Nu har vi spårat igen. Ca 500 meter med fem föremål, burk med pinne och burk utan pinne och en bit av ett koppel som någon (inte Deco) tuggat sönder. Jag hade lite mer tid på mig än vanligt så spåret fick vila sig i två timmar innan vi gick det. Under tiden lade jag ut ett nybörjarspår till den Italienska Vinthunden Thea. Hon fick gå det på en gång och det gick jättebra.

Deco var mer noga än han brukar vara, alltså är det antagligen för lätt när spåret bara har legat en timma. Vi tog det lugnt vi varje föremål, gosade, lekte och smaskade baconost. Han stannade vi varje grej och tog upp en pinne och kom med den till mig! Hurra!! Koppelbiten tyckte han var jättekonstig först, men det gick bra att leka med den sen.

Han snusade läääänge vid en lega, och spanade omkring lite, men valde sedan att fortsätta i spåret. Dutti gubbe!

Efter näst sista pinnen så tappade Deco bort sig totalt, antagligen började det bli lite trögt i hjärnkontoret också. Han letade och letade och hamnade till slut i Theas spår. Jag ville inte hjälpa honom på "rätt" spår, eftersom jag ju inte kan spåra... Dessutom så hade jag ju faktiskt gått det andra spåret också även om det var mycket "nyare"... Han letade sig fram till slutet av Theas spår och där selade jag av och det hände inget kul alls. Kan bara hoppas att han kopplar det på rätt sätt = byta spår - inge´ kul händer.

När vi gick tillbaka mot klubbstugan så snokade han reda på sista pinnen och kom med den till mig. Spårade gjorde han ju inte, men allt pinnhittande ska uppmuntras! Dessutom så kom han ju med den!

Ja, det började ju bra och slutade lite konstigt. Vi får planera sidospåren lite bättre till nästa gång.

REGLER för utmaningen lyder som följer:

Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Eftersom det är Deco som ska svara så lämnar jag väl över tangenterna till honom:

1. Min matte vill att jag ska ligga i soffan och mysa hos henne, men det vill inte jag. Det är mycket bättre på golvet.

2. Jag älskar att äta toarullar och ölglasunderlägg i papp. Har någon glömt ett underlägg på bordet så snor jag det blixtsnabbt. Jag har även full koll på när toarullen tar slut, då är den min.

3. När någon kommer och hälsar på oss så gör jag som min polare Lippan; ben i munnen, morra hela tiden och vifta med halva kroppen.

4. Promenader i regn är överflödiga. Spår, uppletande och träning är däremot helt ok.

5. Jag bajsar minst fem gånger under en promenad. Ska man göra allt på en gång så måste man vara stilla för länge...

6. Jag har Smålands längsta tunga, och jag använder den heeela tiden. Alla ska slickas på. Grundligt. Dessutom kissar jag högre än alla andra. Bara så ni vet!

Jag utmanar ingen, alla har väl redan skrivit...

fantastiskt! Man kan hitta de underligaste saker på en vanlig promenad. Undrar om det är tyskar som äger den?

att spåra lite i alla fall. I dag gjorde jag ett kort spår med tre nergrävda burkar i lilla grustaget. Spårandet gick bra, förutom att han missade de två första burkarna. Den tredje låg på toppen av en stor grushög och den hittade han. Den första plockade jag upp och den andra körde vi "uppletande" på när spårandet var slut. Jisses vilken tid det tog innan han hittade den, men han gav inte upp! Sen gömde jag en burk till, bara för att det var kul!

I går var det avslutning på kursen. Detta skulle firas med en genomkörare av kl. 1 i lydnad. En sak är i alla fall säker: Deco är inte tävlingsklar! Surprice! Hoppet och inkallningen är väl det enda som fick godkänt av mig. Apportbocken kan man tydligen inte hålla i medan man sitter ner(i alla fall inte i går), ståendet har han mycket kvar på och de andra momenten faller ju på att han inte kan gå fot. I alla fall inte särskilt långt, med koncentration...

