I dag tog Samuel och jag en tripp till klubben. Spårning och lydnad för alla hundarna var planen. Tyvärr var det så att eftersom jag inte var så morgonpigg i dag (heller) så var en del av spårmarken redan "upptagen" av andra spårläggare. Deco fick därför nöja sig med enbart lydnad. Skulle så klart passat på att träna förledningar men det kände jag helt enkelt inte för. Preben bangade dock inte för lite förledningsspårträning, och det skulle visa sig att det blev nog så jobbigt för lilla Snufsegrisen med bara lydnad.  

Bruno fick ett bananspår med en pinne i mitten och en gotteburk i slutet. Det blev ett ganska långt spårarbete för honom eftersom han spårade mig, och alla andra, som hade gått på stigen fram till spåret :)

Pinnar är rysligt kul att leka med här hemma... I spåret fanns den överhuvudtaget INTE! Jag tjoade glatt och började leka med pinnen när han kom fram till den. Halade fram baconosten och berömde honom för att han var så duktig och hittade pinnar i skogen. Jo tack, baconost ville han mycket gärna ha, men pinnen existerade som sagt var inte.

När jag hade hållit på ett par minuter och försökt få valpuslingen att intressera sig för pinnen och inte för att fortsätta spåra, eller äta baconost (det gick inge´vidare) så upptäckte jag att vi befann oss mitt i ett sammanträde för tre miljoner små illröda myror. Då gav jag upp och Bönan fick fortsätta spåra.

Han spårade bitvis i mina spår och bitvis i någon helt annans :( Det var lite uppbökat på vissa ställen, misstänkt likt vildsvin. Nåväl, vi tog oss fram till en stor sten som tydligen var ytterst delikat. Där stannade B och luktade noga och sedan försökte han äta lite på den. Det gick inte så bra så han nöjde sig med att slicka på den en stund...

Tre meter från slutet så uppfångade han vittring uppifrån, förmodligen från de som rört sig i skogen och på stigen framför oss, så då blev vi stående en stund till. Under tiden vi väntade på förnyat spårintresse så passade en handfull av myrorna vi träffat innan, som helt fräckt åkt snålskjuts, på att ta några tuggor på mig :(

Vi hittade äntligen vårt slut...

och det tyckte Bönan var GOTT!!!

Trots att beskrivningen ovan kanske inte låter så positiv är jag ändå rätt nöjd. Ok han är lite vimsig och kanske inte heeelt fokuserad på uppgiften, men han är inte så gammal och rutinerad heller. När han spårar så gör han det med stor entusiasm och noggranhet och det som gör mig gladast: med viftande svans! Han tycker verkligen att det är kul. Och eftersom Deco aldrig någonsin har uppvisat en sådan glädje i spåret så gör det mig så nöjd :)

Den där bagatellen med att pinnar i skogen är helt osynliga och doftlösa får vi försöka lösa på något sätt.

Positiv kille

Decos lydnad då. Suck och pust vad illa det gick med det förbenade framförgåendet. Jag hade Deco stående framför mig, riktning framåt. Så skulle vi börja gå och av någon anledning fick Deco för sig att han skulle vända upp mot mig när jag sade "sakta". Nej lilla gubben det var fel, nu gör vi om, sade jag (vänligt) och då ramlade himlen ner på Deco och han hörde och fattade ingenting av vad jag sade. Jag ställde upp honom och han vände sig mot mig. Sakta men säkert blev jag asirriterad och då gick det förstås ännu sämre. Han fick göra den skrikande huliganen (gissa vem?) sällskap i bilen medan jag tog en fika och lugnade ner mig.

När vi hade lugnat oss gjorde vi ett nytt försök och då gick det konstigt nog mycket bättre!

Av bara farten fick vi även till kryp åt både höger, vänster och rakt fram, skall, hoppapport med metallen och dumrutaträning. Funderade på att köra en vända vittring också, men med tanke på att tålamodskvoten inte befann sig i jämnvikt och det momentet har strulat så hoppade vi det.

Bönan fick också en tur runt planen. Lite fotsittning, inkallning och gående på vänster sida. Det var det jag försökte träna i alla fall. Frågar ni Buno så tränade vi nog på att hoppa högt, skälla och försöka få tag på julskinkan jag hade i handen.

På något underligt och mystiskt vis trillade det kanske ner en polett när det gällde att komma tillbaka med bollen och lämna den i min hand. Mot att han fick skinka förstås. Jag trodde först att det var en slump, men han gjorde det tre gånger på raken, så kanske... :)

_

GRATTIS till Monster och Ola som fixat ett förstapris i Lkl 1. Bra jobbat!

_

Kan inte låta bli att slänga in några bilder från en promenad. Vissa saker i naturen är vackrare än andra

Ser ni hjärtat?

Inte lika vackert

Varför?

Ett experiment som inte blev som jag trodde men fint ändå. Gillar färgerna och önskar att jag begrep mig på Photoshop

Och så är det något visst med närbilder