är det på sidan nu för tiden. Nya inställningar att klura med och så har vi fått tillgång till  Kanske man skulle ändra lite mer på bloggutseendet när man ändå håller på och lär sig allt? Jag gillar bilden som är i toppen på sidan, den säger mycket om hur livet är med två kelpar!

Tänk att man kan ha så kul i en vattenpöl!

Tiden har inte riktigt räckt till för bloggeri på sistonde. Classe är hemma och repar sig efter en operation. Synd om honom och kul för mig och hundarna. Vi har dragit till skogs mest varje dag. Spår har det blivit för båda och Deco fick till och med träna upptag för ett par dagar sedan!  

Någon på klubben började mumla om att vi skulle pröva våra vingar tillsammans i högre framåt hösten... blev faktiskt lite sugen

I måndags var vi på klubben och tränade lydnad. Till kvällens happenings hör, förutom att det var så trevligt att vara där, Decos framåtsändande och Brunos "sitt kvar".

För första gången någonsin tränade vi framåtsändande med "grupp". Två personer stod i vår väg och det var inga problem  Fortfarande behöver vi pinnar i ändarna och färden framåt är lite skevande åt vänster. Inte snett, utan rakt fast åt vänster. Fråga mig inte varför, ingen aning. Det är dessutom alltid åt vänster vilket håll vi än går åt.

Deco springer i väg på "framåt" och saktar av av sig själv efter en stund. Den stunden tror jag är lite för kort, om vi nu ska tänka perfekt tävlingsutförande, han behöver nog komma fram ett par meter till.

Det får inte finnas en ruta i närheten för då tror Deco att han ska sticka till den, den stackars hunden har fått träna in framåtkommando mot rutan också  Det gör ingenting så länge de inte får för sig att lägga in tramsiga rutor i brukset. Lilla Snufsegrisen var i alla fall duktig och det känns som om det kanske kan bli något av det där momentet så småningom

Bruno körde sitt stanna kvar som värsta proffset! Trots att det gick en skojig sheltievalpfröken bara några meter från honom. Dessutom har han nog börjat koppla det där med att lämna grejer i handen på mig. Fast bara vissa grejor....vid vissa tillfällen....om det är säkert att det vankas baconost!

Lite fotgående blev det med, fast jag tror inte Herr B har så mycket kläm på vad vi gör egentligen. Han går nog mest vid min sida och käkar ost...

_

I går var vi i Nettans luktlabb igen. Både Deco och Bruno fick lära sig fröjderna av mattes svettiga strumplukt  Deco kom mycket väl i håg att övningen gick ut på att markera rätt burk, men det såg ut som om han i stället för att koppla i hop det med lukten försökte lista ut vilken burk som var den rätta, i stället för lukten. Och kom nu inte och snacka om att det var synd om hundarna som fick lukta på mina äckliga strumpor, ni vet mycket väl att hundar är äckliga djur som gillar snusk!

Det var premiär för Bönan i labbet. Det är lite mörkt och burkmanicken skramlar när man byter plats på burkarna, dessutom ska hunden vara uppe på ett ganska högt bord. Inga problem för Bunan som glatt intog bordet och gärna käkade godis där uppe

Lukta på burkar var heller inga problem! Han är för cool min lilla kaffeböna

Vi spårade i skogen för B och i kohagen för D. Turligt nog var kohagen kolös  

Nettan lade ett klurigt spår till Deco, samtidigt som hon sjasade i väg lite rådjur.... . Lite vinklar, sidohopp och spetsvinkel var det i det. Deco fixade alltihop så bra, ända tills vi kom till spetsvinkeln... det var där rådjuren varit, och skulle man tro Deco så stod de på andra sidan granarna och väntade på honom! Att vi höll på med att spåra hade han helt glömt

Vi tog oss nästan till slutet i alla fall, men där blev det stopp igen. Då ruttnade jag på hela tillställningen och selade av. Vi velade runt lite för att se om vi kunde hitta slutpinnen och då vi hittade den så visade det sig att han inte varit i spårkärnan på slutet precis  Han hittade slutet och kom med den och då fick man en anledning att berömma och tjoa lite, men det där med att sluta spåra och börja GLO efter rådjur i stället måste vi göra något åt!

