syberspace, nämligen i MögelÅsas blogg Kennel Hyzz läste jag om hur hon spårade med sin kelpievalp Låva. Mycket inspirerande! Så i går traskade jag ut en böj på åkern på ca 50 meter. Två burkar baconost, en i mitten och en i slutet. Spåret var naturligtvis till Buno ;)

Cyklade hem och hämtade jycken och ställde mig i spårstarten och väntade. Inte behövde jag vänta länge innan Bunan började sniffa iväg. Han kan nog mest beskrivas som förundrad över detta påhitt, och nyfiken. Spårade så fint och höll sig för det mesta i mitten. Första burken var spännande och innehållet var fantastiskt!!!

När vi hade smaskat klart så behövdes ingen väntan! "Hörru matte kom igen!!, det ligger GODIS i sånahär fotsteg!"  Spårandet fortsatte med än högre intensitet. Gräset var bitvis rätt så högt så vissa fotsteg såg jag tydligt och Buno satte ner näsan nästan i varje och spårade på.

Plötsligt hördes det något från skogen i kanten på åkern. Det var förstås lite störande, men efter en koll så spårade han på igen. När det sedan började braka bland träden så blev det för spännande. Buno kollade först noga var han hade spåret och när han hade koll på det, så satte han sig och spanade mot skogen en stund. När inget hände så tog han upp sitt spårande igen, och hittade EN BURK TILL!!! Mycket lyckat!

Hinner jag i morgon, så ska jag lägga ett med lite längre liggtid och se vad som händer.

Efter en promenixrunda så fick jag för mig att köra lite "uppletande". Tre gånger gick bra men sedan tyckte nog Buno att jag kunde hämta den där gamla brallan själv. Så då gjorde jag det och sedan lekte jag med jeansbenet! Kvittrade, tralalaade och apade mig med det förbenade tygstycket så det stod härliga till... hoppas ingen såg mig... Det hade ingen vidare effekt... Buno tyckte nog det var bra att kärringen var sysselsatt medan han spankulerade iväg åt ett annat håll och skötte sitt....

PS. Jag har inte glömt ett R, vi kallar honom oftast för Buno :)

 _

I dag har vi float halva dagen. För icke smålänningar kan jag berätta att det uttalas precis som det stavas. Alltså inte med engelskt uttal ;) och det betyder att man lägger upp veden på tork. Det finns nog inget som är sååå skittrist som det. Som tur är så har vi två duktiga grabbar som hjälper till!! Lite för att vi har mutat dem, men mest för att de är snälla :)

Om regnet och åskan håller sig på avstånd i morgon så blir vi nog klara då :)