Vi kan börja med att berätta att det har blivit ett skogsspår till sedan sist. Spårmark: mest mossa. Liggtid: 1 timma. Föremål: 1 pinne + lunch

B spårar som en liten.... Böna :)

Den här gången hade jag ett långt snöre i pinnen och riggade upp snöret i ett träd så att jag skulle kunna rycka i det när Bönan nalkades. Det enda acceptabla snöret vi hade hemma STANK! Jag vet inte om det helt enkelt luktade snöre, eller något annat? Luktade gjorde det i alla fall... Naturligtvis så upptäckte Bönan snöret med pinnen, sket i det och ville fortsätta spåra.

Skita i pinnar ingår inte i min träningsfilosofi så jag satte i vanlig ordning i gång att tjoa och bjuda på läckerheter ur tub. Som förra gången var tuben väldigt intressant, och pinnen inte lika spännande. Tack vare snöret så gick han med på att dra lite i det och leka med mig en stund. Givetvis hela tiden med en blick på tuben...

Nej jag trycker inte in pinnen i truten på honom ;)

Själva spårandet gick ungefär som det brukar. Han spårar otroligt noga bitvis och sedan är det som om det brinner till i hjärnan på honom. Antingen så ska han iväg åt helt fel håll, eller också får han tokrus runt runt.

Annars så har veckan innehållit promenader långt från stigen. Vi har kollat in myror, kottar, diverse flygfän och pinnar. Bönan kan minsann leta upp rätt pinne som kastas iväg i skogen.

Deco blev förstås grymt avundsjuk och vill också leta pinnar, så han fick också några pinnkast. Snabbt gick det att hitta pinnen, eftersom han hade Bönan i hälarna!

_

Det har varit ett underbart väder några dagar och då blev det så klart lite badande. Vårt vanligaste ställe var upptaget. Som tur är har vi två sjöar att välja på så vi gick till båtbryggorna för ett litet dopp. De bryggorna är av alluminium. Det skramlar och väsnas och är dessutom ganska hala för hundarna. Bönan tyckte det var rätt läskigt först.

När han väl kom över läskigheten (tog ca 2½ sek.) så var han tvungen att tokrusa framochtillbaka framochtillbaka ....

Appropå konstiga underlag så hittade vi lite så´nt i skogen också.

En baggis!

Det är så ofantligt mycket bilder på Bönan i bloggen nu för tiden (konstigt) så här får ni en på finaste Snufsegrisen som ligger och väntar på att hans spår ska ligga till sig.

Trots vildsvin (i närheten, sade Deco och jag fick genast ihållande hostattacker), apporter i form av en halv klädnypa i trä och en naturpinne, första gången vi använder det, så var han sååå duktig. Jag försökte utmana honom till att gena mellen två ben och klämde dessutom in en spetsvinkel. En familj med barn och allt cyklade förbi medan vi höll på och han fixade alltihop så bra! Det vore kanske bra om jag kom i håg att träna upptag och uppletande också....

_

En fråga: Varför är alltid Decos tuggben mycket godare trots att de ser precis lika ut?