I lördags drog vi till klubben för lydnad och spårträning. Det var inte en käft där när vi kom så vi hade både planen och skogen för oss själva.

Började med att lägga spår. Deco fick ett riktigt klurspår. Många vinklar (även ett par med spets), rikliga tillfällen till att gena, långa och korta pinnar och naturligtvis upptag. Det fick ligga och gotta till sig i nästan två timmar innan vi tog det.

Upptaget gick åt rätt håll  hade han missat det så hade han spårat rätt in i stugan... För övrigt måste jag säga att han var superduktig! Det verkar som om han tycker det är roligare att spåra när det är svårt. Han klurade och analyserade spetsvinklar och terrängövergångar så det var en fröjd att se. Han funderade på att gena ett par gånger, men fortsatte snällt i spåret. Kanske för att jag höll emot i linan...  eller för att han är världens duktigaste Snufsegris

Avslutningsvis hade jag lagt spåret på traktorvägen som går tillbaka till stugan, vinklat höger rakt in i skogen och sedan lagt ett slut. Det är svårt att variera sig, men i lördags hade jag tydligen inspiration  Deco såg mycket frågande ut när vi kom ut på vägen och han fortfarande hade sele och lina på. "Är det verkligen meningen att jag ska fortsätta spåra HÄR"? Typ. Han brukar inte vara motsträvig om man ber om något, och det var han inte då heller. Han tuffade på i gamla hjulspår (HAHA) och jag var mycket spänd på att se om han bara lallade mot stugan eller om han hade snoken påsatt?

Jo då, den var på! Han passerade vinkeln till skogen med ett par meter, men sedan vände han och klurade ut slutet också

Bönan fick också ett skogsspår med pinnar och burkar. Det blev för långt, särskilt eftersom han började spåra långt innan spåret började, i mina ögon. Man måste ju ta sig till spåret också...

Att det var för långt märktes på att han började tappa det. Det brukar han inte göra annars. Han letade dock reda på det varje gång och tyckte inte att han behövde sluta när det var slut. I mina ögon... man måste ta sig från skogen med. Hur som helst så var han jätteduktig!! Stannade vid pinnarna, som hade nedgrävda osynliga burkar under

_

Vi tränade lydnad också, det är snart dags för årets viktigaste tävling: KM:et (skojar..... lite)  KM:et går alltid i lydnadsklass 1, oberoende av vad man tävlar i vanliga fall. Deco behöver öva på att det INTE är sitt under gång. Och linförigheten var inget vidare heller. Det var ett tag sedan vi tränade det "på riktigt". Blir mest att man säger fot och sedan är det framåts. och det fotgåendet som blir innan man skickar är inte så lysande. På något vis har det fastnat även på det vanliga fotgåendet  så typiskt!

Åker väl ut i kväll och gnetar lite också.

Bönan fick också öva lydnad.

Vi körde:

apportering

Ligg vid sidan

Och något otippat.... skänkelvikning!

Han är rolig på det viset att det han kan, det kan han. Att jag försöker lära in något annat, det går honom lite förbi. Det roliga är att han tror hela tiden att han gör rätt och är skitduktig och därmed måste få en gotta....

.....och ser lite sur ut när det inte kommer någon...

Samuel fotade. Tack för det gubben :)

_

I går var det trivselresa till Gemla Viltrestaurang, anordnad av klubben. Tack! Det var mycket trevligt!

Det stod femkamp och middag på programmet. Femkampen bestod av slangbellaskjutning, luftgevärsskytte, pilskytte, lassokastning och yxkastning. Svåra grejer alltihop!

Middagen serverades i rustik miljö, träbänkar och träbord halvt utomhus. Det var trångt om saligheten men ack så GOTT!!!! Har ni möjlighet så åk dit och käka vildsvin. Det var så mört att det gick att äta med sked. Vi fick bakad potatis till också, och då ingick det sked, som vissa utnyttjade även till köttet. Kryddningen vet jag inte vad den bestod av, för receptet var hemligt  De som åt fisk var också mycket nöjda med sin middag.

Jag är inte mycket för att prata mat och recept, men det vi fick i går var onödigt gott. Åk dit och prova!

Bönan fick vara med runt på kampstationerna. Kopplad fick han inte göra någonting! Urtrist! Han ägnade sig åt att dra upp gräs, klättra på folk, dra åt alla håll och springa runt så mycket han kunde.

När vi hade ätit fick han vara lös en stund och hela den stunden ägnade han åt att rusa och göra ett par svanhopp ner i sjön för att ta ett stycke simtur. Mycket roligt för de som tittade på  

Det där med av-knapp är (än så länge) inte Bönans bästa gren...

-

Och så har jag lite GRATTISAR att dela ut:

Till syrran Mocca som är nybliven försvarsmaktshund

Till syrran Minna som fått ett CERT och BIR på utställning

Till trevliga kelpieekipagen Maria med Kylie och Jill med Kid som kommit med i Talanggruppen i lydnad - Bra jobbat tjejer!