Burkletning i grustaget

Nyss hemkommen från en underbar prommenad i det härliga höstvädret. Tog en gammal runda som jag inte gått på länge. Jag kom snart på varför, den börjar med en halvtimmas rejäl uppförsbacke... Väl uppe på toppen har man dock en underbar utsikt över höstsprakande träd, gröna granar och en klarblå himmel. Jag tog en paus på en  sittvänlig stubbe medan Deco lekte jordfräs ;o)

Träningen går fortfarande i lydnadens tecken. Kurs i tisdags och träning i går. På kursen intensivtränade vi gå vid sidan, inkallning med störning och platsliggning. Det gick jättebra, han fick nog ner en halv polett när det gällde linförigheten. Började med hoppåstuds och slutade med att gå riktigt fint med kontakt vid sidan. Kan det bero på att jag gjorde som jag brukade när jag tränade in ff med mina andra hundar. Nuförtiden pillar jag ju lite med klickertänket och det fungerar ju sådär hittills...

På platsliggningen så sade jag till honom när han låg och nosade och det blev lite kortslutning då. Deco fattade det nog som att han inte skulle ligga kvar, reste sig och såg väldigt förvirrad ut. Vi gjorde bara om lugnt och stilla.

I går tränade vi platsliggning med störning av valp som lekte och tränade framför Deco och några gånger fick han gå fram och nosa på Deco också. Pussgurkan låg kvar även om han tyckte det var lite konstigt alltihop.

Det blev även lite hopp, inkallning (en till med superingång), metallapportering, stående, sitt och ligg under gång.

Kul att en del kommenterar i bloggen, mer sån´t! Minna, Abbe, och Mocca borde också skaffa blogg så man får veta lite vad som händer er.

Det finns några som väntar på grusspårsrapport, så här kommer den. Det gick väl rätt så bra. Deco tappade bort sig totalt i mitten av spåret och blev så frustrerad att han förhoppningsfullt plockade upp en gammal skogspinne som råkade ligga där... Kul att han plockade upp! pinnen men sån´t får man inte räkost för.

Det märktes att han tyckte det var svårt, särskilt övergångar mellan grus/gräs och grus/skog. Egentligen så blev det ju flera svårigheter både av gruset i sig och att det blev terrängbyte. Dessutom så får man ju sand i näsan!

Jag tror att jag ska ta en liten paus med spårandet ett tag. Han ser lite loj ut när han spårar (för lätt, för svårt???) Jag måste nog fundera lite på hur jag ska lägga upp det och gärna ha någon som kollar på oss innan jag fortsätter. Med tanke på årstiden kan det vara bra med en paus också...

Föreläsningen med Lars Gyllensten var helt OK. Han var ganska långrandig och förklarade allting  in i minsta detalj. Men det var helt klart bra att höra och jag fick rätt många kvitton på att jag är inne på rätt spår med Deco, och då menar jag inte spår, utan lydnadsträning och uppfostran.

Halva dagen så pratade han om mentaltestet. Det var intressant, kunde ju inte låta bli att undra hur det ska gå för min lilla stjärna på MH och MT i framtiden?

Vi höll ju till på Växjö BK och jag träffade kamla bekanta som jag inte har träffat på länge. Träffade också hussen till -och Midimys Mystik "Tick" vars valpar jag nästan tingade. Tick var en trevlig prick som tyckte mycket om att bli kliad på rumpan, och att pussas!

Min Uppföderska har gott rykte i Småland! Hon är trevlig, duktig, har bra hundar och är väldigt seriös! Det visste jag ju redan!

Gick förbi veterinären här i byn i dag och Deco vägde sig (18,6 kg) och fick en genomkoll. Hon undrade vad det var för hårlösa fläckar han har på benen? Jo så blir det om man far fram som en idiot och vänder liggandes i gruset i full fart. De konstiga fläckarna i ansiktet har han nog fått efter pinnar och skräp, när han leker bulldozer i skogen.

