Frågar man Preben är han naturligtvis kung! Han äger skogen, bestämmer över tuggben, isbitar och snö. Han traskar först på rundorna med spetsade öron och svansen i topp. Deco traskar efter och ser lite olycklig ut...

Till råga på allt så är han så söööt att vissa delar av familjen ignorerar eventuella försök till att ta sig friheter :(

Jag ingår inte i den eftergivna delen av familjen och det är väl tur det, annars hade han väl tagit över hela ruljansen här.

_

Deco och jag har haft två träningspass med lydnad i dag. Det första ägde rum ute och gick skitdåligt!

Allt vi tränade på var oengagerat, långsamt och kändes rent ut sagt blä! Jag avbröt träningen och gick hem och tjurade.

Ett par timmar senare körde vi ett pass med kryp, fjärr och snabba sättanden i hallen och då var helt plötsligt intensiteten där igen. Jag fattar ingenting? Löptikar? Åldern? Jag? Det är ett mysterium som måste lösas.

 _

Vi har fortfarande snö...

 _

Vi har några grannar som ursprungligen är från Tyskland. Det spelar ingen roll var de är i från, poängen är att de har bott här minst lika länge som vi (13  år) och har inte lärt sig många meningar på svenska.

De är jättegulliga men det är svårt att prata med dem. De har en gigantisk blandrashund (rottweiler, irl.setter, hamiltonstövare, doberman) i en löplina på tomten. Tanten i familjen är högst 1.50 cm över havet och har inte så mycket att sätta mot när hunden bestämmer något. Matte försökte hålla den när några bekanta till oss var ute och gick med sina hundar. Det gick så illa att hunden stack och matte bröt benet i sina försök att hålla den.

Vi går ofta förbi deras tomt till och från promenaderna och en dag när vi var på väg hem så rasslade det till i löplinan, som gick av, och ut på vägen for

hunden. Den är rätt snäll (och som tur är en tik) så det hände inget mer än att jag högg tag i jycken, platsade Deco, tuktade jycken så den följde med mig, bankade på deras dörr, rasslade med kedjan och talade om att den var av.

Det irriterar mig ofantligt mycket att de har hunden på detta vis. Dels står den och skäller oavbrutet, dels förstår jag inte varför man ska ha en hund om man bara har den i en lina i trädgården dagarna i ända? Det är synd om den!

I dag när Samuel var ute med Preben hittade de Jycken strosandes i en helt annan trädgård än sin egen. Så klart kom den älgandes mot Preben, men Samuel är sin mors son så han vrålade åt den så pass att den lomade i väg :)

Lite längre fram mötte de matten med flexikopplet i högsta hugg. Hon frågade Samuel om han hade sett deras hund och han pekade åt det hållet hon var. Då tar tanten upp en klicker och börjar klicka! Qué...  Det är tråkigt att min tyska inte räcker mycket längre än till hej och adjö, de behöver nog lite hjälp...

_

I morgon åker vi till klubben och lägger spår och tränar lydnad. Det går rykten om fint väder :)