och patellorna OK!!

Det var rysligt vad alla är morgonpigga och hinner kolla hunddatan. Och jag som är uppe tidigare än vanligt i dag hann ändå inte kolla först. Strunt samma, huvudsaken är att Deco är som han ska!

Vi firar väl med lång runda och träning :o)

Det är svettigt att ha högstadiebarn. Inte nog med att de ska krångla med pubertet och fotsvett, det börjar bli viktiga prov och sån´t i skolan också. I dag har jag varit Pedagogiska Mamman och förhört engelska hela morgonen. Före frukost!

Den upphittade bojen. Pestig!

och fortfarande inget på hunddatan! Jag blir tokig!

Vi hade sakletning i går på promenaden. Hittade tråkigare grejor ju längre vi gick. Det började med en tennisboll som bara låg där mitt på stigen. Lajbans tyckte Deco att den var! En bit in i skogen hittade vi en boj?! Lite hålla fast medan matte fotade blev det då. BLÄ tyckte Deckan om den övningen.

På hemvägen hittade jag en halvmåneformad rätt tung järnbit. Mera hålla fast. Den var verkligen jätteäcklig, fast han fick korv. Dessutom var den smutsig, Deco gillar inte sandiga, leriga grejor. I alla fall inte om han ska ha dem i munnen. Rulla sig i gegga är en helt annan sak!

Vi körde lite ff på grusvägen också, gick väl så där. Fjärren ligg - sitt som brukar gå bra, funkade plötsligt inte alls. Deco låg och tittade in i skogen och kunde inte sätta sig upp... Jag påminde om att jag hade korv och gjorde om. Det tog sig mot slutet, men det har varit bättre.

Jag brukar köra rätt mycket inkallningar på promenaderna, ibland med godis eller bollbelöning, ibland inte. Brukar också lägga honom på avstånd. Han är jätteduktig på att komma direkt när jag ropar (fast det kanske jag inte ska skriva nåt´ om, då blir det kanske sämre). Vi hade i alla fall nytta av de små övningarna när vi gick på grusvägen i går. Ur tomma intet kom det en bil i en hiskelig hastighet. Jag ropade och Deco kom direkt, han hade inte märkt bilen för när den kom upp i rumpan på honom så blev han jätterädd.

Idiotföraren saktade inte in det minsta :(

Deco fick korv!!

På lördag är det tydligen så att vi ska städa klubbstugan. Kl. nio på morgonen! Svinottan ju! Men vi har ju gott om tid på oss att träna sen. Dessutom är vi förmodligen mätta eftersom det bjuds på våfflor efter städandet. Samuel har också gjort upp med Kerstin om kladdkaka. Vi behöver nog lägga minst ett spår om vi ska bli av med alla kalorierna!

Solen skiner och jag sitter inne och kollar hunddatan en gång i kvarten! Mer nervös blir jag för varje gång också... Visserligen sa veterinären att det såg ut som A eller B men det kunde han ju förstås inte lova.

Labbargrabbarna har åkt hem. Matten överlämnade en låda smaskigt vin och en groteskt stor guldpåse med MiniToblerone. Den var till ungarna Classe!! Vinet var nog till mig...

Egentligen borde jag fixa till golven här hemma, i stället för att hänga vid burken. Det blir otroligt stor skillnad på smutsnivån när man har fyra hundar i stället för två.

Nä, nu tar jag nog Deckan på en runda och filar lite lydnad på lekplatsen, det behövs det med, och är mycket roligare än att städa!

Måste bara kolla hunddatan en gång till först...

Vi är hundvakt igen. Och också. Det räcker tydligen inte med dubbla labbar, vi har haft en liten goldenvalp, Micke, hos oss i dag. Deco, Lippan och Micke fick följa med till klubben. Den där sökgruppen har långsamt tunnats ur så mycket att det inte är någon ide´ att hålla på. Tråkigt, men Deco är inte så gammal än och vi har fullt upp med spåret. Sök kan vi kanske köra om ett par år. Vi är några som brukar träffas och träna i alla fall och i dag blev det spår för nästan hela slanten.

