något nytt. http://brudec.wordpress.com/ Välkommen dit i stället!

Skithunden tuggar!! På allt! Pennor, suddgum, azalea och allt som finns på bänkarna i köket... Kan ju tänkas att han har lite myror i kroppen nu när aktiviteterna har legat på sparlåga ett tag. I fredags lade jag ett trehundrameters till honom på åkern, för att kanske få honom att bli lite trött och inte hitta på en massa bus. Skithunden är förstås Bruno, om ni nu trodde att det var Deco som helst plötsligt gått och fått för sig att bli en pestapa plötsligt.

Brunos åkerspår började i grannens trädgård och sedan vidare ut på åkern. Tre pinnar med burkar, liggtid drygt en timma. Väder: Ja, ni gissar rätt, det regnade.

Det började ganska bra, lite ofokuserat och slarvigt fram till första pinnen. efter den kom han igång "på riktigt". Då inträffar katastrofen: ett djävla rådjur uppenbarar sig i åkerkanten. Det var han förstås tvungen att kolla in ordentligt. Snacka om att man hoppas att ingen ser en när man står mitt på en åker, i ösregn, alldeles stilla och tittar i spårets riktning med en liten hund i lina som bara bålglor rätt ut i skogen.

När han hade fått spana i sådär en timma (kändes det som) tyckte jag att vi kunde fortsätta med spårandet och det gick han med på. Ett par meter, väldigt osäkert och vimsigt, sedan var det tags att glo igen. Suck. jag hade under tiden tid att studera terrängen, och upptäckte att vi nog stod en meter från rådjurets viloplats... inte lätt att spåra där...

Jag tänkte skita i alltihop och började gå mot slutet och efter några meter började B spåra igen. Det gick som på räls och han hittade sista pinnen. Sedan var bambi glömd och vi ägnade oss åt en massa lek med pinnen och bollen. När vi kom hem tackade han mig genom att tugga sönder ett decilitermått....

-

I går drog vi iväg till grustaget. Där består underlaget mest av grovt, hårt grus, lite sand och en del gräs. Jag började i det fina, mjuka gruset och gick därefter både i högt gräs och på hårt grus. Pinnarna fick ligga ovanpå och burkarna grävde jag ner.

Bönan trodde till att börja med inte på att det fanns något spår i gruset. De första tio meterna gick väldigt sakta och jag fick peppa honom lite på mina fotspår. När vi kom över på gräs gick det som tåget. Jag kan i bland ana en liten tendens hos honom att hastighet går före noggrannhet...

När vi åter kom ut i gruset så var det som om han hade spårat på grus i hela sitt liv, det gick undan! Men lite för mycket i zickzack för min smak. Stannade vid alla pinnarna gjorde han också. Vid den sista långa så tyckte han att vi skulle leka lite extra med den, och det tackade jag förstås inte nej till.

-

I dag tänkte jag att vi skulle spåra i skogen, men det var upptaget på bästa stället så det fick bli ett spår till Preben och upptag till Deco i skogen. Bönan fick nöja sig med gruset igen.

I dag började jag i skogen och gick därifrån ut på det hårda gruset. Passade på att vila en stund vid lägerplatsen innan jag gick vidare. Både gräs och grus i dag också, och tre pinnar. I dag var det bara extraburk vid den långa pinnen. I bland lägger jag små pinnar utan burk och så får han något ur tuben hos mig, men långa pinnar har alltid burk!

Att börja i skogen var förstås inga problem. Vid lägerplatsen försökte han gå under bänken jag suttit på, men fastnade. Han blev inte ledsen för det, utan gick bara runt den och fortsatte på andra sidan. När vi kommit halvvägs in i spårandet upptäckte Bruno att det stod en skummis i en buske! Skitjobbigt!! Det var Samuel som stod så där hundra meter därifrån och fotade... lika bra att han kom och gick med oss i stället. Bruno var inte heeelt säker på att det verkligen var Samuel som kom mot oss. Han hade ragg över hela ryggen och muttrade och skällde något hemskt. Men han blev väldigt lycklig när han märkte att det inte var någon som tyckte om att hugga svansen av spårande små kelpies.

Grusspårandet gick ofantligt bra i dag! Vinklar är svårt och det ser ut som om han har samma beteende vid vinklarna som Deco; går vinkeln åt höger så måste han göra en ring åt vänster innan han kan fortsätta. Bruno är lite mer yvig i sitt letande efter spåret än vad Deco är, men annars ser det ungefär likadant ut.

Dagens happening är att Bönan verkligen letade efter en pinne han fick i näsan och sedan tog han upp den och kom med den till mig! Hurra!!!

  letar... letar...

Det är också ofantligt roligt att spåra med en hund som tycker det är så KUL! Deco tycker nog också att det är ganska roligt. Men han visar det i alla fall inte som Bruno gör; med viftande svans och glada krumsprång :) Till skillnad mot Deco verkar han också uppskatta de långa pinnarna. Det är viktiga grejer! Men vi får inte glömma bort att ett antal små pinnar också kan vara väldigt viktiga...

