I lördags drog vi till klubben för lydnad och spårträning. Det var inte en käft där när vi kom så vi hade både planen och skogen för oss själva.

Började med att lägga spår. Deco fick ett riktigt klurspår. Många vinklar (även ett par med spets), rikliga tillfällen till att gena, långa och korta pinnar och naturligtvis upptag. Det fick ligga och gotta till sig i nästan två timmar innan vi tog det.

Upptaget gick åt rätt håll  hade han missat det så hade han spårat rätt in i stugan... För övrigt måste jag säga att han var superduktig! Det verkar som om han tycker det är roligare att spåra när det är svårt. Han klurade och analyserade spetsvinklar och terrängövergångar så det var en fröjd att se. Han funderade på att gena ett par gånger, men fortsatte snällt i spåret. Kanske för att jag höll emot i linan...  eller för att han är världens duktigaste Snufsegris

Avslutningsvis hade jag lagt spåret på traktorvägen som går tillbaka till stugan, vinklat höger rakt in i skogen och sedan lagt ett slut. Det är svårt att variera sig, men i lördags hade jag tydligen inspiration  Deco såg mycket frågande ut när vi kom ut på vägen och han fortfarande hade sele och lina på. "Är det verkligen meningen att jag ska fortsätta spåra HÄR"? Typ. Han brukar inte vara motsträvig om man ber om något, och det var han inte då heller. Han tuffade på i gamla hjulspår (HAHA) och jag var mycket spänd på att se om han bara lallade mot stugan eller om han hade snoken påsatt?

Jo då, den var på! Han passerade vinkeln till skogen med ett par meter, men sedan vände han och klurade ut slutet också

Bönan fick också ett skogsspår med pinnar och burkar. Det blev för långt, särskilt eftersom han började spåra långt innan spåret började, i mina ögon. Man måste ju ta sig till spåret också...

Att det var för långt märktes på att han började tappa det. Det brukar han inte göra annars. Han letade dock reda på det varje gång och tyckte inte att han behövde sluta när det var slut. I mina ögon... man måste ta sig från skogen med. Hur som helst så var han jätteduktig!! Stannade vid pinnarna, som hade nedgrävda osynliga burkar under

_

Vi tränade lydnad också, det är snart dags för årets viktigaste tävling: KM:et (skojar..... lite)  KM:et går alltid i lydnadsklass 1, oberoende av vad man tävlar i vanliga fall. Deco behöver öva på att det INTE är sitt under gång. Och linförigheten var inget vidare heller. Det var ett tag sedan vi tränade det "på riktigt". Blir mest att man säger fot och sedan är det framåts. och det fotgåendet som blir innan man skickar är inte så lysande. På något vis har det fastnat även på det vanliga fotgåendet  så typiskt!

Åker väl ut i kväll och gnetar lite också.

Bönan fick också öva lydnad.

Vi körde:

apportering

Ligg vid sidan

Och något otippat.... skänkelvikning!

Han är rolig på det viset att det han kan, det kan han. Att jag försöker lära in något annat, det går honom lite förbi. Det roliga är att han tror hela tiden att han gör rätt och är skitduktig och därmed måste få en gotta....

.....och ser lite sur ut när det inte kommer någon...

Samuel fotade. Tack för det gubben :)

_

I går var det trivselresa till Gemla Viltrestaurang, anordnad av klubben. Tack! Det var mycket trevligt!

Det stod femkamp och middag på programmet. Femkampen bestod av slangbellaskjutning, luftgevärsskytte, pilskytte, lassokastning och yxkastning. Svåra grejer alltihop!

Middagen serverades i rustik miljö, träbänkar och träbord halvt utomhus. Det var trångt om saligheten men ack så GOTT!!!! Har ni möjlighet så åk dit och käka vildsvin. Det var så mört att det gick att äta med sked. Vi fick bakad potatis till också, och då ingick det sked, som vissa utnyttjade även till köttet. Kryddningen vet jag inte vad den bestod av, för receptet var hemligt  De som åt fisk var också mycket nöjda med sin middag.

Jag är inte mycket för att prata mat och recept, men det vi fick i går var onödigt gott. Åk dit och prova!

