Dags att ge ifrån sig ett litet livstecken kanske... Tillvaron går i TVtittandets tecken. Jag är en riktig sportfåne, i alla fall när det gäller att kolla på andra som rör sig och svettas. Jag kommer däremot aldrig ihåg vem som vinner, förlorar eller vem som är mördaren...  Återvinning kan tillämpas :)

På hundfronten är det segt. Saknaden efter Lippan är stor. Han fattas oss allihop. Ja, Deco har väl inte visat några direkta tecken på saknad. Han är samma spellevink som han alltid varit. Däremot är han inte så träningssugen direkt. Efter lägret sov han i princip i två dagar, tack för det, det gjorde jag också.De senaste dagarna har jag börjat skava lite moment igen och börjat pilla lite med nya grejor jag fick tips om på lägret; framförgåendet och vittringen. Men Deco är inte särskilt pigg på att träna. Han gör det jag ber om men utan fräs. Det går väl över det med hoppas jag, tillvaron är väl lite rubbad för honom också.

I dag började Classe jobba och på onsdag börjar ungarna skolan. Allt blir som vanligt igen och det är ju på sätt och vis skönt. Hösten är inte min favoritårstid, men det finns ju vackra dagar med strålande färger på träden att se fram mot. Klar luft, inga ormar och inga knott eller mygg. Dessutom ska vi ska väl tävla appellen hoppas jag :)