Skönt att Aika kom hem igen välbehållen. Många hemska tankar om vad som kunde ha hänt far igenom huvudet på mig. Då kan man tänka sig hur det var för Sigrid. Hua!

Pia hade en originell idé om det här med hundträning... Tänkte inte på det...  :)

Det är lite synd om Preben. Han får inte göra som han vill nämligen! Inte hoppa ur bilen när man vill, måste hoppa in i bilen fast något annat är roligare. Gillar inte att vara ensam, bara i vissa speciella fall. Tex. så går det utmärkt att vara alldeles ensam i grannens trädgård med grannens hund! Har man så stora lurar borde man höra när någon ropar på en, men icke då! Vi har mååånga hål i häcken som behöver täppas till. Och nästa gång det dammsugs tänker jag inte ta hänsyn till Prebens ovilja mot dammsugaren. Han får stanna inne!

Dessutom så är det så att rullar man sig i äckligt, stinkande mög så får man stå ut med att badas!

Svärföräldrarna har kommit på oväntat besök. Som alla andra tycker de att Preben är en kul prick, som ser rätt egen ut :) Och mycket lugnare än Deco! Nähä :)

Deco och jag spårade i går. Jag hade planer på att få till ett litet upptag från vägen, så jag började att gå en lång bit längs med den. Vinklade precis vid sjökanten, satt en stund i mossan, lade ut en pinne och började sedan leta mig tillbaka mot bilen. Naturligtvis hade jag inte gått där jag trodde och avslutade spåret med att korsa mitt eget spår där upptaget skulle vara. Så trött jag blev på mig själv! Svettig som en räv var jag också, det var inte direkt platta marken bredvid sjön. Efter lite överläggningar med mig själv bestämde jag mig för att prova och se hur det gick. Jag släppte på honom som vanligt och struntade i upptaget.

Naturligtvis blev det tilt i Decos näsa. Han ville gå det färskaste spåret, bakåt! Det fick han inte, och efter lite bry så gallopperade han i väg på "rätt" spår. Markerade pinnen, hade stort huvudbry vid vinkeln vid sjön, löste det och spårade jättebra ända till spårkorsningen. Då skulle jag lägga mig i och "hjälpa" honom lite åt rätt håll...  bara det att han var rätt hela tiden vilket bevisades av att han kom med gotteburken i munnen!

Håhåjaja, jag lärde mig en del av det spåret. Hoppas Deco gjorde det också!

 

Irene & Minna & jenni

12 september 2008 12:42

Tänk att det ska vara så svårt att inte lägga sig i när hunden spårar. Har faktiskt kommit på mig själv. Jag som brukar skryta med att jag aldrig gör det. Lita på hunden!! Tur att de inte tar illa upp.

 

Jill

16 september 2008 12:13

Ja nog är man duktig på att lägga sig i spåret... Att man aldrig lär sig!

http://hundarnaojill.dinstudio.se

 

Maria

16 september 2008 23:19

tänk att man alltid ska lägga sej i ..... :)
Vi människor är hopplösa.... ;)

http://www.goskelpie.se

 

jennie

17 september 2008 15:39

Tack för grattiset! =)

http://myntasworld.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    något nytt. http://brudec.wordpress.com/ Välkommen dit i stället!     ...

Skithunden tuggar!! På allt! Pennor, suddgum, azalea och allt som finns på bänkarna i köket... Kan ju tänkas att han har lite myror i kroppen nu när aktiviteterna har legat på sparlåga ett tag. I fredags lade jag ett trehundrameters till honom ...

Jo tack, läget på sjukfronten är något bättre. Än så länge ingen grissjuka, tack för det! I går besökte vi klubben för lite måndagsträning. Det är ju så avskyvärt mörkt nu för tiden så vi åkte så snart jag hade tillgång till bilen för att hinna ...

kul att du undrar V  Det har bara varit lite mycke´ ett tag, tyvärr inget hundrelaterat, och det märks! Både på att bloggen är full av spindelväv och hundarna är helt nuts! Jag har alltid tyckt att vi har hundar (Deco) som fixar en tids over...

sjuk  Segaste förkylningen i mannaminne. I alla fall mitt. Än har jag inte börjat grymta, så det är väl inte flunsa. Kanske någon slags fluss?   Hundarna får nöja sig med rundor, inte med mig, så träning blir det bara lite i köket. Mest posit...