Bönan fick vara med runt på kampstationerna. Kopplad fick han inte göra någonting! Urtrist! Han ägnade sig åt att dra upp gräs, klättra på folk, dra åt alla håll och springa runt så mycket han kunde.

När vi hade ätit fick han vara lös en stund och hela den stunden ägnade han åt att rusa och göra ett par svanhopp ner i sjön för att ta ett stycke simtur. Mycket roligt för de som tittade på  

Det där med av-knapp är (än så länge) inte Bönans bästa gren...

-

Och så har jag lite GRATTISAR att dela ut:

Till syrran Mocca som är nybliven försvarsmaktshund

Till syrran Minna som fått ett CERT och BIR på utställning

Till trevliga kelpieekipagen Maria med Kylie och Jill med Kid som kommit med i Talanggruppen i lydnad - Bra jobbat tjejer!

Nu har hösten verkligen anlänt till Småland. Mörkare, kallare och framför allt regnigare . Trots allt är det ganska vackert ute också, det är väl tur att inte allt är eländigt.

Gräs kan vara snyggt! I alla fall fluffigt böljande höstgräs när det för tillfället inte regnar.

I går var jag och de Bruna i skogen och tränade spårupptag. Ja, det har faktiskt blivit en del sådana på senaste tiden. Ofta blir det fel och ibland rätt. Man kan väl säga att om spåret går mot bilen eller hemmet så blir det rätt... annars inte

Det var inte meningen att Bönan skulle få spåra, jag försöker dela upp det lite mellan dem. Jag orkar inte hålla på och träna spår och upptag med båda två varje dag, så därför får de dela lite.

Men i går ruttnade jag på Deco. Han tycker att det är roligare att sitta i bilen än att träna, så han körde ett mycket distinkt upptag åt bilen till. Vilket förstås var helt fel. Nåväl, han fick spåra till bilen och när han väl kom fram och inget kul hände såg han faktiskt lite paff ut. Han blev inte så ledsen för det utan tyckte nog att han kunde få hoppa in i sin älskade bil och gona sig i lugn och ro. Att få sitta i bilen och inte få spåra är inget "straff" för Deco, snarare en belöning, som hans elaka matte inte tänkte ge honom...

Jag band Deco i ett träd så han skulle se oss, och tog ut Bönan. Vi hade sååå kul när vi gick och tog ett av de andra upptagen jag gjort i ordning. Nu fick ju inte Bönan något upptag direkt, utan mer ett direktpåsläpp. Det hade legat över en timma och regnet öste ner när jag lade ut det. Kanske för svårt, men det visste inte Deco. Han skulle bara få sitta där och MISSA allt det roliga spårandet!

Den gulliga lilla valpen spårade som en liten maskin  Vad då för svårt? Inte alls! Vi kom fram vid bilen och hade JÄTTESKOJ tillsammans. Det var inga problem att ha roligt med Bönan just då. Fan vad duktig han är! Han var sugen på att spåra mer, men nu var det dags för steg två.

In med en vilt protesterande Böna i bilen. Deco fick göra honom sällskap (fast Deco skrek inte som en stucken gris under tiden han satt i bilen) och så fixade jag ytterligare ett upptag FRÅN bilen. Och hejåhå vad det gick bra plötsligt! Det så ut som om Deco plötsligt fattade vad allt detta upptagande gick ut på. Hoppas Hoppas Hoppas..... annars vet jag inte hur det ska gå till?

Jag är supersugen på att anmäla till en tävling, men vi behöver få upp mer spårmotivation innan jag vågar anmäla mig. Jag blev nervös bara jag kollade efter tävlingar. Den enda tävlingen häromkring i höst är på Öland. Det är svårspårat på Alvaret...

Det är fint i Småland! Gårdagens spårskog

kommer jag att visa upp i denna blogg i dag. Andra människor kanske upplever detta dagligen, men för mig är det väldigt sällan förekommande nu för tiden.

