Skithunden tuggar!! På allt! Pennor, suddgum, azalea och allt som finns på bänkarna i köket... Kan ju tänkas att han har lite myror i kroppen nu när aktiviteterna har legat på sparlåga ett tag. I fredags lade jag ett trehundrameters till honom på åkern, för att kanske få honom att bli lite trött och inte hitta på en massa bus. Skithunden är förstås Bruno, om ni nu trodde att det var Deco som helst plötsligt gått och fått för sig att bli en pestapa plötsligt.

Brunos åkerspår började i grannens trädgård och sedan vidare ut på åkern. Tre pinnar med burkar, liggtid drygt en timma. Väder: Ja, ni gissar rätt, det regnade.

Det började ganska bra, lite ofokuserat och slarvigt fram till första pinnen. efter den kom han igång "på riktigt". Då inträffar katastrofen: ett djävla rådjur uppenbarar sig i åkerkanten. Det var han förstås tvungen att kolla in ordentligt. Snacka om att man hoppas att ingen ser en när man står mitt på en åker, i ösregn, alldeles stilla och tittar i spårets riktning med en liten hund i lina som bara bålglor rätt ut i skogen.

När han hade fått spana i sådär en timma (kändes det som) tyckte jag att vi kunde fortsätta med spårandet och det gick han med på. Ett par meter, väldigt osäkert och vimsigt, sedan var det tags att glo igen. Suck. jag hade under tiden tid att studera terrängen, och upptäckte att vi nog stod en meter från rådjurets viloplats... inte lätt att spåra där...

Jag tänkte skita i alltihop och började gå mot slutet och efter några meter började B spåra igen. Det gick som på räls och han hittade sista pinnen. Sedan var bambi glömd och vi ägnade oss åt en massa lek med pinnen och bollen. När vi kom hem tackade han mig genom att tugga sönder ett decilitermått....

-

I går drog vi iväg till grustaget. Där består underlaget mest av grovt, hårt grus, lite sand och en del gräs. Jag började i det fina, mjuka gruset och gick därefter både i högt gräs och på hårt grus. Pinnarna fick ligga ovanpå och burkarna grävde jag ner.

Bönan trodde till att börja med inte på att det fanns något spår i gruset. De första tio meterna gick väldigt sakta och jag fick peppa honom lite på mina fotspår. När vi kom över på gräs gick det som tåget. Jag kan i bland ana en liten tendens hos honom att hastighet går före noggrannhet...

När vi åter kom ut i gruset så var det som om han hade spårat på grus i hela sitt liv, det gick undan! Men lite för mycket i zickzack för min smak. Stannade vid alla pinnarna gjorde han också. Vid den sista långa så tyckte han att vi skulle leka lite extra med den, och det tackade jag förstås inte nej till.

-

I dag tänkte jag att vi skulle spåra i skogen, men det var upptaget på bästa stället så det fick bli ett spår till Preben och upptag till Deco i skogen. Bönan fick nöja sig med gruset igen.

I dag började jag i skogen och gick därifrån ut på det hårda gruset. Passade på att vila en stund vid lägerplatsen innan jag gick vidare. Både gräs och grus i dag också, och tre pinnar. I dag var det bara extraburk vid den långa pinnen. I bland lägger jag små pinnar utan burk och så får han något ur tuben hos mig, men långa pinnar har alltid burk!

Att börja i skogen var förstås inga problem. Vid lägerplatsen försökte han gå under bänken jag suttit på, men fastnade. Han blev inte ledsen för det, utan gick bara runt den och fortsatte på andra sidan. När vi kommit halvvägs in i spårandet upptäckte Bruno att det stod en skummis i en buske! Skitjobbigt!! Det var Samuel som stod så där hundra meter därifrån och fotade... lika bra att han kom och gick med oss i stället. Bruno var inte heeelt säker på att det verkligen var Samuel som kom mot oss. Han hade ragg över hela ryggen och muttrade och skällde något hemskt. Men han blev väldigt lycklig när han märkte att det inte var någon som tyckte om att hugga svansen av spårande små kelpies.

Grusspårandet gick ofantligt bra i dag! Vinklar är svårt och det ser ut som om han har samma beteende vid vinklarna som Deco; går vinkeln åt höger så måste han göra en ring åt vänster innan han kan fortsätta. Bruno är lite mer yvig i sitt letande efter spåret än vad Deco är, men annars ser det ungefär likadant ut.

Dagens happening är att Bönan verkligen letade efter en pinne han fick i näsan och sedan tog han upp den och kom med den till mig! Hurra!!!

  letar... letar...

Det är också ofantligt roligt att spåra med en hund som tycker det är så KUL! Deco tycker nog också att det är ganska roligt. Men han visar det i alla fall inte som Bruno gör; med viftande svans och glada krumsprång :) Till skillnad mot Deco verkar han också uppskatta de långa pinnarna. Det är viktiga grejer! Men vi får inte glömma bort att ett antal små pinnar också kan vara väldigt viktiga...

-

Prebens spårande gick väldigt bra. Jag hörde dem mest knaka och braka i skogen och Samuels glada tjoanden när Preben hittade pinnar.

Deco har, peppar, peppar gått rätt på upptagen sedan vi hade vår lilla "kontrovers" om det för ett tag sedan. I dag fick han två lätta med hundmatsburkar som slut och det gick alldeles utmärkt.

 

Jenny och baloo

9 november 2009 16:48

HAHA dom är roliga dom små :) Lo har också en förkärlek för pennor och misstänker att ett decilitermått också skulle smaka bra. Härligt att spårandet går så bra :D

http://bus-baloo.blogspot.com

 

Hilde & gutta

9 november 2009 22:33

Haha ja oppfinnsomhet er en fin ting det;);) Men litt slitsomt når dem må tygge på alt!!!!!!!!!!!!!!!
Så flinke dere er til å gå spor også;);)

http://www.blogtown.se/blog.php?id=bocca

 

Irene & Minna & Jenni

10 november 2009 20:11

Så duktiga ni varit och hunnit med att spåra många gånger! Vi får hålla oss till helgerna när det är ljust, fast det har varit en förfärlig massa svampletare i skogen sista helgerna. Det trista med dessa är att de oftast är fler och så går de i konstiga cirklar och fram och tillbaka. Inte lätt för hunden när den förleds in i en sådan labyrint.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    något nytt. http://brudec.wordpress.com/ Välkommen dit i stället!     ...

Jo tack, läget på sjukfronten är något bättre. Än så länge ingen grissjuka, tack för det! I går besökte vi klubben för lite måndagsträning. Det är ju så avskyvärt mörkt nu för tiden så vi åkte så snart jag hade tillgång till bilen för att hinna ...

kul att du undrar V  Det har bara varit lite mycke´ ett tag, tyvärr inget hundrelaterat, och det märks! Både på att bloggen är full av spindelväv och hundarna är helt nuts! Jag har alltid tyckt att vi har hundar (Deco) som fixar en tids over...

sjuk  Segaste förkylningen i mannaminne. I alla fall mitt. Än har jag inte börjat grymta, så det är väl inte flunsa. Kanske någon slags fluss?   Hundarna får nöja sig med rundor, inte med mig, så träning blir det bara lite i köket. Mest posit...

kronor!!!!!! Det är vad det kostar att plocka bort ett märgben från en viss liten kelpies underkäke.    Det var förstås lilla Bönan som råkade ut för detta i går. Han tyckte inte det var något särskilt med det, han gick så glatt om...