I går for vi till Kumla och hämtade Bruno. Redan efter två mil blev vi försenade. En stor schäfer spankulerade omkring på vägen och en lastbil framför oss missade precis att köra på den. Vi kunde förstås inte låta bli att ta hand om den, och efter diverse telefonsamtal till polisen (som inte hade tid att hämta den), dörrknackningar och efterforskningar på ICA så dumpade vi den till slut. Fastbunden i en flaggstång med min gamla spårlina fick den vänta på Farbror Blå. Ja, vi frågade folket som ägde flaggstången först :)

Hemresan från Kumla gick utan problem. Det tog några mil innan Bruno kunde slappna av och sova, men när han väl somnat så var det lugnt sedan. Här hemma serverades käk och sedan var det ingen som orkade vara uppe längre. Bruno orkade förstås, han hade ju sovit i flera timmar på vägen hem...

Han fick några stolleryck i vår säng innan han lugnade ner sig och jag förpassade in honom i buren. Vid fem i morse tyckte han att det var dags att gå ut. Efter en snabbkiss och lite övertalning gick han med på att sova en stund till :)

Deco tycker att Bruno är fullständigt onödig! Han kan gärna åka tillbaka igen så fort som möjligt! Preben verkar tycka att valpar är helt OK. Han tvättar och pysslar med honom och kan gärna tänka sig att leka lite också.

Bruno verkar tycka att de stora grabbarna är lite väl burdusa när de håller på som värst, då är det tryggast att sitta mellan mina fötter och titta på.

Bruno träffar Sture

som är en mycket snäll katt!

Det finns några saker som Bruno tycker är väldigt onödiga! Den allra värsta, hittills, är att ligga stilla när någon ska plocka en fästing! Vara i buren är inte heller populärt... men efter en stund så funkar det också.

Mat är inte onödigt! Klappar, kel och pussar är livet på en pinne! Maskrosfjun, spårpinne(!) och hoppa högt är andra roliga grejer i Brunos liv just nu :)