Men vi tar väl det i rätt ordning: Bruno fick som sagt också spåra i lördags. Spåret var ca 200 meter långt med tre pinnar; två långa och en kort, med burkar under. Liggtid ca en timma. Roligt nog blir inte den här spårrapporten annorlunda mot de andra på senaste tiden. Det gick utmärkt! Han spårade noga och hittade alla pinnarna  Även han hade haft påhälsning av rådjuret i sitt spår. Det hade han säkert kollat in noggrannare om han hade fått... Det fick han inte, och då fortsatte han på rätt spår. Jag tycker det är kul att testa lite olika grejer så i lördags fick Bönan träffa på en vinkel för första gången. Det var lite skumt, tyckte han att spåret bara försvann! Men det löste han också!

Observera den låga näsan. Den gillar jag särskilt mycket!

Det kan väl inte vara slut i burken redan?

Han har en fantastisk näsa tycker jag. Framför allt har han ett stort intresse för spår. Det är jättekul, och vi hade fullt sjå att hålla honom borta från Preben och Decos spår. Luktade så spännande där också! Han tog ett par hundra meter av Prebens spår när P var klar med det

_

Nu kommer vi till det sällsynta:

Här kommer en solUPPGÅNG. Egenhändigt fotad av mig.

Ni får en till, när solen kommit upp lite mer

Det var ju spårtävling på klubben i går, och de börjar som sagt alltid i svinottan. Alltså stod jag vid ett kalhygge kl. 07.15 och lät kameran arbeta. Mycket soluppgång, många spindelvävar och gräs blev det. Dimman låg till en början tät, men lättade efterhand som solen gick upp. Det var otroligt vackert!

_

Tävlingen flöt på bra även om det inte gick så bra för "mitt" egipage", som tillbringade tio minuter med att leta efter slutet. Vet inte hur många gånger de gick förbi pinnen utan att hitta den? Till slut gav de upp. Det är så trist när det blir så, och jag hejar alltid lite extra på min tävlande.

Efter tävlingen tränade jag med Deco. Han fick köra framåts. med grupp. När Preben, bollen och Prebens tjoande husse kommit av planen gick det ganska bra. Nu har jag satt ihop delarna att par gånger och genast fått "fel". Deco går för långt och för fort. Bara att gneta delar igen. Fick några träningstips också, Tack! Det kan jag behöva. Vet knappt hur det där momentet ska se ut... Och inte fick jag se några riktigt bra framåts. på tävlingen heller. Men med tanke på hur många utförde momentet, så vet jag att jag INTE ska kalla in Deco i onödan. Många hundar antingen stannade när det var dags för inkallning (eller rättare sagt innan det var dags), eller också började de kolla bakåt, och vänta på kommando. Eftersom Deco också är av typen "jaggörsakerochtingiförvägförjagärsåduktig ochjagvetprecishurdetskavara" så är det kanske bättre att överraska honom

Bönan fick öva sig i att göra ingenting. Det tyckte han var såå trist  Han är ganska cool och håller inte på och far omkring en massa, men jag tycker inte det skadar med lite passivitetsträning, och vad kan vara bättre än att öva sig när det är tävling!

_

I kväll blir det också en klubbresa. Vi gnetar väl på med våra "problem" och så är det tårtatajm också!!

Grattis Christina och Lillemor!!! Vad ni är bra

Jo naturligtvis har vi spårat igen  

Nej vi har ingen tävling på gång, i alla fall har vi inte anmält till någon. Ännu.

Anledningen till allt detta spårande är, förutom att det är så kul, att Classe fortfarande är sjukskriven efter sin operation och vi har full tillgång till bilen.

Det är tävling på klubben i morgon så vi har varit ute och testat ett elitspår till. Vi har massor med återbud så det hänger gott om spår i skogen som inte behöver användas i morgon. Tråkigt!

Samuel var snäll och knatade ut det. Sju+slut och lite gotteburkar hade han med sig. För att göra ett långt spår lite kortare så kan man säga att hade det varit skarpt läge, d.v.s tävling så hade vi vimsat bort oss efter 2/3 spår ungefär...  Deco spårade så fint på en liten traktorväg och antagligen började han bli lite mosig i nosen för han märkte ingenting av att spåret vinklade in till vänster. Det märks absolut ingen skillnad när han spårar och när han bara lallar . Nu hade jag ju snitslar att kolla på så det löste sig  .