Bönan fick, som sagt spåra i skogen. Det var cirka 100 meter och jag hade inte snitslat  På ett ställe ville B åt ett håll men jag visste att jag inte hade gått där. Hade jag visst visade det sig när vi äntligen kom framåt  Att jag aldrig kan lära mig att lita på hunden!   Även om han är fem månader

_

Veckan har även innehållit ett besök hos de här små.... eehh... ja, ok: GODINGARNA!

Jag kommer inte i håg vad alla hette, utom en liten rackare som fastnade lite extra:

Får jag lov att presentera Sune!

Snart blir min nos lika stor och vacker som din Mamma

Drygt tre veckor gamla minibullevalpar

.....är en promenad i kvällssolen bakom två med svans.

GRATTIS ANN-SOFIE OCH ETTRA TILL SM-GULD I SPÅR!!! 

Grattis även till Monsterbrorsan som fixat LP1

Kolla vad jag hittade i taket i torsdags

That spider is no more... RIP

Appropå grejer vi har här hemma, vad sägs om de här!

Mumsiga :)

_

I måndags var vi på klubben och tränade spår. Deco fick ett som nog var en 800 meter med fyra pinnar + slut. Lade in lite klurigheter som vinkel nära vägen, vägövergång och nergrävda pinnar. Min duktiga plutt fixade alltihop :) men sedan var han rätt trött, vi får nog försöka öva upp spårkondisen lite grann. Dålig kondis för övrigt har han inte :)

Bönan fick ett spår som var ca 100 meter med en pinne och en matlåda som slut. Antingen är det spåret... eller också är det maten som drar, för spåra, det vill han gärna! Det där med pinnar är totalt meningslöst! Jag tror jag skiter i pinnarna ett tag, även om de är superroliga här hemma. Kanske det är bättre att hitta en leksak i stället?

Annars var det som vanligt fullt drag i kopplet, låg näsa och viftande svans :)

Vi hade tänkt skjuta lite också men det fanns skottobekväma hundar där, så vi hoppade det. Den egna pickan är ofantligt klickbenägen :( så den har vi lämnat på översyn. Hoppas den kommer tillbaka snart!

_

I dag stack vi till klubben och tränade lydnad. Började med Bönan eftersom jag tänkte att han skulle vara pigg och på G sådär i början. Jo, pigg var han nog, men totalt ointresserad av att träna det jag ville. Vi kämpar fortfarande med att få honom att komma tillbaka med grejer. Totalt onödigt och trist "Ge hit mjukosten och sluta larva dig! En meter i från dig räcker väl, du kan väl sträcka på dig?" Efter ca en minuts "träning" så började det blåsa och det lät nästan som om det var en bil i antågande, och fy fan vad det var farligt! Då var det bäst att sitta vid min sida och muttra. Bunan är expert på att muttra när något inte passar. Särskilt om han INTE vill något eller om han VILL HA något. I dag ville han INTE hämta fåniga bollar, han ville muttra åt den/det som kom.

Brukar inte den där spökåldern komma när de är sådär ett år? Fast det är klart lyfter man på benet när man är fyra månader så är man kanske lite före...?

Mutterbönan fick leka vrålapa i bilen i stället och jag tog ut Deco (som är så tyst sååå i bilen, ja faktiskt). Jag hade riggat lite riktningspinnar, dumruta, vanlig ruta, vittring... och så körde vi igenom rubbet! FF med särskild betoning på snabba sättanden vid halterna, dumrutan - lite missförstånd med "stanna" och "sitt". Försöker säga "tanna" men jag glömmer mig i bland.  :(

Nu var vi lite uppvärmda och satte i gång med vårt älsklingsmoment: framåthelvetesändandet. Och konstigt nog gick det skitbra :) Provade att sätta i hop före och sakta och det var inga problem alls :) Egentligen behöver jag inte säga sakta han slår av på tempot av sig själv. Fast jag tror inte att han går tillräckligt långt ut... och grupp har vi aldrig haft någon. Men va´fan, det gick så BRA!

När vi ändå var i gång körde vi hoppet på 65, premiär, han blev lite fundersam och slog i lite först, men sedan gick det också bra.

