I natt kom det mer snö :( Det känns som om vintern i år är segare än vanligt. Jag kollade i min blogg hur det var förra året och där fanns det också gnälliga inlägg som berörde snön. Däremot tror jag att den kom mycket senare, så därför blev jag inte lika trött på den som jag är i år. Det var inte så kallt förra året som det har varit i år. Det vet jag säkert eftersom vi hade ved kvar i våras.

Appropå ved...  Vi misslyckades med torkningen av en del av årets ved. Eftersom vintern varit lång och kall så har vi eldat med det sura ett tag nu. Det är inge´bra att göra. Anledningen till att man kan få soteld i skorstenen är att man eldar med sur ved. Då bildas det tjära i skorstenen som kan ta eld, skorstenen spricker, elden går vidare till taket och hela huset brinner upp!

Eftersom vi hade sådan TUR att grannarna larmade oss om vår skorstensbrand så hann det inte brinna så mycket att skorstenen sprack. Sotaren har gett OK för fortsatt eldning. Men vår dugliga ved är slut så nu är det elen som gäller. Det är ju rätt dumt att göra samma misstag två gånger... Med andra ord är det rätt kallt i huset... el är dyrt. *Längtar mer än någonsin efter vårvärme*

Jag såg en väderprognos i går där meterologen yrade om att det skulle bli sol och 10-15 grader varmt nästa vecka! Hoppas hoppas!

_

Det är ju mest meningen att den här bloggen ska handla om Snufsegrisen, men ögoninflammation (min) och väder har gjort att det inte blivit mycket träning på några dagar.

Den träning som blivit har vi genomfört i köket. Kom på att träna och använda maten som belöning. Det har jag provat förut, men Deco tycker uppenbarligen att det känns helt fel. Mat ska man vräka i sig från matskålen, inte få styckevis som belöning! Men den här gången envisades jag och efter en stund dög det också.

Vi kör lite fjärr och ff. Fotpositionen har på något mystskt vis flyttat sig från min sida till bakom mina ben :( Hur gick det till? Alltså tar vi två steg och sitt i mer framflyttad position. Deco blev väldigt alert när han väl accepterade detta träningsupplägg, så av bara farten började vi träna in ett backande också. Det fattade han rätt snabbt. Med lite tur kan jag få ihop det med fjärren så han tänker lite mer bakåt.

Vi har haft en del soliga dagar också. Det är inte bara jag som njuter

_

Av hemliga? ;) skäl funderar jag en del på hur det fungerar att ha en hanhund och en tik i samma hushåll? Så klart är det väl mest löpperioderna som kan bli struliga? Eller inte...?  Ni kan väl fylla i vad ni tycker i omröstningen! Har ni fler svarsalternativ eller vill förtydliga hur era erfarenheter är så kommentera gärna! Tack!

Här sitter man i godan ro och surfar runt när det idiotringer på dörren. Någon vill verkligen att vi ska öppna, och det fort! Det visar sig att det är grannen tvärs över vägen: ring brandkåren, det brinner i skorstenen!!! Hjälp!

Classe stängde alla luckor till pannan, jag ringde 112 och slängde ut hundarna i bilen. Huset fylldes sakta med röklukt och ungarna vimsade ut och in i huset och alla försökte få katten Sture att hålla sig ute. Ute!? I helvete heller, jag ska in och käka! sa Sture

Jag hämtade mobilen, klädde på mig en massa kläder och hängde kameran om halsen. Ungar, hundar, katter, mobilen och sedan kameran, det är tydligen prioordningen ;)

Jag blir alltid lugn när det händer något sådant här. Full koll för en gångs skull. Annars är det oftast noll koll tycker jag. Nu kom jag mitt i allt ihop ihåg att ringa återbud till utvecklingssamtalet i skolan vi skulle åkt på i kväll. Läraren skulle promt bestämma en ny tid på direkten, fast jag berättade att det brann hemma hos oss och att brandkåen var där. Jag visste egentligen inte hur illa det var med branden då...

Så där stod jag med almanackan medan det sprang brandmän i huset. "Vi kommer om inte almanackan brinner upp och jag glömmer bort datumet" sa jag till henne. Ja men då får jag skicka en lapp med Samuel och påminna...  :O

TACK vare hurtiga grannar på kvällspromenad så blev det inte någon större brand av det. Jag missade helt eldkvasten i skorstenen. Det mest dramatiska jag var med om var när brandmännen puttade ner en takpanna som gick i tusen bitar.

