på appellkaramellen och tackar ödmjukast för alla gratulationer!

På tävlingen pratade jag med en annan kelpieägare. Känner ingen annan med kelpie häromkring, så det var mycket intressant att ventilera lite för-och nackdelar på hundarna. Deco är min bästa snufsegris och han passar mig utmärkt, men jag kan inte låta bli att fundera lite på nästa hund... om sisådär sju år... ;)

Vi har inte bara ätit karameller, vi har faktiskt tränat lite också. Eftersom vädret är som det brukar så här års så har vi mest kört positionsträning, snabbare sättanden och kryp inomhus. Det där krypet ger mig gråa hår (tur man kan färga det). Hur jag än tränar så hoppar Deco med bakänden. Ingen tillstymmelse till korrekta bakbensrörelser :( Vad gör man?

När det gäller momenten i ettan, tvåan och appellen rör jag mig på ganska säker mark. Har tränat och tävlat några hundar i de klasserna förr. Min sheltie klarade sig t.o.m igenom trean med ett förstapris, så även det ska jag väl klura ut så småningom. Men när det gäller bruks är jag en fullständig novis. Hur lär man in en bra grund för framåtsändandet? Första gången jag såg BRA framåtsändanden var på kennellägret. På våra elittävlingar har det aldrig någonsin förekommit framåtsändanden som ens liknade de som jag såg på lägret! Så jag har en målbild, men hur gör man för att komma dit?

Jag vill lära Deco rätt från början, det är såååå tråkigt att träna om sådant som har blivit tokigt. Vi behöver en kurs!!!

_

I dag gör vi inte många knop. Jag är förkyld och kännar mig inte så rask. I morgon ska nästan hela familjen hjälpa till på en megastor utställning i Växjö. Hundratals hundar som pinkar inne och tusentals människor som klipper hundar och skräpar ned överallt. Edvin får vara hemma och vakta hundarna medan resten av familjen vaktar parkeringen och städar i Växjö. Tre dagar håller spektaklet på och Classe ska vara där alla dagarna. Jag åker in på lördag också för då ska Preben ställas ut och Deco ska få prova ut en ny spårsele :) Förhoppningsvis hinner/orkar jag hjälpa till lite då också. Jag vill inte ha hundarna i bilen hur länge som helst heller.

Det har varit otroligt svårt att få tag på folk som vill hjälpa till på utställningen, så risken är rätt stor att Samuel får bidra med lite golvtorkning i dagarna tre. Vi gör ju detta för att klubben får en rejäl pengaförstärkning. De pengarna går till utbildningar, stugan, gräsklippare, agilityhinder, priser och allt annat som en klubb kan behöva. Det är det som kallas ideellt arbete och klubben skulle inte finnas alls om det inte vore för allt sådant arbete som vi lägger ner hela tiden. Det är roligt, men vi kunde behöva lite hjälp! Så ni som bara tänker sitta hemma och uggla i helgen kan väl i stället komma till Tipshallen och hjälpa till. Är ni med hela dagen får ni käk, T-shirt med snygg logga och obegränsad tillgång till fika :) Handla onödiga(?) prylar finns det också plats för.

 Dessutom är det kul att titta på alla dessa utställningsmänninskor, deras hundar och alla konstigheter de hittar på!

Regn är tydligen tursamt :) När vi tävlade lydnadsettan så öste det ner hela tiden, likadant i dag.

Linf                            9,0    8,5   strular v sväng, sitter sakta, ss

Framf. gående            7,0    7,0   startar stående, stretar, något yvig

Pl.u.g.                        10,0  10,0

Inkallning                    9,5   10,0  sitter sakta

Apportering                8,5   9,5   springer över,

Hopp                          10,0  9,5   ss

Platsliggande              10,0 10,0

Budföring                   10,0  10,0

Spårning                     10,0  10,0

Summa 303,50  och uppflyttad!