-

Prebens spårande gick väldigt bra. Jag hörde dem mest knaka och braka i skogen och Samuels glada tjoanden när Preben hittade pinnar.

Deco har, peppar, peppar gått rätt på upptagen sedan vi hade vår lilla "kontrovers" om det för ett tag sedan. I dag fick han två lätta med hundmatsburkar som slut och det gick alldeles utmärkt.

Jo tack, läget på sjukfronten är något bättre. Än så länge ingen grissjuka, tack för det!

I går besökte vi klubben för lite måndagsträning. Det är ju så avskyvärt mörkt nu för tiden så vi åkte så snart jag hade tillgång till bilen för att hinna träna medan det fanns lite dagsljus kvar.

Det blev inte så mycket med det, hann precis rigga planen med allehanda attiraljer, rasta av jyckarna och sedan var det svart. Vi har strålkastare så det gick ingen nöd på oss. Trist att vara där ute helt ensam bara, tur jag inte är mörkrädd.

Deco fick gneta framåtsändande. Och som vanlig när vi inte har tränat på ett tag så gick det lysande! I och för sig var det obefintligt med störningar, men med tanke på vår lilla kris förra gången så var det kanske bara bra. Det som alltid strular numera är framföringen, han vet så väl vad som ska komma och tycker inte det är nödvändigt att gå så exakt som han "brukar" hmm...  oftast...

Körde lite apporteringar också, med fokus på snabba gripanden och ingångar. Den verkliga höjdaren för Decos del var stegförflyttningarna åt vänster, han gick verkligen skänkelvikning åt vänster. Det har annars varit mycket smygande bakom mig för att sedan komma upp och sätta sig när jag har flyttat mig klart. Konstigt nog har vi bara tränat hur själva stegandet ska gå till ett par gånger, och plötsligt verkar det ha fastnat. Härligt! Nu ska vi bara få till det samma åt höger...

Ett ganska långt kryppass fick det också bli. Fokus på att ligga kvar vid halter och så svängde vi lite åt höger och vänster också. Det gick bra alltihop.

Bruno hade sjungit upp sig rejält under Decos runda på planen så han var i bra slag när det var hans tur. Vi körde mest ordförståelse; sitt är sitt och ligg är ligg. Han har en tendens att gissa och blir rätt sur när han inte får gotta för det han tycker är rätt. Sitt kvar, ligg kvar och inkallning blev det också. Frestade honom med lite bollar som flög i luften, men det gick han inte på. Dutti Böna!

Donade lite med apporteringen, men det var han inte på humör för. Han stressade upp sig och började pipa. Jag andades och backade tusen steg i träningen och det kändes ganska bra, då började en hundjävel gasta på andra sidan ån och så var det träningspasset slut. Går INTE att koncentrera sig på träning när det sitter mystiska spökhundar någonstans i mörkret. Så vi lekte i stället. Det var kul det med! Bönan börjar kanske inse att det är lite roligare att leka med mig än att springa runt för sig själv och skoja.

När jag skulle lägga tillbaka apportbockarna i förrådet så upptäckte jag att någon hade hängt upp en pressenning på väggen och ner över halva golvet. Jag såg den förstås när jag hämtade bockarna, men den pratade inte till mig då. Det gjorde den nu! Ny och prasslig var den också så jag passade på och gömde en kamprulle i pressenningen och bad Bruno kolla om han hittade något där inne. Det är ett ganska litet förråd så han fick gå in själv medan jag stod utanför. Det var rätt så mörkt där inne, bara ljuset från lamporna på planen lös upp lite grann. Spännande att se om Bruno skulle våga gå in i det mörka rummet, trampa runt på pressenningen och hitta grejen. Så klart han gjorde, det var väl ingenting! Sedan blev det cirkusBruno på planen... :)

-

I dag tog vi en kvällssolig runda i sjökanten. B hoppade förstås i, tyckte det var kallt och for upp ur vattnet fortare än kvickt!

.

Deco tycker man kan plaska ALLA dagar på året

.

Ön

.

Det är som bekant rätt stenigt i Småland. Medan jag blundar och hoppas på det bästa så försöker jag tänka på att de åtminstone tränar upp motoriken när de far som dårar över stock och sten. Edvin vill köra agility med B när han (Bruno alltså ) blir större. Undrar varför...?

.

"Här kommer han aaaldrig att hitta mig"

 .

"SHIT!!!"

.

Rundan avslutades med lite (mycket) spring och bus i sanden. Sedan var vi både blöta, skitiga och nöjda!  

.

Ganska fint på vägen hem också.

Stationsutsikt :)

.

Förresten: Hur kommer det sig att en kelpie i sjumånadersåldern kan sno grejer från köksbänkarna, när grejerna ligger minst två decimeter från kanten??? Dessutom helt ljudlöst!

Och en sak till: varför tycker någon att sjön är ett bra ställe för den här??