Här är det, som på många andra ställen, halt som fanken överallt. I helgen har vi fått två i familjen som är halta och lytta. Samuel halkade och slog i knät på en promenad med hundarna. Linkade hem och fick bandage om knät. När Preben hade legat i smatten och torkat en stund kom han ut och var också halt. Både Samuel och Preben haltar på vänstern. Gulliga Herr P som har sympationt med husse :)

Preben fick undergå hela tryck och klämundersökningen utan att visa något mer än att han inte gillade att bli klämd på. Han är nästan helt ohalt nu så det var väl inte så farligt men det får bli koppel några dagar till i alla fall.

Samuels knä svullnade upp rätt rejält. Han har inte jätteont och det värker bara när han går på det, inte annars. Ingen bil hade vi heller i helgen och ringa ambulansen kändes lite överdrivet. Classe fick tydligen också knän som fotbollar när han var mindre och råkade slå sig, så han var inte särskilt orolig. När jag slog mig syntes det aldrig någonting, hur ont det än gjorde...

I dag gick Samuel till skolsköterskan, som förstås tyckte att det såg ut som om han borde gå till en doktor. För säkerhets skull. Gissa om man känner sig som världens sämsta morsa som inte fixade fram en doktor i lördags kväll.

Nu är i alla fall tid beställd på VC. Antagligen blir det ett besök på röntgen för Samuel och Classe framåt kvällen. För säkerhets skull.

 _

Angående pensionärskärran så tror jag Deco kan bortse från den om det innebär mer träning :) Folket i byn tycker redan jag är underlig som springer omkring med koner under armen, apportbockar som sticker upp ur fickorna och neonoranga snitslar runt halsen. De får tycka vad de vill, bara jag och Deco har roligt!