Här sitter man i godan ro och surfar runt när det idiotringer på dörren. Någon vill verkligen att vi ska öppna, och det fort! Det visar sig att det är grannen tvärs över vägen: ring brandkåren, det brinner i skorstenen!!! Hjälp!

Classe stängde alla luckor till pannan, jag ringde 112 och slängde ut hundarna i bilen. Huset fylldes sakta med röklukt och ungarna vimsade ut och in i huset och alla försökte få katten Sture att hålla sig ute. Ute!? I helvete heller, jag ska in och käka! sa Sture

Jag hämtade mobilen, klädde på mig en massa kläder och hängde kameran om halsen. Ungar, hundar, katter, mobilen och sedan kameran, det är tydligen prioordningen ;)

Jag blir alltid lugn när det händer något sådant här. Full koll för en gångs skull. Annars är det oftast noll koll tycker jag. Nu kom jag mitt i allt ihop ihåg att ringa återbud till utvecklingssamtalet i skolan vi skulle åkt på i kväll. Läraren skulle promt bestämma en ny tid på direkten, fast jag berättade att det brann hemma hos oss och att brandkåen var där. Jag visste egentligen inte hur illa det var med branden då...

Så där stod jag med almanackan medan det sprang brandmän i huset. "Vi kommer om inte almanackan brinner upp och jag glömmer bort datumet" sa jag till henne. Ja men då får jag skicka en lapp med Samuel och påminna...  :O

TACK vare hurtiga grannar på kvällspromenad så blev det inte någon större brand av det. Jag missade helt eldkvasten i skorstenen. Det mest dramatiska jag var med om var när brandmännen puttade ner en takpanna som gick i tusen bitar.

Nu får vi så klart inte elda förrän sotarmästaren varit och kollat att skorstenen är OK. Det hoppas vi verkligen, annars blir det dyrt!

Vi är så glada och tacksamma för att det inte blev värre!