Nu får vi så klart inte elda förrän sotarmästaren varit och kollat att skorstenen är OK. Det hoppas vi verkligen, annars blir det dyrt!

Vi är så glada och tacksamma för att det inte blev värre!

I går tränade vi på klubben. Det var härligt väder och mycket trevligt folk som hade hittat dit :)

Jag började med att lägga ett spår till Deco. 500m och fyra pinnar. Det fick ligga och gotta sig i solskenet i två timmar medan vi tränade lydnad och fikade. När vi väl gick det tänkte jag att det kanske var för svårt, för långt, hade legat för länge och att den stackars jycken kanske var trött efter allt gnetande på planen i värmen. Ja, Deco tyckte det var varmt! Det var sådär sju grader... vi hoppas (kanske) på en kylig sommar. I alla fall när vi ska tävla ;)

Hur som helst så gick spårandet så BRA! Näsan hade han som vanlig en halvmeter över marken, men han gick för det mesta där han skulle och hittade alla pinnar utom en.

 _

Lydnaden fungerade också som vanligt. Det känns som om hans "problem" har att göra med "konstig miljö" och därmed eventuellt annorlunda matte. På klubben är det i alla fall helt OK att träna hur mycket och länge som helst :)

Vi petade i det mesta från klass III och lägre. Krypa glömde jag visst kom jag på nu... Tungapporten hämtade han i flygande fläng, men han håller det rätt så löst så den glider ner på ena sidan. Det tyckte han var jobbigt, men han fixade det ändå :)

Sitt under gång ska jag inte köra alls på ett tag! Han går och väntar på det hela tiden och därmed blir ju friaföljet lite släpande... Jag känner också att jag går annorlunda när jag tänker klämma fram ett "sitt", förbereder mig själv, och det märker han förstås. Att det ska vara så svårt att bara gå rakt fram! Inkallningarna blir gärna på diagonalen också eftersom jag tydligen vinglar åt sidan varje gång jag går i väg...

Det var med en härligt skön känsla jag styrde kosan från klubben i går. Deco var också nöjd och glad och tillbringade resten av kvällen nannandes under bordet.

_

20.15 ringde jag Maria m Kylie för att resonera lite om världsproblemen.  Det är ju ett omfattande ämne så det tog lite tid innan vi var klara. Närmare bestämt kl 03.00 Definitivt rekord!  Du kunde kommit hit i stället Maria :)

Om nu alla bara tycker som vi, och gör som vi bestämmer, så ska nog det mesta lösa sig! Tack Maria :D det gör vi om! Fast kanske öga mot öga någon dag ;)

När man skaffar en Vickulashund så får man en massa härliga vänner överallt. Bloggandet är ju också ett jättebra sätt att hålla kontakt. Hoppas vi alla kan träffas igen till sommaren, om inte förr!

 _

Dagen i dag har varit riktigt usel! Kanske beror det på den nattliga telefonfesten? Eller inte, men jag har suttit på ryggen i soffan med jordens migrän hela dagen. Samuel tog ut hundarna och resten av familjen höll sig ur vägen. Nu är det natti natti och så tar vi nya tag med bl.a tandläkarbesök i morgon :( :(

Frågar man Preben är han naturligtvis kung! Han äger skogen, bestämmer över tuggben, isbitar och snö. Han traskar först på rundorna med spetsade öron och svansen i topp. Deco traskar efter och ser lite olycklig ut...

Till råga på allt så är han så söööt att vissa delar av familjen ignorerar eventuella försök till att ta sig friheter :(

Jag ingår inte i den eftergivna delen av familjen och det är väl tur det, annars hade han väl tagit över hela ruljansen här.

_

Deco och jag har haft två träningspass med lydnad i dag. Det första ägde rum ute och gick skitdåligt!

Allt vi tränade på var oengagerat, långsamt och kändes rent ut sagt blä! Jag avbröt träningen och gick hem och tjurade.

Ett par timmar senare körde vi ett pass med kryp, fjärr och snabba sättanden i hallen och då var helt plötsligt intensiteten där igen. Jag fattar ingenting? Löptikar? Åldern? Jag? Det är ett mysterium som måste lösas.

