje pinnen så plockade han upp den och kom med den till mig! Hurra!

Kursen gick i fotträningens tecken. Deco kan sitta fot med bra position och kontakt, han kan också gå några meter och titta på mig, men när vi startar så kollar han bort några steg och sedan söker han kontakt igen. I går kom jag på att jag gått alldeles för fort fram. (Nähä, så ovanligt) Så vi filade på att hålla kontakten medan jag rörde mitt vänsta ben framit i snigelfart, dvs. inte ens ett riktigt steg. Han kopplade väl inte riktigt, men det är bara att träna på, nu tror jag att jag vet hur jag ska träna i alla fall.

Vi filade också lite grann på snabba lägganden i rörelse, men Deco började bli lite trött,slarvig och ofokuserad och jag tänkte gå av planen. Då passade

Decopissenisse på att pinka på Evas träningsväska. (Ni vet jag- kan- pinka- högre- än- alla -andra -Deco) Jävla dumma hund!! Han åkte in i bilen en stund medan jag lugnade ner mig och bad om ursäkt. Eva tog det rätt bra, mer som att hon nu fick en anledning att byta ut väskan till någon hon tyckte bättre om... 

Tänka vad lite skäll kan göra för motivationen. Jag tog ut honom ur bilen för att avsluta träningspasset lite kul, och helt plötsligt var han väldigt alert och duktig!

Vi har även hunnit med ett spår till på fältet. Classe kommenderades ut med korvburkar och kong. Den här gången blev det nästan ett appellspår i längd och två riktiga vinklar. Deco genade rätt ordentligt mellan första och andra vinkeln och missade en burk, men resten klarade han jättebra. Vi körde lite "nu kommer jag och tar dig" när vi hade spårat färdigt och då hittade han burken, plockade upp den och kom till mig. Deco är inte mycket för att spontanapportera, så varje gång vi kan få till det så blir jag jättenöjd.

Visst är det konstigt med en Brukshundklubb som är alldeles tom och öde en helt vanlig lördag? Så är det på vår klubb och det är ju skittrist! Ingen som är där och tränar, fikar eller lägger spår. Vad gör folk med sina hundar egentligen? Sitter hemma och borstar pälsen? I går passade det mig i och för sig utmärkt, stor plan utan störningar och skogen alldeles orörd.

Jag började med att lägga ett vanligt spår med tre pinnar och leksak. Den här gången fick det bara ligga en halvtimma innan vi gick det. Jag ville nämligen se om det var någon skillnad i hans spårbeteende, det är ju lite ofokuserat i bland. Och det blev det i går också. Han började jättebra, men började slarva mot slutet. Hmm.. Han stannade vid alla pinnarna utom en, och den hade jag grävt ner i mossan, så den undrar jag om han märkte. Lekte som tusan med alla pinnarna och leksaken och tyckte viltosten var smaskens!

Medan han vilade efter spåret så körde jag lite lydnad med Lippan (det är ju snart KM...) och han blev så lycklig! Trött blev han ju förstås, men allt han gjorde det gjorde han bra. Körde lite positionsträning, som gick jättebra, några inkallningar och hoppet med Deco. Promenad och fika hann vi också med.

Jag har läst i olika bloggar att nyslagen åker är svårt att spåra på. Vilken tur man har som har en sådan precis bakom huset då! Måste ju bara provas. I dag tvingade jag ut Classe på ett tvåhundrameters med två korvburkar som apporter. Det var SVÅRT. Det svåraste var att fästa på det i början, sedan gick det rätt bra. Han hittade båda burkarna och vi lekte länge efter sista burken. Förhoppningsvis fick han positiva minnesbilder av det.

Om sådär fyra månader får Deco tävla appellen, inte för att jag har bråttom... men han får. Kanske ska börja lite på framförgåendet.... ;o)

I dag har vi varit på stan. Inga sensationer, Deco fick mest ligga i bilen medan jag investerade i ett par SVINDYRA kängor, modell Lundhags och ett par Fjällrävenbrallor. Ni skulle ha sett försäljargrabbens min när jag sa att mina gamla byxor hade krympt. Han påpekade att Fjällräven inte brukar krympa... Nä men det har mina gjort, i alla fall runt midjan... Nåväl, jag fick tag i ett par nya som passade. Ska ormarna få in ett hugg på mina ben så får de hoppa upp, höga kängor blev det. Hoppas bara de är varma på vintern också!

I träningsväg har jag inte gjort mer än det gamla vanliga: lydnad och spår. Jag fick ett nytt tips angående hålla apporten på kursen i tisdags. Jag matar med massor av godis, håller fram apporten och berömmer när han håller den stilla. Det gick väl sådär till att börja med. Till slut plockade jag fram klickern och då blev det  l i t e  bättre. Bara att fortsätta antar jag.

Jag blir inte riktigt klok på Decos spårande. Han fick ett riktigt mossaspår i går. Låg ca en och en halv timma, inte särskilt mycket vind och lagom soligt och skönt. Han spårade jättebra bitvis, men rätt som det var så gick han bara av spåret och flummade omkring en stund, ser ut som om han letar efter spåret med synen, han spårar inte vad jag kan se. Till slut sa jag till honom att spåra och då gjorde han det ett tag, sen var det likadant igen... Jag fattar ingenting. Är spårandet ointressant och tråkigt (tror jag inte), är det för svårt, för långt, rådjur???  Vad gör man?

En positiv grej är att jag ofta får "beröm" för Decos braiga av -och- på knapp. Och det stämmer ju, han är suverän på att bara lägga sig och somna när inget händer. Men det är ju också kul att andra märker det och tycker att det är positivt.