Tungapporten - inga problem. Skallet fick vi nästan till så som jag vill ha det. I dag satte han till och med i gång i förväg. Inget jag vill ha förstås, men det är kul att han VILL :)

Rutan var nästan det bästa av allt. Där fick vi till en dirigering som var så fin. Jag vill förstås att han ska springa rätt direkt, men gör han inte det så är det ju bra med en liten lätt dirigering, eller hur domar´n?  ;)

Inkallning med ställande var också helt acceptabel. Körde några släta också och de var förstås lite sega (väntaväntaväntastannastannastannaväntavänta nähä). Han gallopperar, men inte sitt fortaste...

När vi nu höll på så klämde vi till med en vittring a la´Nettan också. Behöver jag berätta att det gick.... BRA! :)

Kröp några meter med uppehåll... gick också.... du gissar rätt BRA!

Konstigt nog så glömde vi heeelt bort att träna fjärren. Nummer två på listan över hatmoment. Det får bli en annan dag...

_

Bästaste D var vid det här laget ganska slut i bollen så vrålapan (som vid det här laget hade tystnat, i alla fall fläckvis) fick äntra planen igen. Plötsligt fick han för sig att gå fot!!!!???? Bara att sätta i gång och belöna :)

Jag var rätt trött jag också så jag tänkte köra lite kul hopp över hindret, gick ju så bra sist. Så inte i dag  -Vadå?? Hoppa?? Är du helt dum eller, jag vill ha bollen ändå! Då började det dessutom ösregna. Jag fick över honom och sedan tränade vi lite bollhämtning på verandan under taket i stället.

_

Bönan är i en hemsk spökålder, har tappat typ alla tänderna, vill absolut inte kampa (tror jag det, när man inte har några tänder), skäller på föremål, blir vansinnigt upprörd om någon går i trappan hemma (kan ju vara ett spöke). Vi ska inte tala om den gången han fick se TV:n spegla sig i fönstret. Jobbigt!

Han tycker det är skitkul att träna om belöningen består av lax (vi kommer att bli utfattigare). Och dessutom har han en koncentrationsförmåga som varar i max tre sekunder. Guldfisk?

Bönan är dessutom en fantastisk tjuv, snor allt som eventuellt kan ätas. Tydligen är glasljusstakarna i vardagsrummet delikatesser... Terroriserar katterna, och Preben. Kan kissa på kommando :) Älskar folk och tror att alla hundar och katter är hans bästisar.

Lägger sig frivilligt i buren på kvällen, men sover också gärna i sängen. Dessutom snarkar han som en hel armé. Tycker matte är uppe alldeles för länge efter sovdags, men gillar ändå att dra sig på morgonen. Dessutom är han den gosigaste och mest kelsjuka hund vi någonsin haft. Gillar att ligga nära, både oss och de andra hundarna.

Kort sagt så är han väldigt enkel och trivsam. Och en riktig värsting, på en och samma gång. Träningsmässigt är han en typ av hund som jag aldrig haft förut. En del av de hundar jag har haft innan har kanske inte tyckt att lydnad varit livet på en pinne, men de har aldrig haft så mycket egen vilja att göra något helt annat! Lilla Bönan är en utmaning, hoppas jag klarar den!

När jag plockade ihop grejerna efter träningen så tappade jag en spårpinne. Då plockade Bönan upp den :) Det finns hopp :D

Dagen i dag har vi tillbringat på klubben. Städning stod på schemat och vi började så klart med att fika. Själva städandet gick snabbt eftersom vi var en massa människor som hjälptes åt :)

Efter lite grillkorv och klubbmöte så var vi några som stannade kvar och tränade :) Kul!

Vi började med en lååång platsliggning med störning. Störningen bestod av att en hund reste sig i bland... För Deco gick det bra, men han såg lite fundersam ut mot slutet.

Rutaträning tog vid. Det gick väl sådär om man vill att hunden ska springa rakt in i rutan... Fick göra om några gånger och mixtra lite med belöningen, men jag tror vi fick till det rätt bra till slut.

Vid det här laget berättade Deco att han ville gå och bada, ligga på verandan eller i bilen. Svårt att veta hur mycket man ska pressa honom? Vill inte hålla på för mycket, men samtidigt kan vi väl inte bara ge upp...?

