I dag har vi varit på stan. Inga sensationer, Deco fick mest ligga i bilen medan jag investerade i ett par SVINDYRA kängor, modell Lundhags och ett par Fjällrävenbrallor. Ni skulle ha sett försäljargrabbens min när jag sa att mina gamla byxor hade krympt. Han påpekade att Fjällräven inte brukar krympa... Nä men det har mina gjort, i alla fall runt midjan... Nåväl, jag fick tag i ett par nya som passade. Ska ormarna få in ett hugg på mina ben så får de hoppa upp, höga kängor blev det. Hoppas bara de är varma på vintern också!

I träningsväg har jag inte gjort mer än det gamla vanliga: lydnad och spår. Jag fick ett nytt tips angående hålla apporten på kursen i tisdags. Jag matar med massor av godis, håller fram apporten och berömmer när han håller den stilla. Det gick väl sådär till att börja med. Till slut plockade jag fram klickern och då blev det  l i t e  bättre. Bara att fortsätta antar jag.

Jag blir inte riktigt klok på Decos spårande. Han fick ett riktigt mossaspår i går. Låg ca en och en halv timma, inte särskilt mycket vind och lagom soligt och skönt. Han spårade jättebra bitvis, men rätt som det var så gick han bara av spåret och flummade omkring en stund, ser ut som om han letar efter spåret med synen, han spårar inte vad jag kan se. Till slut sa jag till honom att spåra och då gjorde han det ett tag, sen var det likadant igen... Jag fattar ingenting. Är spårandet ointressant och tråkigt (tror jag inte), är det för svårt, för långt, rådjur???  Vad gör man?

En positiv grej är att jag ofta får "beröm" för Decos braiga av -och- på knapp. Och det stämmer ju, han är suverän på att bara lägga sig och somna när inget händer. Men det är ju också kul att andra märker det och tycker att det är positivt.