 _

Vi har fortfarande snö...

 _

Vi har några grannar som ursprungligen är från Tyskland. Det spelar ingen roll var de är i från, poängen är att de har bott här minst lika länge som vi (13  år) och har inte lärt sig många meningar på svenska.

De är jättegulliga men det är svårt att prata med dem. De har en gigantisk blandrashund (rottweiler, irl.setter, hamiltonstövare, doberman) i en löplina på tomten. Tanten i familjen är högst 1.50 cm över havet och har inte så mycket att sätta mot när hunden bestämmer något. Matte försökte hålla den när några bekanta till oss var ute och gick med sina hundar. Det gick så illa att hunden stack och matte bröt benet i sina försök att hålla den.

Vi går ofta förbi deras tomt till och från promenaderna och en dag när vi var på väg hem så rasslade det till i löplinan, som gick av, och ut på vägen for

hunden. Den är rätt snäll (och som tur är en tik) så det hände inget mer än att jag högg tag i jycken, platsade Deco, tuktade jycken så den följde med mig, bankade på deras dörr, rasslade med kedjan och talade om att den var av.

Det irriterar mig ofantligt mycket att de har hunden på detta vis. Dels står den och skäller oavbrutet, dels förstår jag inte varför man ska ha en hund om man bara har den i en lina i trädgården dagarna i ända? Det är synd om den!

I dag när Samuel var ute med Preben hittade de Jycken strosandes i en helt annan trädgård än sin egen. Så klart kom den älgandes mot Preben, men Samuel är sin mors son så han vrålade åt den så pass att den lomade i väg :)

Lite längre fram mötte de matten med flexikopplet i högsta hugg. Hon frågade Samuel om han hade sett deras hund och han pekade åt det hållet hon var. Då tar tanten upp en klicker och börjar klicka! Qué...  Det är tråkigt att min tyska inte räcker mycket längre än till hej och adjö, de behöver nog lite hjälp...

_

I morgon åker vi till klubben och lägger spår och tränar lydnad. Det går rykten om fint väder :)

I dag har vi spårat! Hittade lite skog utan alltför mycket snö :) Det blev bara ett kort 300-meters med tre pinnar.

Deco var på g och lät faktiskt lite medan jag förberedde oss vid bilen. Det brukar han inte göra i vanliga fall, men det var bra att han var sugen :)

Han hittade första "apporten", ett papper som jag tydligen hade tappat. Han tog upp den och bytte mot ost. Vid andra apporten, d.v.s den riktiga, så gick han lite åt sidan och nosade intensivt på några lingonblad. Jag sade till honom att låta bli det där och spåra i stället och då missade han förstås pinnen. Jag hade som vanligt ingen vidare koll på exakt var den låg...

Resten av spåret gick bra och han både hittade och apporterade pinnarna :)

Jag måste planera det där med spårande bättre. Nu blev det alldeles för kort liggtid eftersom jag bara fick ett infall och stack i väg ut i skogen.

Den där solen de pratade om i går kom inte i dag heller :(

i dag har varit en städig dag. Classe stack i väg på distriktets årsmöte och valdes in i styrelsen som suppleant och vi som var kvar hemma tog ett tag i röran. Ack så tråkigt, men nödvändigt.

Den utlovade solen lyser med sin frånvaro men ska enligt utsago eventuellt dyka upp i morgon. Hoppas hoppas hoppas hoppas!!! Det är nästan så jag längtar efter lite regn. Då försvinner förhoppningsvis den gräsliga snön så vi kan spåra lite.

Faktiskt så har det kanske lossnat lite på fjärr - och krypfronten. Det kan bero på att vi har tränat... Deco förstår vad alla orden betyder, men det är inte tiomässigt. Flyttar lite bakben i fjärren t.e.x Men jag tror faktiskt jag skiter i det för tillfället. Jag orkar inte peta i detaljer i evighet. Det är inte kul för någon av oss.