I dag fick han ligga på verandan och jag frestade honom med att träna Bönan i stället. Den hunden lär sig snabbt! Eller också hade vi bara tur... :)

För ett par dagar sedan introducerade jag sitt stanna kvar i Bönans värld. Det verkade han fatta rätt bra. I dag provade vi med ligg stanna kvar. Och minsann så gjorde han det också :) med Samuel och Preben lekandes en bit där i från. Visserligen bara fem sekunder åt gången, på tre meters håll, men ändå! Duktig Böna :)

Lite fotgående blev det med. Det går väl som jag förtjänar ;) Sitta fot går ganska bra och gå kan han också några steg. Om jag bara kunde låta bli att gå för långt och inte hålla på för länge.

Hopp provade vi också

Det var roligt, och höjden var inget problem :)

Det där med att komma och ge mig grejer i handen har vi tappat någonstans. Försöker hitta det igen...

Appropå tappat så tappar B tänder. Jag antar i alla fall att det är därför han plötsligt blir alldeles blodig om munnen... ;)

_

Trots att det var sååå varmt och jobbigt att träna så hindrade inte det Deco att leka huuur länge som helst!

När vi skulle åka hem från klubben så skulle Classe sätta in Bönan i bilen. Hejohå och kom, kom och hoppa in! Det hade den lilla godingen inte alls lust med. Först satt han bara kvar och glodde på Classe som en .....amöba, sedan skulle han försöka smita till mig (som stod i närheten och försökte hålla mig för skratt). Classe hindrade honom och bad honom igen att hoppa in i bilen. Då började den gulliga lilla valpen muttra och låta, skälla och hålla på. Hoppa in i någon bil tänkte han INTE! Då var jag tvungen att gå där i från och garva läppen av mig :)

Så får han förstås inte hålla på, men gud vad go han är! Jag tycker det är kul (än så länge) att han har en massa egen vilja. Och tydligt ger uttryck för den också. :)

Jag måste ju också berätta att Bunans pappa Busligans Bocca och matte Hilde i dag kom fyra på Norska mästerskapen i sök. Grattis!!!

Vi kan börja med att berätta att det har blivit ett skogsspår till sedan sist. Spårmark: mest mossa. Liggtid: 1 timma. Föremål: 1 pinne + lunch

B spårar som en liten.... Böna :)

Den här gången hade jag ett långt snöre i pinnen och riggade upp snöret i ett träd så att jag skulle kunna rycka i det när Bönan nalkades. Det enda acceptabla snöret vi hade hemma STANK! Jag vet inte om det helt enkelt luktade snöre, eller något annat? Luktade gjorde det i alla fall... Naturligtvis så upptäckte Bönan snöret med pinnen, sket i det och ville fortsätta spåra.

Skita i pinnar ingår inte i min träningsfilosofi så jag satte i vanlig ordning i gång att tjoa och bjuda på läckerheter ur tub. Som förra gången var tuben väldigt intressant, och pinnen inte lika spännande. Tack vare snöret så gick han med på att dra lite i det och leka med mig en stund. Givetvis hela tiden med en blick på tuben...

Nej jag trycker inte in pinnen i truten på honom ;)

Själva spårandet gick ungefär som det brukar. Han spårar otroligt noga bitvis och sedan är det som om det brinner till i hjärnan på honom. Antingen så ska han iväg åt helt fel håll, eller också får han tokrus runt runt.

Annars så har veckan innehållit promenader långt från stigen. Vi har kollat in myror, kottar, diverse flygfän och pinnar. Bönan kan minsann leta upp rätt pinne som kastas iväg i skogen.

Deco blev förstås grymt avundsjuk och vill också leta pinnar, så han fick också några pinnkast. Snabbt gick det att hitta pinnen, eftersom han hade Bönan i hälarna!

_

Det har varit ett underbart väder några dagar och då blev det så klart lite badande. Vårt vanligaste ställe var upptaget. Som tur är har vi två sjöar att välja på så vi gick till båtbryggorna för ett litet dopp. De bryggorna är av alluminium. Det skramlar och väsnas och är dessutom ganska hala för hundarna. Bönan tyckte det var rätt läskigt först.

När han väl kom över läskigheten (tog ca 2½ sek.) så var han tvungen att tokrusa framochtillbaka framochtillbaka ....

Appropå konstiga underlag så hittade vi lite så´nt i skogen också.

En baggis!