Alexandra lade ut ett spår till Deco med två burkar, två pinnar och en gorilla. Snitsel vid apporter och vinklar. Under tiden fixade jag ett spår till Lipton. Han har inte gått ett ordentligt spår på flera år så jag gjorde det lätt... eller kanske inte... Lyckades lägga en pinne i en vinkel... *skäms*

Förutsättningarna för att spåra var väl så där, det var dagen efter stormen "vad den nu heter" och ganska friska vindar fortfarande.

Decos spår var långt, sådär 800 m. Han tog upp första burken HURRA! Missade första pinnen, tog upp! andra pinnen, hittade den kuliga gorillan som lät om man tuggade den på magen! Hittade sista burken, och tog upp den också! Sammanfattningsvis så var han ju duktig, men vägen dit var både lång och krokig. Ett par rejäla tapp, men han hittade rätt igen. Jag försökte verkligen att inte styra honom. Det lyckades jag nog med, han gick så mycket i vind att vi kom till tex. gorillan vinkelrätt mot hur spåret låg. Jag sa till Alexandra att stoppa oss om vi hade gått av spåret mer än hundra meter, men det gjorde hon inte. Tack Alexandra för att du följde med och tack goa Samuel som tappert plockade snitslar och dessutom hade bakat en god kaka till oss allihop!

Innan vi spårade körde vi igenom lydnadsettan. Linf. artar sig, koncentrationen håller längre och längre. Kom på att jag inte har tränat nåt´ på språngmarschen. Men det orkade jag inte ta itu med i dag, men jag lade det i minnesbanken till nästa pass. Deco kunde alltihop, men hakade upp sig lite på pl.u.g Det blev stående i stället, så det fick vi mecka lite med.

Lippan förvånade mig igen. Den hunden kan ju inte spåra! Trodde du ja, sa han och klippte spåret rakt av. Iver, blåst och kanske vinkelpinne gjorde att han missade första burken och första pinnen. Andra pinnen och bollen var inga problem. Kanske man kunde ge sig på att tävla med honom också någon gång i framtiden, om inte Alexandra vill!

Har inte så mycket nytt att berätta. Vi rastar hundar i skift. Labbarna börjar lära sig husets regler och det går bra med dem. Det största "orosmomentet" är i så fall Deco som måste lägga sin näsa i blöt och kolla allt hela tiden. Försökte träna lite lydnad i går men Deco var inte alls hågad. Skulle tro att han blir minst lika trött som vi av att ha främmande.

Måste också gratulera min eminenta uppfödare Ann-Sofie Lindgren och Ettra som kom 2:A ÅRETS BRUKSHUND & 2:A ÅRETS SPÅRHUND I SVERIGE 2007!

Förutom att hon är en duktig tävlande är hon den mest seriösa uppfödare jag någonsin har träffat på. Dessutom öppen med ev. fel och brister som kan uppstå. Och förstås med det som är bra också! Heders!

I dag har vi varit och röntgat höfter och armbågar. Patellorna kollade vi också. De var ok.  Enligt veterinär på kliniken såg både höfterna och armbågarna också bra ut. Vi kan ju bara betala och sedan vänta och se.

Tydligen klarar sig kelpar med lite mindre sedering än andra hundar. Jo tjena, det hade aldrig Deco hört talas om... Vi började lite stilla med en dos för tio kilo. Han vägde 18,7kg. Det hände inte ett dugg. Två sprutor till och han hade fått sedering som en hund på 28 kg!! Och konstigt nog var han inte särskilt slapp för det...

Däremot är han jätteslö nu. Det har varit en lugn kväll :o) Det gillar vi just i dag eftersom vi har fint främmande av labbarna Spigge och Zorro. Två ganska intensiva herrar de också. De ska vara här i tio dagar medan deras familj förlustar sig i Österrike.

Aktivitetsnivån hos de tre vildaste, labbarna och Deco, Lippan är lugnet själv, har dock sjunkigt lite nu. Dels har lusten att lägga näsan i blöt och se till så man inte missar något avtagit, dels har jag börjat få in lite förhållningsregler hos gästerna...