Som lök på laxen så vann vi och fick ett superfint pris med oss hem :)

 _

Vi började med spåret. Rätt högt gräs med rådjursstigar på. Deco spårade helt suveränt och på vissa ställen kunde man se att han tog rådjursstigen först och sedan letade sig direkt tillbaka till spåret. Härligt! Första och sista pinnen stannade han vid och den i mitten tog han upp. Jag kan lova att pulsen var hög på mig när vi var på väg mot slutet. Puh!

Lagom till att Deco och jag skulle ta spåret började det ösregna och sedan fortsatte det resten av dagen.

Det var så skönt att vara på en grusväg vid ett fält, i stället för kohagen med tillhörande kostig och svingödsellukt i näsan som det var förra gången.

Efter spåret blev jag lite lugnare ;) Budföringen gick som tåget och sedan väntade den hemska platsliggningen... som dock också gick bra :) Alla hundar låg. Det var extremt petiga domare som inte gav bort några poäng gratis. Ett par stycken fick lite avdrag för att de rörde sig för mycket, men alla låg kvar. Tävlingsledaren hade också bestämt sig för att använda den extrasega klockan...

Lydnaden har väl känts bättre. Deco gillade ju inte vädret och det var säkert därför han var lite ovillig att sätta ner rumpan i bland. Får väl träna linförighet i vattenpöl eller nåt´.

Vi behöver också träna på att det finns människor vid bord med paraplyer på planen. Det kändes som om Deco ägnade mycket av linförigheten åt att titta på det i stället för att koncentrera sig på vad vi höll på med. Träna, träna, träna...

Nu är vi lite torrare och supertrötta, men förstås nöjda med en trevlig dag i Njudungs BK:s regi. Vi kommer gärna tillbaka till våren och provar lyckan i lägre :)

Vi väntar väl med agilityn ett tag ;)

vi genrepat. Lade ett spår i appellklasstuk på en helt annan åker än den vi brukar besöka. Tre pinnar, två med toarullar med leversnittar i (favorit) och en med plåtburk med skinkost. ca 400 meter liggtid en timma.

Det gick såå bra! :D Noga och i spårkärnan nästan hela tiden. Phu! Nu känns det lite lugnare. Visserligen tog han inte upp någon av pinnarna "frivilligt" men han stannar i alla fall vid dem :) Dessutom börjar Deco uppskatta pinnleken mer än han gjorde förut och det känns också bra.

Vädret som jag önskade mig för ett par veckor sedan verkar slå in. Mycket friska vindar och regn väntas på söndag... Vet inte om jag önskar det längre, men jag får väl skylla mig själv :)

Vi har haft tråkigt några dagar nu och inte gjort ett dugg mer än rundorna. Förhoppningsvis ökade det på spårlusten i dag, så Deco har en trist lördag framför sig ;)

Fick antydningar om att agility inte heller är världens lättaste hundsport ;) Tänkte inte på det...

Men så är det ju förstås med allt man företar sig inom hunderiet. På sätt och vis så är det just det som gör det kul. Men det vore skönt att slippa prestationsångesten.

med spår!

Vi var i Evas hästhage i går för lite spårträning med jubel. Gick åt helvete! Deco har aldrig spårat så dåligt i hela sitt liv. Eller spåra förresten... ja, inte mina fotspår i alla fall :( Kanske vildsvin, kanske rådjur... I så fall tror jag mer att det var vildsvin. Här hemma brukar rådjuren stå vid sidan och titta på när vi spårar och det brukar inte störa så värst.

Han började med jag vet inte vad. Inte spårade han i alla fall. Sprang omkring och kollade nåt´i vinden tror jag. Jag bromsade men... Hej och hå och flamsa runt. Hittade trots den underliga starten den långa pinnen som kom efter bara tjugo meter. Massa beröm och jubel i busken. Det fattade han ingenting av, men skinkost var gott. Sedan verkade det som om det ramlade ner en halv pollet. Spårade väldigt bra i högt gräs, väldigt kort gräs och gammalt hästbajs fram till andra pinnen, en kort från appelltävlingen. Den sket han fullständigt i. Jag försökte bromsa honom men han ville iväg och till slut lät jag honom gå. Tänkte att jag kanske hade lagt pinnen lite längre fram... NÄ! Morr!