Det är så ofantligt mycket bilder på Bönan i bloggen nu för tiden (konstigt) så här får ni en på finaste Snufsegrisen som ligger och väntar på att hans spår ska ligga till sig.

Trots vildsvin (i närheten, sade Deco och jag fick genast ihållande hostattacker), apporter i form av en halv klädnypa i trä och en naturpinne, första gången vi använder det, så var han sååå duktig. Jag försökte utmana honom till att gena mellen två ben och klämde dessutom in en spetsvinkel. En familj med barn och allt cyklade förbi medan vi höll på och han fixade alltihop så bra! Det vore kanske bra om jag kom i håg att träna upptag och uppletande också....

_

En fråga: Varför är alltid Decos tuggben mycket godare trots att de ser precis lika ut?

I dag tog Samuel och jag en tripp till klubben. Spårning och lydnad för alla hundarna var planen. Tyvärr var det så att eftersom jag inte var så morgonpigg i dag (heller) så var en del av spårmarken redan "upptagen" av andra spårläggare. Deco fick därför nöja sig med enbart lydnad. Skulle så klart passat på att träna förledningar men det kände jag helt enkelt inte för. Preben bangade dock inte för lite förledningsspårträning, och det skulle visa sig att det blev nog så jobbigt för lilla Snufsegrisen med bara lydnad.  

Bruno fick ett bananspår med en pinne i mitten och en gotteburk i slutet. Det blev ett ganska långt spårarbete för honom eftersom han spårade mig, och alla andra, som hade gått på stigen fram till spåret :)

Pinnar är rysligt kul att leka med här hemma... I spåret fanns den överhuvudtaget INTE! Jag tjoade glatt och började leka med pinnen när han kom fram till den. Halade fram baconosten och berömde honom för att han var så duktig och hittade pinnar i skogen. Jo tack, baconost ville han mycket gärna ha, men pinnen existerade som sagt var inte.

När jag hade hållit på ett par minuter och försökt få valpuslingen att intressera sig för pinnen och inte för att fortsätta spåra, eller äta baconost (det gick inge´vidare) så upptäckte jag att vi befann oss mitt i ett sammanträde för tre miljoner små illröda myror. Då gav jag upp och Bönan fick fortsätta spåra.

Han spårade bitvis i mina spår och bitvis i någon helt annans :( Det var lite uppbökat på vissa ställen, misstänkt likt vildsvin. Nåväl, vi tog oss fram till en stor sten som tydligen var ytterst delikat. Där stannade B och luktade noga och sedan försökte han äta lite på den. Det gick inte så bra så han nöjde sig med att slicka på den en stund...

Tre meter från slutet så uppfångade han vittring uppifrån, förmodligen från de som rört sig i skogen och på stigen framför oss, så då blev vi stående en stund till. Under tiden vi väntade på förnyat spårintresse så passade en handfull av myrorna vi träffat innan, som helt fräckt åkt snålskjuts, på att ta några tuggor på mig :(

Vi hittade äntligen vårt slut...

och det tyckte Bönan var GOTT!!!

Trots att beskrivningen ovan kanske inte låter så positiv är jag ändå rätt nöjd. Ok han är lite vimsig och kanske inte heeelt fokuserad på uppgiften, men han är inte så gammal och rutinerad heller. När han spårar så gör han det med stor entusiasm och noggranhet och det som gör mig gladast: med viftande svans! Han tycker verkligen att det är kul. Och eftersom Deco aldrig någonsin har uppvisat en sådan glädje i spåret så gör det mig så nöjd :)

Den där bagatellen med att pinnar i skogen är helt osynliga och doftlösa får vi försöka lösa på något sätt.

Positiv kille

Decos lydnad då. Suck och pust vad illa det gick med det förbenade framförgåendet. Jag hade Deco stående framför mig, riktning framåt. Så skulle vi börja gå och av någon anledning fick Deco för sig att han skulle vända upp mot mig när jag sade "sakta". Nej lilla gubben det var fel, nu gör vi om, sade jag (vänligt) och då ramlade himlen ner på Deco och han hörde och fattade ingenting av vad jag sade. Jag ställde upp honom och han vände sig mot mig. Sakta men säkert blev jag asirriterad och då gick det förstås ännu sämre. Han fick göra den skrikande huliganen (gissa vem?) sällskap i bilen medan jag tog en fika och lugnade ner mig.