Precis i kanten av en myr så missade han en pinne. Myren är ett eget litet kapitel. Där var det en spetsvinkel och spårläggaren hade vimsat till det lite..... "lita på hunden, inte på snitslarna" var det sista han sade innan vi gav oss iväg. När vi hade kommit till spetsen och D såg ut som en fågelholk i nunan så gick vi tillbaka en liten bit, släppte på igen och sedan fick han gå själv. Det var en fröjd att se hur han noooga analyserade spetsen och kom fram till rätt spår igen. Det var inte världens lättaste terräng att gå i heller...

Negativt:

-En missad pinne

-Lullande och därmed tappat spår

Positivt:

- Upptag åt rätt håll!

- Bara en pinne borta! Har Deco korn på en pinne så letar han reda på den!

- Deco har inget emot att vänta medan jag tar mig över, i det här spåret minst fyra, gigantiska diken. Tappade räkningen efter ett tag. När jag var klar med mitt kasande i dikena så satte vi igång igen.

- Han markerade slutpinnen trots att husse stog på vägen. Det kände han på långt håll och då är inte pinnar så värst intressanta.

- Vi såg ett rådjur traska över spåret. Tillfälle till påminnelse om vad vi bryr oss om när vi spårar och vad vi låter bli! Det köpte han.

- Det var inget lätt spår. Mycket ris, ljung, myr, terrängbyten, diken.... och bortsett från missen på traktorvägen så jobbade Deco så fint hela tiden.

Så länge listan med positiva grejer är längre än den med negativa så får man vara nöjd. Och det är jag  

Förhoppningsvis kan malören med vägen hjälpas upp med lite mer träning och därmed spårkondis!

_

Kl. 06.48 i morgon bitti ska jag trampa ut i spenaten, och klockan är nu 21.30, fy fan vilken tid det tar att ladda upp bilder så det är bäst att nanna på söta örat en stund. 

Nu får jag ta en paus till i morgon, Bilder och berättande om Bönans bravader i dagens spår kommer...

Natti natti

I går drog vi till spårskogen. Jag gick ut ett elitspår - färdigsnitslat = LYX! Sex + slut och ett par burkar, liggtid drygt en timma.

Medan vi väntade rastade vi av oss och fikade. Kan meddela att både Bönan och Deco gillar skinkmackor  Under tiden jag satt och mumsade så noterade Bönans näsa att det fanns något som luktade intressant en bit bort i skogen... Han tog sig dit, hittade spåret och tog upp det  - klockrent bakspår! Duktigt... och inte. Det låg minst 30 meter från vägen, så näsa det har han.

Deco fick göra ett påsläpp på sådär tio meters håll. Lika klockrent från hans sida, tyvärr gick även han åt fel håll

Jag hade ingen bra plan för detta så jag bara ropade på honom och så satte vi igång åt rätt håll i stället. När vi kom till stället där Bunan hade varit så var det förstås frestande att kolla var han hade tagit vägen... Hoppas aldrig vi får några svampplockare eller så´nt på tävling.(Det kan man ju drömma om )

Efter denna lite trevande inledning så spårade Deco som en liten maskin. Plockade pinnar hej vilt, analyserade vinklar, fixade spetsvinkel och efter ungefär halva spåret blev även tempot ganska behagligt  Härligt! Summa summarum så behöver vi träna mera på upptag och förledningar, surprise!

Vi drog vidare till klubben för i går var det tävlingsträning, med TL och allt. Jättebra initiativ! Ni som inte var där missade något.

Deco hade sitt spår i kroppen och jag tyckte att det kunde passa bra att göra en check på högremomenten. Intressant att se om han höll ihop en hel "tävlingsdag".

Summarum på det är att han höll ihop väldigt bra men vi har en del att träna på; krypet, som har varit helt ok ett tag, hade bitvis återgått till gamla synder. Skallet är bedrövligt! Hade inte ens fått betyg på det på tävling, glest är bara förnamnet... Det kunde kanske också bero på att han trots allt var lite trött, för det var sämre än vanligt och det är inte bra i vanliga fall.

Det som fick mina ögon att fuktas i går var framåtsändandet! Gör han det så på tävling får vi nog betyg på det   Trodde jag inte skulle gå för några veckor sedan när vi tragglade det som värst. Underbart!