Krypet har jag ändrat lite på, d.v.s min egen position. Allt för att lättare kunna se vad som händer baktill och bättre kunna berömma när det blir rätt. Det fungerar bra,  vi kommer ca en decimeter i taget :)

Deco är ingen svansviftare. Kommer husse hem så viftar han med hela sig. Ja, det gör han förstås när jag kommer hem också, men Husse är bäst! Men annars viftar han inte särskilt ofta på svansen. Han har aldrig gjort det, och jag har inte tänkt så mycket på det, bara noterat det i bland. Men när vi tränar kryp då går propellern! Fattar inte varför det är så kul, men det är ju bra att han gillar det :)

är det en alldeles speciell dag. För exakt två år sedan for vi till Fia och Vickulas kennel och hämtade Deco. Min egen chokladråtta och första brukshund. Han låg som en liten brun prick i soffan och var världens sötaste! Jag som tyckte kelpies var så fula! Undrar var jag hade fått det i från. Det tycker jag inte nu längre :) Jag kan fortfarande sitta och titta på honom och bara njuta av hur fin han är. Efter en stund brukar han snegla på mig och hoppa ner och lägga sig på golvet i stället. Det är väl inte så lätt att sova om någon sitter och glor?

Jag fick precis det jag ville ha: en snabb, smart, arbetsvillig och lagom stor hund med lagom mycket päls :)

Karriären som brukshund har väl inte mer än börjat, men planerna och ambitionerna är många och vi får se var det slutar.

I dag såg jag en underbar syn

De är på väg tillbaka, det finns hopp!

_

Vi firade den speciella dagen i dag med hämningslös bollek

Och så fick jag till en springbild med hela Deco på :)

Nu väntar vi otåligt på att den eländiga snön ska töa bort så vi kan lägga spår och kanske anmäla oss till en lägretävling så småningom

Vi har fått lite andrum från den ekonomiska katastrofen. Classe fick behålla sitt jobb ett tag till :)  Skönt! Nu hoppas vi att det ska vara lugnt ett tag. I dessa tider kan ju vad som helst hända, men för tillfället så känns det lite bättre.

_

Vädret suger fortfarande megaballe (som en av mina bästisar gärna säger) Snön är som socker och för varje steg man tar glider man bakåt lika långt :(

En av mina allra bästaste bästisar, dvs. Deco tycker det är underbart! Han borde bo i Norrland. Värme är som bekant inte hans bästa grej heller. Promenixarna tar på krafterna minsann. I alla fall för mig.

Vi har promenadtränat lite grann. Vi tränar i samband med promenaderna alltså. Det går så där. Med tanke på det sockriga underlaget försöker jag hitta någon någorlunda snöfri plätt att vara på. Det är oftast en parkering och på parkeringar är det liv och rörelse i bland. Deco är ofta väldigt ofokuserad och splittrad då. Jag är inte heller som vanligt på sådana platser, och det inverkar förstås. Måste försöka komma in i den vanliga känslan även där.

Vi tränade på en grusgång i går. FF fram och tillbaka, inkallningar och sitt under gång. Jag försöker verkligen göra det där sättandet tydligt, men ju mer jag försöker desto mer fel blir det och nu har han börjat med att lägga sig när jag säger sitt. När jag bara körde på utan att försöka göra det tydligt så gjorde han rätt varje gång... ?

Fick för mig att träna krypet också. Det var lite blött och läskigt för Prinsessan Deco, så det gick inte alls bra. Jag försökte vara lite snäll och flyttade till en bit gräs i närheten. Det var förstås lika blött där och Deco ville inte krypa! Han ville inte ens lägga sig. Hmm.... vad göra? Med mild övertalning och utan att bli det minsta irriterad (det tar sig)  "tvingade" jag honom att göra det ändå. Krypet blev väl lite luftigt men det kändes som om vi var överrens till slut. Phu!

Han är svår min lilla godisgris. Han slingrar sig som en mask när han inte vill göra något. Blir man "arg" så fjäskar han ihjäl sig och sedan får man ägna sig åt att bara bli sams igen och träningen kan man glömma. Vilket kanske är hans taktik för att slippa? Därför kändes det så bra att vi kom igenom det där med att lägga sig där det inte var heeelt torrt utan en massa cirkus :)

Deco är inte särskilt rädd för vatten annars minsann!

Anna-Klara tog fotot

_

Här får ni ett par snöiga bilder i väntan på våren (som inte är allt för långt borta hoppas jag :)

Bästisar!!?