I lördags spårade vi. Det var intressant... Totalt oerfaren spårläggare som fick instruktioner att snitsla upptaget, sedan inga mer snitslar utom vid apporterna. Jag hade också gått igenom lite om spårläggande, ritat på tavlan och berättat om avstånd mellan vinklar och apporter. Följden blev ett spår med snitslar överallt... utom vid apporterna, som förresten låg i vinklar. Slutet på spåret låg igenom en nyanvänd sökruta. Visserligen ska man ju förbereda hunden på alla eventualiteter, men jag trodde inte Deco var riktigt mogen för så mycket svårigheter på en gång! Nå, hur gick det då?

Det gick faktiskt rätt bra. En burk och en pinne borta. Den sista pinnen låg i en högerböj mitt i sökrutan, den hade han i näsan men valde att strunta i den. Jag vet att den låg där för Lippan hämtade den sen. Burk nr. två låg nere i en massa ljung, också i en högerböj. Den tror jag inte han kände alls.

Det som var bra var att första burken och första pinnen tog han upp och kom med! Hurra! Det var också otroligt nyttigt att spåra utan att ha en aning om var apporterna låg. Det här var nog första gången vi inte fick med oss allt hem. Beror det på att spåret var för svårt, eller på att Decos dökött bak i linan styr i vanliga fall...? Hm... Mer spår utan att ha en aning vill jag ha! Men kanske utan apporter i vinklarna då ;o)

har jag haft i dag. Ungarna levererade frukost på sängen i morse. Sedan var det fullt upp med skidor både på längden, tvären och platten. Hembakad kladdkaka med grädde avnjöts under hockeymatchen, tack för den Samuel. Om en stund blir det snooker, finalen i Malta Cup, spännande.

I går var vi duktiga och tränade lydnad. Det var ovanligt mycket folk på klubben. Jätteskoj, men svårt för en liten Knäppie att fokusera. Kan ju ha berott på att det var sex schäferskallar och en majjonäs...

Platsliggning tjugo meter från malleröj i skydd klarade han bra i alla fall. Det var inte lugnt och avslappnat, men han låg i alla fall kvar.... Ända tills den föraren glatt utropar "varsågod" till sin hund, då fick Deco sprutt i benen minsann. Sedan varsågodade vi lite till och då låg han så bra så.

Linförigheten börja kännas bättre. Min rådgivare från förra veckan var förstås tvungen att påpeka lite ;o) ... Och allt handlar om att ta ner momentet till micronivå och träna om. Så rätt, men usch vad tråkigt det är. Speciellt som jag verkligen har försökt att ta det från grunden och inte gå för fort fram. Ändå hamnar man där :(

I går var jag på det trevligaste årsmöte klubben har haft på flera år. Trevliga människor och jättegod mat. Grattis till Kerstin och Shanaz som blev årets tävlingsekipage i bruks och lydnad.

Vi hade också besök av en tullhund; holländska herdehunden Mira. Mycket knark har hon hittat i sina dagar, dessutom en trevlig representant för sin ras. Arbetsförmåga besitter hon också, en gång hade hon letat narkotika i fyra timmar! Då var hon lite trött sen... Och allt detta gör hon för att få sitt plastben :)

Hundar är verkligen underbara!

Närmare bestämt i Växjö. Vi tog en runda runt Växjösjön medan Samuel tränade i går. Turligt? nog kom det ett superlångt godståg precis bredvid vår väg. Det hade otroligt gnissliga bromsar, så då fick vi mycket oljudsträning. Jag tyckte det lät förfärligt, men Deco brydde sig inte så mycket. Däremot så brydde han sig väldigt mycket om alla cyklar, folk och mopeder som for förbi. Inte lika positivt...

Utanför lasarettet körde vi lite fotsittning med kontakt och platsliggning. Det var svårt, men han klarade det bra. Lite mer platsliggning blev det vid caféet vid strandpromenaden, det gick också bra, fast förbigående hundar är svårt att inte bry sig om.

I dag blir det mer lydnad och i morgon ska vi träffa Christina och spåra!

Vad bra att det finns Uppföderskor som lägger sig i!! Tack.