Nu blir det lite positivt: ut genom en grind och in på en åker hade jag gjort en spetsböj åt vänster och den tog han så underbart fint. Nöjd. Efter den vinkeln blev det ännu mer hejåhåochflamsarunt. Och jag började fundera på att skita i den där appellen! Då hittade han en till pinne. Jubel i busken begrep han fortfarande inget av. Lite mera vinklar och till sist långa slutpinnen som jag tvingade honom att hitta, eftersom jag växt fast och inte tänkte röra mig innan han kom med den!

Snart blir jag förbannad bara jag tänker på en träpinne! Just nu känner jag mest för att skita i det där brukset och börja med agility. Hoppa kan han, det ska gudarna veta! Och det vet både Eva och Linda också ;)

Fast han kan faktiskt spåra också. Och markera pinnar! Varför gör han inte det då? Inga problem med det i skogen. Varför måste det där himla appellspåret vara på fält? Ja, jag vet att domarna ska kunna se vad hunden gör, men va´ fan!

Med Stesolid och ett par rediga supar till frukosten på söndag kanske jag tar mig igenom tävlingen... annars blir det agility! Kanske...

 _

Vi spårade med Alenka också. Efter ett trögt första spår gjorde vi ett kort skinkostspår på en åker. Mycket förvirrande först, men sedan kom hon på det :) Sista biten spårade hon såå fint. Bara att fortsätta träna! Konstigt att jag lyckades klura ut det då? Men det var förstås inga pinnar inblandade...

 _

Tack för grattis! Ja, det var bra poäng, men på en riktig tävling hade domaren varit lite petigare ;) Det betyder inte att Deco inte var duktig, för det var han! Kanske man ska satsa på BL i stället? Fast då måste man fixa det där med vittringspinnarna...

I dag har vi tävlat lite igen. KM på klubben i lydnadsklass 1. Alla tävlar i ettan oavsett vilken klass man är i i vanliga fall. Vi vann faktiskt :) 198 poäng!! Domaren var nog lite snäll...  Men kul var det!

Efter KM:et hade vi klubbmöte och det var roligt det också. Vi har haft rätt stora problem med att få till en styrelse för nästa år och det har talats om att vi kanske måste lägga ner klubben. Nu verkar det ha löst sig och nya friska krafter kommer att ta över. Jätteroligt! Vi gamla stofiler kommer att finnas med och hjälpa till om det behövs och det finns många kul idéer på framtida verksamhet. Ett kärt problem är förstås vad vi ska göra för 10.000 Bingolottopengar!

_

TACK för pinntips! Det är alltid lika roligt att få kommentarer på det man skriver. Utan dem vore det inte lika kul att skriva.

Jag kan ju berätta att Deco ALLTID får smarriga grejer från diverse tuber när han hittar en pinne. Ackompanjerat av mina jubelrop förstås. Eftersom pinnarna trots det bara är sådär kul, har jag börjat leka med dem. Inte så mycket när vi spårar, mest vid sidan av. Deco har definitivt fattat att pinnar ska plockas upp och betalas med smarr! Det är bara när vi spårar som det inte är så noga tydligen...

Klicker i spåret funkar inte för mig. Jag har jämt göra med att hålla reda på hunden, linan och mina fötter. Provade en gång men det blev bara pannkaka!

Idén med jublande åskådare i spåret låter intressant. Det måste jag försöka få till. Får väl engagera familjen... eller finns det någon bloggläsare som vill komma till vår åker och jubla lite?

Snart en vecka sedan tävlingen. Tankarna snurrar i huvudet om hur jag ska kunna göra pinnar KUL!?