Vi körde lite ff bredvid staketet vi fabriken, gick bra. Han gjorde också en riktig superinkallning, sprang i full fart och slängde in rumpan till sidan! Utan att jag visade honom nåt`! Hurra! Jag blev så till mig att jag inte vågade prova en gång till...

Platsliggning blev det bredvid infarten till fabriken. Jag hoppades på mycket folk och lastbilar, och det kom ett par st. Fem min. låg han och hade jag orkat lite till så hade han nog somnat.

De hade slagit ängen bakom herrgården, där körde vi lite uppletande också.

Nu har jag försökt att mäta honom också, det var ju inte lika lätt som vägningen, han knäade nog lite, men ca 52 cm fick jag det till. Behöver nog inte växa mer nu.....

Jaha, det önskas uppdatering :o) OK:

Vi tränar på. Lydnaden går hyfsat, så länge det inte är någon annan på planen: störningskänslig är han min lille gubbe! Vi pillar med lite allt möjligt och inget är klart, förutom hoppet i ettan och tvåan! När vi körde rutan i onsdags så började han plötsligt springa in i den från sidan... hmm. Sådär är det, lite upp och lite ner, men vi kör på.

Spårar gör vi också. Problemen är mest av arten viltintresse och pinnOintresse. Börjar han glo efter rådjur så säger jag till honom att spåra och då gör han det. Hoppas att han fattar att det är helt ointressant med rådjur snart.

Pinnarna stannar han vid, tar upp dem och ger dem till mig om jag ber om det, men jag vill att han ska ta upp dem av sig själv... Plåtburk modell snusdosa är mycket roligare att plocka upp. Vi leker jättemycket med pinnarna och det är kul! Byter med godis och myser. Jag ska testa att binda fast dem och se om det blir någon förändring, sen vet jag inte vad jag kan göra mer...

Deco börjar bli slyngelpestig. Hoppåskuttålyssnainte händer rätt ofta. Hmm

I morgon tänker jag lägga ett spår i grustaget, det har han aldrig provat innan, spännande att se hur det går. På söndag ska jag till Växjö BK och höra vad Lars Gyllensten har att säga, så den dagen blir skittråkig för lilla bubben.

Ha de`

fast bara som åskådare förstås. Det gäller ju att passa på när stora begivenheter går på "hemmaplan". Vi var där till första start, medhavandes stolar och kaffepengar. Startfältet bestod av enbart BC. Inte så förvånande. Det enda kelpieinslaget stod Deco o en kelpie till för, en WK såg vi också gå förbi. Men det är kul att se hundar göra det de är ämnade för, oavsett ras. Herregud vad de jobbade! Alerta och lyhörda för minsta förändring i förarens visselsignal. De flesta lydde blixtsnabbt. På fyrahundra meters håll! Dela på fjorton får och bara behålla fyra st. märkta med röd halsduk, är säkert mycket svårare än det ser ut. Alla lyckades inte riktigt, och det är ju bra för en novis att se, annars kan man ju få för sig att det är jättelätt att valla får...

Jag köpte en visselpipa, kunde vara kul att lära in nåt´ visseltrick med Deco. Jo just det...jag får inte ens något ljud i den...

Jag vet inte mycket om vallning, men det var jätteintressant att se. Deco tyckte nog mest att det var en frustrerand upplevelse. Fåren såg han inte mycket av, de var för långt bort, men det fanns ju kul hundar överallt och han fick bara sitta och ha tråkigt!

Jag hade gärna stannat och applåderat vinnaren men min andra hälft tröttnade vid lunchpausen. Enligt SVAK:s hemsida så fick vi i alla fall se de tre bästa, eftersom de startade innan pausen. Kul.

I dag grattar vi brorsan Monster som har blivit BIS-valp på utställning!

                                    ******************************

Kan du sluta fota nu, jag vill gå på promenad!!!