Bönan fick köra sitt o ligg kvar, inkallningar, fot och framåtskick till bollen. Det var roligt! sa han. Mindre roligt var att titta på när andra fick träna. Det ska vara action hela tiden om B ska vara nöjd. Alltså försöker jag komma i håg att INTE träna också

_

Finaste Snufsegrisen!

I går blev det mera spår. Bönan fick ett som var ca 100 meter med två pinnar, en lång och en kort. Jag jag vet att jag inte skulle ha pinnar i spåret, men jag var ju tvungen att prova om det funkade med gotteburk vid pinnen. Förut har jag bara testat att lägga dit en pinne och se vad som händer, d.v.s ingenting. Första gången med pinne + burk så stannade B vid pinnen, fast burken märkte han inte för den hade jag grävt ner i mossan under pinnen  men kopplingen mellan pinne och smaskigheter gick blixtsnabbt i lilla popcornhjärnan och hittills (peppar peppar) har han stannat vid alla sina pinnar

I går gick det som vanligt att spåra d.v.s utmärkt! Leka med pinnarna vill han inte så gärna. Det är bättre att käka det som ligger i burken och sedan fortsätta. Jag försöker göra ett tydligt, lugnt och trevligt uppehåll vid pinnarna, Bönan är mest intresserad av att fortsätta spåra...

-

Deco fick två ganska korta spår med förledningsspår rakt över. Förledningen bestod av Nettan och hennes höglöpande Aska

Jobbigt!

Det gick förvånansvärt bra! När vi var på väg till spåret så funderade jag på om Deco tänkte spåra över huvudtaget med tanke på alla smaskiga lukter som fanns överallt, Aska hade ju inte suttit i bilen hela tiden innan  Det var inga problem med det, när spårselen åkte på så spårade han. Skönt! Såklart var det frestande att byta spår, och det var det som var meningen. Fick planerat tillfälle att säga till honom att inte byta spår, och rikligt med beröm när han fortsatte på det rätta

Finns det någon som har ett dresserat rådjur vi kan få träna med så hojta till, så kommer vi!

Vi körde lite pinnstig och "uppletande" av pinnar också. Det var Lajbans!

Vi hittade några gula skönheter

Jag tycker plötsligt det är rätt kul att plocka svamp, i alla fall kantareller eftersom det är i princip den enda sorten jag är säker på. Det är roligare att ha något att göra under skogsturerna än att bara gå och gå och gå hela tiden. Äta dem får däremot gärna någon annan göra. Skitäckligt!

_

I dag blev det en tur till klubben för lite fotografering till tävlingstavlan. Det var kurs där ute och folk som tränade. Kul! Skyddsarna körde plats med skott och det var perfekt att hänga på det. Bönan fick träna lite fot, ink, sitt kvar och ligg kvar medan de sköt. Kollade till lite på första skottet, sedan var det lugnt

Sedan bar det av ut i spårskogen, men det blev inga spår till våra gossar i dag  Det blev elitspår till vår tävling på söndag. Alla jyckarna var med och sprang i skogen och i dikena så de var nöjda, glada och skitiga när vi hade snitslat klart. Hur mycket kan en femmånaders kelpie egentligen hålla på? Bruno har hittills aldrig vilat frivilligt på planen eller i skogen...

Kan hända att jag har bilen någon dag nästa vecka så vi kan åka ut och spåra lite elitspår, de ligger färdigsnitslade och bara väntar

Hemma väntade fläskfilé och rödvin så nu är jag lagom i form för att krypa ned bredvid Bönan i soffan och mysa.

är det på sidan nu för tiden. Nya inställningar att klura med och så har vi fått tillgång till  Kanske man skulle ändra lite mer på bloggutseendet när man ändå håller på och lär sig allt? Jag gillar bilden som är i toppen på sidan, den säger mycket om hur livet är med två kelpar!

Tänk att man kan ha så kul i en vattenpöl!

Tiden har inte riktigt räckt till för bloggeri på sistonde. Classe är hemma och repar sig efter en operation. Synd om honom och kul för mig och hundarna. Vi har dragit till skogs mest varje dag. Spår har det blivit för båda och Deco fick till och med träna upptag för ett par dagar sedan!  