Första åkerspåret efter tävlingen var en katastrof. Visserligen spårade Deco helt OK, men har blev så trött att jag började undra om det var något fel på honom... Han stannade vid pinnarna, men såg otroligt uttråkad ut :(

För ett par dagar sedan fick jag för mig att lägga ett skogsspår i stället, omväxling förnöjer ju. Inga jägare i sikte så jag gjorde ett lagom kul och omväxlande spår vid sjön. Sisådär trehundra meter med en pinne. Den långa :)

Medan spåret låg till sig tog jag en runda med jyckarna och när vi var på väg tillbaka till bilen mötte jag två jägare som utan pardon sade till mig att försvinna från deras skog, för de skulle minsann jaga älg! Jag som trodde jägare var ute i svinottan, men där bedrog jag mig... Det var bara att hämta pinnen och gotteburken och förpassa sig därifrån :(

Det blev ett åkerspår i stället.

För att försöka göra pinnarna extra kul så ägnar vi oss åt att leka med dem, både långa och korta. Byter med godis och lattjar. Letar reda på dem bland lönnlöven och allt jag kan komma på som verkar roligt. Tyvärr verkar Deco tycka att de där pinnarna kan gå och dra något gammalt över sig...

Blir jag något nervös eller... Någon som har TIPS!!

 Jag funderar allvarligt på att inte göra att jota mer än att promenera fram till tävlingen. Lydnaden är rätt befäst så den kan jag inte göra så mycket åt på en vecka, framförgåendet får bli som det blir. Kanske blir han lite jobbsugen till helgen... Eller helt Bananas!

Vi spårade på åkern med Preben också. Det gick som tåget ända tills han upptäckte att hararna hade lämnat GODIS till honom ÖVERALLT! Då blev det mest harbajssök av det hela. Vi håller oss väl i skogen ett tag till med spårandet. När jägarna tillåter...

Preben börjar visa sitt rätta jag. Den milda och fogliga lilla gosingen visar sig vara en ulv i kofta.  Skor är en favorit, oftast så förstör han inte dem, bara lite. Men de passar bättre i soffan än i hallen. Filtar och kuddar i soffor passar bättre på golvet.

Det kan man väl stå ut med, hans matbeteende är lite värre. Äta är ett överskattat nöje enligt Preben. Ingenting man behöver ägna sig åt i onödan. När han får sin mat och "varsågod",  tittar han bara sorgset på en; "menar du att det jag ska äta upp det här"? Så brukar han gå sin väg och när Deco har ätit klart och Preben inte har börjat äta tar jag bort matskålen till nästa gång.

I går kom Preben på ett nytt kul trick: han gick bort till Deco, som åt det fortaste han kunde, och försökte köra bort honom från hans mat! När jag insåg vad han höll på med fick han ett nyp i rumpan och förpassades ut i hallen, där hans mat stod. Inte åt Preben för det, men det var väldigt viktigt att ingen annan ens tittade på hans matskål, i alla fall inte Deco! I bland kan Decos hungriga blick på Prebens matskål få Preben att äta upp sin mat, men i går skulle han bara demonstrera hur kaxig han var!

Den söta och gulliga kelpien vågade inte ens gå ut ur köket. Och Prebens mat åkte upp på bänken!

Det kan vara skumt med folk också. När Alexandra skulle hantera och kolla lite tänder på klubben, så ville inte Preben vara med. Och den bullriga tysken (vår granne) som plötsligt steg in hemma hos oss var otroligt läskig! Jag antar att Herr P har kommit i en "ålder". Hoppas domaren på utställningen inte är tysk...

Nu har vi gjort bruksdebut och det gick hur bra som helst i ca fem minuter... sedan gick Deco förbi sista pinnen... :(

Spårandet var förlagt till en kohage utanför Nybro. I vårt spår var det inte utgödslat med spridare om ni fattar vad jag menar, det var mer klumpvis gödslat, av källan själv. I reservspåret (som en stackare fick) och på andra fält runt om kring var det dock gott om koskit utspritt. Det stank över nejden!

