Snart en vecka sedan tävlingen. Tankarna snurrar i huvudet om hur jag ska kunna göra pinnar KUL!?

Första åkerspåret efter tävlingen var en katastrof. Visserligen spårade Deco helt OK, men har blev så trött att jag började undra om det var något fel på honom... Han stannade vid pinnarna, men såg otroligt uttråkad ut :(

För ett par dagar sedan fick jag för mig att lägga ett skogsspår i stället, omväxling förnöjer ju. Inga jägare i sikte så jag gjorde ett lagom kul och omväxlande spår vid sjön. Sisådär trehundra meter med en pinne. Den långa :)

Medan spåret låg till sig tog jag en runda med jyckarna och när vi var på väg tillbaka till bilen mötte jag två jägare som utan pardon sade till mig att försvinna från deras skog, för de skulle minsann jaga älg! Jag som trodde jägare var ute i svinottan, men där bedrog jag mig... Det var bara att hämta pinnen och gotteburken och förpassa sig därifrån :(

Det blev ett åkerspår i stället.

För att försöka göra pinnarna extra kul så ägnar vi oss åt att leka med dem, både långa och korta. Byter med godis och lattjar. Letar reda på dem bland lönnlöven och allt jag kan komma på som verkar roligt. Tyvärr verkar Deco tycka att de där pinnarna kan gå och dra något gammalt över sig...

Blir jag något nervös eller... Någon som har TIPS!!

 Jag funderar allvarligt på att inte göra att jota mer än att promenera fram till tävlingen. Lydnaden är rätt befäst så den kan jag inte göra så mycket åt på en vecka, framförgåendet får bli som det blir. Kanske blir han lite jobbsugen till helgen... Eller helt Bananas!

Vi spårade på åkern med Preben också. Det gick som tåget ända tills han upptäckte att hararna hade lämnat GODIS till honom ÖVERALLT! Då blev det mest harbajssök av det hela. Vi håller oss väl i skogen ett tag till med spårandet. När jägarna tillåter...

Preben börjar visa sitt rätta jag. Den milda och fogliga lilla gosingen visar sig vara en ulv i kofta.  Skor är en favorit, oftast så förstör han inte dem, bara lite. Men de passar bättre i soffan än i hallen. Filtar och kuddar i soffor passar bättre på golvet.

Det kan man väl stå ut med, hans matbeteende är lite värre. Äta är ett överskattat nöje enligt Preben. Ingenting man behöver ägna sig åt i onödan. När han får sin mat och "varsågod",  tittar han bara sorgset på en; "menar du att det jag ska äta upp det här"? Så brukar han gå sin väg och när Deco har ätit klart och Preben inte har börjat äta tar jag bort matskålen till nästa gång.

I går kom Preben på ett nytt kul trick: han gick bort till Deco, som åt det fortaste han kunde, och försökte köra bort honom från hans mat! När jag insåg vad han höll på med fick han ett nyp i rumpan och förpassades ut i hallen, där hans mat stod. Inte åt Preben för det, men det var väldigt viktigt att ingen annan ens tittade på hans matskål, i alla fall inte Deco! I bland kan Decos hungriga blick på Prebens matskål få Preben att äta upp sin mat, men i går skulle han bara demonstrera hur kaxig han var!

Den söta och gulliga kelpien vågade inte ens gå ut ur köket. Och Prebens mat åkte upp på bänken!

Det kan vara skumt med folk också. När Alexandra skulle hantera och kolla lite tänder på klubben, så ville inte Preben vara med. Och den bullriga tysken (vår granne) som plötsligt steg in hemma hos oss var otroligt läskig! Jag antar att Herr P har kommit i en "ålder". Hoppas domaren på utställningen inte är tysk...