Hela fredagen tillbringade jag med moppvagnen i Tipshallen i Växjö. Utomhus var det småregningt och fuktigt och då kan man tydligen inte rasta sin hund utomhus... När hunden skiter inne kan man inte heller ta upp efter den utan då går man bara därifrån! Urdåligt!

Som tur är fanns det gott om normala och trevliga människor också :) Och försäljare. Man blir helt utfattig på den där utställningen. Deco har fått en ny spårsele och en ny spårlina, ett par kuliga bollar och en lagom apportbock. Jag köpte mig också en urful regnhatt (45% rabatt), hoppas den skyddar nacken lite bättre än min nuvarande hatt gör.

Jag hittade också en höjdarleksak i läder, typ kamprulle med pip. Kylie hade en sådan och hon hade skitkul med den, så jag var ju tvungen att köpa en likadan till Deco.  När han tuggade på den och den pep så blev han döförvånad, släppte rullen och kollade var det som pep var någonstans :D När jag duttade till med den på honom blev han skitskraj och bara skrek rätt ut. Lilla gubben, det är inte lätt... Han vänjer sig nog :)

_

I går var det utställningsdax för Preben. Som väl var hade Prebens ägare Malin fixat en handler, Majsan, till Preben. Utställningar är ju inte riktigt min grej... Majsan fixade det så bra tillsammans med den lille dansken så han fick cert och blev BIR! Hoppsan! Då tyckte Majsan att hon ville fara tillbaka till Eskilstuna. Ska jag nu ställa ut en hund så ska man väl göra det i Stora Ringen... Så jag och Preben väntade i 4,5 timmar innan det var dags. Det var i och för sig bra för då hade vi tid att träna in att han skulle stå upp. Tänkte inte på det innan. Eftersom han är en lättlärd Kofta så gick det rätt bra :)

På den där förbedömningen så tittade domaren knappt på Preben. När det sedan var dags för Stora Ringen så fick vi springa ett varv och sedan fick vi åka hem. Så klart var det bara hundar med en massa päls som fick vara kvar till slutet, men det var i alla fall kul att ha gjort det en gång. Blir det så fler gånger så tror jag inte att jag väntar...

_

I dag är vi trötta och eländiga, i alla fall jag. Så jag och hundarna är hemma och vilar upp oss.

Samuel är en riktig hjälte! Han har varit med och hjälpt till med skurmoppen i tre dagar. Från sju på morgonen till sju på kvällen. Det tycker jag är bra gjort av en fjortonåring. Vi har inte alls tvingat honom, tvärtom så tyckte vi att han skulle vara hemma i dag, men han ville inte alls lyssna på det örat. "Det är ROLIGT att hjälpa till" Goa Samuel. Puss på dig!