Deco jobbade rätt bra, fick ett par hjärnsläpp, tittade sig omkring, kom till mig och satte sedan igång igen. Plockade båda småpinnarna och kom med dem till mig. Spårade så fint så fint och vips så låg slutpinnen vid mina fötter, Deco var tio meter före och så var det roliga slut. Hade jag haft lite koll så kunde jag bromsat honom vid slutet, men kollen hade jag lämnat hemma. Om jag bara hade...

Det kändes SURT! Det enda som inte fick hända, hände! Jag tror faktiskt inte Deco märkte pinnen, han spårade sin vana trogen lite bredvid kärnan. Det blåste ordentligt också, kanske hade något med saken att göra. Men jag vet också att jag inte har tränat särskilt mycket med långa pinnar. SURT SURT!

Jag försökte tänka på Sanna Kallur. Om hon bara hade lyft upp foten lite högre på första häcken i OS så... Men i intrervjuerna efter loppet så grät hon och pratade om VM i Berlin nästa år.

Jag grät inte, jag surade och tänkte på vad skönt det är att jag har en chans till om bara två veckor.

Budföringen gick i flygande fläng och med ett par glädjeskall hos den SUPERKULIGA mottagaren. Där fick vi en 9:a

Lydnaden var ett bra träningspass som blev så här:

Platsl.       10,0    10,0

Linf.         8,5       8,0     sakta sättande, före under språng

Framförg. 7,0       7,5     ryck, vänder sig, nosar, står

Plug.        10,0      9,5

Ink.          10,0     10,0

App          8,0       8,0     attackerare, håller dåligt

Hopp        10,0     10,0

Undrar varför jag plötsligt fick för mig att flaxa med armarna under språngmarchen? Klart Deco for omkring då. Måste också få till lite mer samling och fokus innan vi glider in på planen. Det är inte så bra att koncentrationen kommer efter halva linförigheten.

Framförgåendet gjorde han bra, med tanke på hur det har varit, bara att traggla på.

Ska de inte attackera apportbocken?  Konstigt. Dessutom höll han den jättebra, inget tugg och trams. Däremot så höll han den i ena kulan ;)

Gissa vad vi ska träna på nu?

_

Grattis till Linda med Spigge och Sara och Faye som blev uppflyttade ur lydnadsklass 1 i går och appellen i dag. Jösses vad me´ tårta vi ska få äta nu då :D

_____ Uppdaterat______

Och så tackar vi Bingolotto som genom Torleif Thorstensson (kanske lite motvilligt eftersom det redan var bestämt vart pengarna skulle gå och han inte fick välja en fotbollsklubb :)) gett vår klubb Åseda Lenhovda BK 10.000:- Snygga bilder tagna av Anna-Klara på våra fina hundar bl.a Lippan och Deco visades också. Har inte kollat på BL på flera år men i dag var jag ju tvungen ;)

idiot så får man försöka reparera sina misstag. Alltså tränar vi framförgående... Fram och tillbaka, fram och tillbaka med kul grunka i varje ände. I går kändes det faktiskt som om det lossnade lite. Deco gör rätt men han är inte heeelt säker på det, men nästan :) Jag tillåter Hawaiiutförande, bara han vill framåt. Framförspringning är nog snart vår bästa gren. Tar jag tillbaka honom så blir han väl osäker igen och det vill jag inte!

Lugna signaler i förväg om vad som är på gång. Vilket förstås medför att linförigheten innan själva föregåendet ser ut som hej kom och hjälp mig! Usch vad nervöst det börjar bli nu då!  Ja, ja, skit samma bara Deco är glad. Man kan ju avstå också...

I lördags fick vi lite skotträning också. Deco låg, fast inte plats, och jag stod några meter framför. Gick jättebra!

Vi börjar kanske få lite fräsigare återspringningar med apporten också. Leker en massa och kör inkallningar med apportbocken. Vi tränar med Lippans apportbock som är lite för stor. Den är det tydligen svårt att springa med, men gallopera med tungapporten går bra!!