kronor!!!!!! Det är vad det kostar att plocka bort ett märgben från en viss liten kelpies underkäke.

Det var förstås lilla Bönan som råkade ut för detta i går. Han tyckte inte det var något särskilt med det, han gick så glatt omkring med sitt ben. Han hade kört in halva underkäken i "hålet" och det satt benhårt (haha) fast. När jag upptäckte det och försökte få bort det så bet han tag och kampade om det i stället...  Jag slängde mig på telefonen till underbara grannen/veterinären, kanske hon kunde hjälpa B att få loss benet? Hon var precis på väg till jobbet på

och jag och Bönan fick skjuts dit. Classe hade förstås bilen...

Resan till Växjö gick ganska bra, Bönan hade ett par panikattacker på vägen, men lugnade sig ganska snabbt. När vi väl kom fram så blev det där monstret i ansiktet lite väl obehagligt och han fick riktig panik. De såg oss från fönstret och kom och mötte oss redan vid dörrarna in till kliniken. Naturligtvis var han tvungen att vägas... försök med det, när hunden INTE är still utan bara försöker få bort det som sitter fast i ansiktet! Vi fick det till 13,5 i alla fall och sedan var det rakt in i ett behandlingsrum för snabb sövning.

Tio minuter senare var det klart! De hade lirkat ut det och käken och alla tänderna var OK. Skönt! Gick så snabbt alltihop att jag inte ens hann fota eländet!

Bönans uppvaknande var däremot lite traumatiskt. Han ylade och sprattlade oavbrutet. Tydligen sitter stressen som han hade när han sövdes kvar. I vanliga fall så ger de lugnande innan sövningen, men det fanns inte tid till det i går... Classe hade vid det här laget kommit och hjälpte mig att hantera en hysterisk, icke närvarande Böna. Det underbara ögonblick när han mitt i ylandet fick in i huvudet att hans bästa HUSSE var där var rörande. Så lycklig han blev! Därefter gick det ganska fort att vakna.

Vi har varit lite slarviga med miljöträningen och inte besökt djursjukhuset i normalt tillstånd. Fy på mig! Det tog vi igen efter uppvaknandet.

Det gäller att kolla allt!

Vid vägning utan ben i käften så vägde han 12,9. Nu ökar vi nog på maten lite...

-

På kvällen var det måndagsträning på klubben och jag och Deco åkte dit. B skulle ta det lite lugnt, så han fick inte följa med.

Vi åkte tidigt, så planen skulle vara ledig för framåtsändandeträning. Började om på mitt "gamla" sätt. Det gick urbra! När Decos favvo Alexandra kom så var det däremot svårt att gå rakt... då hade vi en liten kris, men det kändes som om vi jobbade oss igenom den och kom ut nöjda och glada på andra sidan

Ett uppletande blev det också. Deco har alltid letat grejer hur länge som helst, men på sista tiden tycker han att det räcker att hämta tre st. Då är det nog slut, tycker han. Vi synretade lite (i kolmörkret) och sedan gick det bra att hämta det sista.

Trevligt var det som vanligt på klubben numera. Jag kände mig inte riktigt bra och hade tänkt åka hem tidigt, men prata och dricka the´går ju alltid.

Bönan hade tillbringat sin kväll i exil med att sitta vid dörren och pipa. Jättejobbigt att inte få följa med! Det pinsamma i historien med Bönan är att jag visste att detta kunde hända. Sett på TV. Men glömt bort  Blev en dyr läxa, och inga nya skor till Helén på länge

I dag är det extra synd om mig. Det som var på väg i går har brutit ut och jag är sjuuuuuk!! Feber, halsont och elände. Edvin är också hemma och febrar sig och klagar (nästan) lika mycket som jag, så nu får vi väl mysa i soffan en stund.