När vi hade lugnat oss gjorde vi ett nytt försök och då gick det konstigt nog mycket bättre!

Av bara farten fick vi även till kryp åt både höger, vänster och rakt fram, skall, hoppapport med metallen och dumrutaträning. Funderade på att köra en vända vittring också, men med tanke på att tålamodskvoten inte befann sig i jämnvikt och det momentet har strulat så hoppade vi det.

Bönan fick också en tur runt planen. Lite fotsittning, inkallning och gående på vänster sida. Det var det jag försökte träna i alla fall. Frågar ni Buno så tränade vi nog på att hoppa högt, skälla och försöka få tag på julskinkan jag hade i handen.

På något underligt och mystiskt vis trillade det kanske ner en polett när det gällde att komma tillbaka med bollen och lämna den i min hand. Mot att han fick skinka förstås. Jag trodde först att det var en slump, men han gjorde det tre gånger på raken, så kanske... :)

_

GRATTIS till Monster och Ola som fixat ett förstapris i Lkl 1. Bra jobbat!

_

Kan inte låta bli att slänga in några bilder från en promenad. Vissa saker i naturen är vackrare än andra

Ser ni hjärtat?

Inte lika vackert

Varför?

Ett experiment som inte blev som jag trodde men fint ändå. Gillar färgerna och önskar att jag begrep mig på Photoshop

Och så är det något visst med närbilder

Ja, egentligen har vi varit hemma ett tag... Jag ruttnade kraftigt på att inte orka något och hela tiden ha migrän så i onsdags kväll tog jag mitt pick och pack och körde hem. Det gick mycket bättre att köra på kvällen; svalare i bilen och inte lika mycket trafik som på vägen upp. Dessutom underhölls jag sista biten av en fantastisk måne!

Lägret då? Det var trevlig och med mycket folk och hundar. Vi spårade, som sagt, och körde uppletande. Spårandet gick så bra att jag och Gun funderade på att inte "riskera" att köra uppletandet. Kunde ju gått dåligt... nu gjorde det inte det, så vi for från skogen nöjda och glada.

Jappie

Undrar om Jappie tycker att Gun är lite sölig med belöningen?

Bönan blev överlycklig över att träffa Gun. De har en lång 8-veckors historia ihop ;)

Tänker du verkligen äta hela den där mackan själv?

Såklart inte!

Vi hann också med att träffa Eva

och brorsan Ibbo.

Brorsan kunde minsann hålla sig vid sin matte på promenaden. Bönan stack i väg i sin vanliga stil 100 meter bort.

Har hört en del säga att valpar är för små för att åka på läger, man kan inte träna med dem. Nä, förvisso inte lydnadsträning i någon större utsträckning, men sociala kontakter med både hundar och folk är bättre än all momentträning i världen. Alla hundar gillar inte valpar och det behöver man också lära sig. Sova borta är också bra att kunna för framtiden. Åka långt och stanna på konstiga ställen och kissa är annat man behöver vara med om.

Kanske är det också så att det finns hemmaregler och lägerregler? Sitta med vid bordet är i alla fall inget konstigt på läger tycker Klura

Tre valpar och en pinne. Bönan i mitten.

Monsterbrorsan fastnade också på bild.

Deco och Monster var inte särskilt lika utseendemässigt. Till skillnad från Kylievalparna som var som klonade allihop :) Många valpar vare´ på läger i år.

Monster lärde Bönan att man inte får gå fram och rota i andras träningsväskor hur som helst!

_

Sedan vi kom hem har vi hunnit med att fira Edvins 13:e födelsedag. Med både glassbomb (jo det är faktiskt glass under allt godiset)

och present

I fredags tog vi en runda till klubben. Bönan fick ett spår på planen. Gick utmärkt, fast han tog några flåspauser i värmen.

Deco fick också ett planspår. Jag lade ut det efter att B och jag hade gått, bl.a gick vi över B.s spår, och sedan tog vi det direkt. Deco tyckte också det var varmt, men han spårade så in i bomben bra!!

Det firade vi med att träna saktagående ;) framochtillbaka framochtillbaka framochtillbaka... Blir nog bra det med 2014 eller så...