Någon på klubben började mumla om att vi skulle pröva våra vingar tillsammans i högre framåt hösten... blev faktiskt lite sugen

I måndags var vi på klubben och tränade lydnad. Till kvällens happenings hör, förutom att det var så trevligt att vara där, Decos framåtsändande och Brunos "sitt kvar".

För första gången någonsin tränade vi framåtsändande med "grupp". Två personer stod i vår väg och det var inga problem  Fortfarande behöver vi pinnar i ändarna och färden framåt är lite skevande åt vänster. Inte snett, utan rakt fast åt vänster. Fråga mig inte varför, ingen aning. Det är dessutom alltid åt vänster vilket håll vi än går åt.

Deco springer i väg på "framåt" och saktar av av sig själv efter en stund. Den stunden tror jag är lite för kort, om vi nu ska tänka perfekt tävlingsutförande, han behöver nog komma fram ett par meter till.

Det får inte finnas en ruta i närheten för då tror Deco att han ska sticka till den, den stackars hunden har fått träna in framåtkommando mot rutan också  Det gör ingenting så länge de inte får för sig att lägga in tramsiga rutor i brukset. Lilla Snufsegrisen var i alla fall duktig och det känns som om det kanske kan bli något av det där momentet så småningom

Bruno körde sitt stanna kvar som värsta proffset! Trots att det gick en skojig sheltievalpfröken bara några meter från honom. Dessutom har han nog börjat koppla det där med att lämna grejer i handen på mig. Fast bara vissa grejor....vid vissa tillfällen....om det är säkert att det vankas baconost!

Lite fotgående blev det med, fast jag tror inte Herr B har så mycket kläm på vad vi gör egentligen. Han går nog mest vid min sida och käkar ost...

_

I går var vi i Nettans luktlabb igen. Både Deco och Bruno fick lära sig fröjderna av mattes svettiga strumplukt  Deco kom mycket väl i håg att övningen gick ut på att markera rätt burk, men det såg ut som om han i stället för att koppla i hop det med lukten försökte lista ut vilken burk som var den rätta, i stället för lukten. Och kom nu inte och snacka om att det var synd om hundarna som fick lukta på mina äckliga strumpor, ni vet mycket väl att hundar är äckliga djur som gillar snusk!

Det var premiär för Bönan i labbet. Det är lite mörkt och burkmanicken skramlar när man byter plats på burkarna, dessutom ska hunden vara uppe på ett ganska högt bord. Inga problem för Bunan som glatt intog bordet och gärna käkade godis där uppe

Lukta på burkar var heller inga problem! Han är för cool min lilla kaffeböna

Vi spårade i skogen för B och i kohagen för D. Turligt nog var kohagen kolös  

Nettan lade ett klurigt spår till Deco, samtidigt som hon sjasade i väg lite rådjur.... . Lite vinklar, sidohopp och spetsvinkel var det i det. Deco fixade alltihop så bra, ända tills vi kom till spetsvinkeln... det var där rådjuren varit, och skulle man tro Deco så stod de på andra sidan granarna och väntade på honom! Att vi höll på med att spåra hade han helt glömt

Vi tog oss nästan till slutet i alla fall, men där blev det stopp igen. Då ruttnade jag på hela tillställningen och selade av. Vi velade runt lite för att se om vi kunde hitta slutpinnen och då vi hittade den så visade det sig att han inte varit i spårkärnan på slutet precis  Han hittade slutet och kom med den och då fick man en anledning att berömma och tjoa lite, men det där med att sluta spåra och börja GLO efter rådjur i stället måste vi göra något åt!

Bönan fick, som sagt spåra i skogen. Det var cirka 100 meter och jag hade inte snitslat  På ett ställe ville B åt ett håll men jag visste att jag inte hade gått där. Hade jag visst visade det sig när vi äntligen kom framåt  Att jag aldrig kan lära mig att lita på hunden!   Även om han är fem månader

_

Veckan har även innehållit ett besök hos de här små.... eehh... ja, ok: GODINGARNA!

Jag kommer inte i håg vad alla hette, utom en liten rackare som fastnade lite extra:

Får jag lov att presentera Sune!

Snart blir min nos lika stor och vacker som din Mamma

Drygt tre veckor gamla minibullevalpar

.....är en promenad i kvällssolen bakom två med svans.