Innan själva påsken började var vi ute i spårskogen med Jennie. Lite barn och annat bihang :) hängde också med. J fixade ett spår till Deco ca 800 m och åtta pinnar. Dags att prova lite längre spår tänkte jag... Det gick åt helvete! Inte för att spåret var för långt eller hade för många pinnar, nej men spårläggaren och det andra folket försvann när det var dags att gå spåret, tog bilen och pös! Detta upprörde Deco så pass att spåra det låg mycket långt ner på listan över roliga aktiviteter. Han hade fullt bry med att ta reda på var de tog vägen.

Efter mycket snurrande på fel plats och två utflykter till vägen för att kolla var alla var, så brann det i skallen på mig och Deco fick en promenad tillbaka till bilen och förpassades till sin bur utan att få hälsa på alla de saknade som stod där.

Efter rådslag så fixades ett nytt kortare spår med tre pinnar, vi fikade i två timmar, selade på, Jennie försvann med bilen, Deco spårade som ett litet under och visade inget intresse för försvunna spårläggare eller dyl... Nu var visserligen inte ungarna med andra gången, de hade tröttnat för länge sedan, så läget var inte riktigt likadant, men ändå. Konstiga hund! Tack för hjälpen Jennie!

Efter resonemang med Uppföderskan så inser jag att det inte är omständigheterna jag ska fokusera på utan att få spåret mer intressant än allt annat! Förstås! *slår mig själv i huvudet*

Så påsken har ängnats åt att försöka hotta upp intresset för själva spårandet. Peppiga påsläpp av spårläggare, "sittningar", magväskor med smarriga och roliga grejor, och husse i slutet har provats. Det verkar fungera :) Deco har spårat ofantlig mycket mer noggrant än någonsin tidigare. Utom då vi tyvärr råkade krocka två spår vid ett tillfälle och då bytte han :(

Som tur var visste jag om det och talade om att han skulle fortsätta med det han höll på med och till slut gjorde han det. Hmm

Sittningarna brydde han sig inte alls om och magväskan hittades med ett "jaha, här ligger den" Husse i slutet var inte heller den stora happening jag hade förväntat mig, mer ett konstaterande av att "hoppsan här var visst husse, det var lite kul" Husse som är den stora favvon annars...?

Trots att det inte verkar så kul så är resultatet att han spårar mer noga och intensivt än förut. Fortsätter så här och så får det bli som det blir när det blir tävlingsdags.

 _

I måndags var vi på klubben och hoppade, sprang, sände och kallade in, apporterade och kröp tills vi tröttnade. Eller rättare sagt så var det jag som tröttnade, lydnad tycker Deco är skoj! Om bara den där förbenade fjärren kunde funka någon gång så skulle det kännas lite lugnare när det är dags... men vi övar och övar...

Det roligaste på hela kvällen var när vi tränade skall. Inte för att det var tävlingsmässigt bra eller kul utan för att Deco inte kunde! Han muttrade och pratade så det lät rent hemskt, men han var så gullig att jag inte kunde låta bli att skratta. Jag försökte ta det lite mer från början och bara gasa upp honom för att få igång honom. Men Deco har verkligen fattat att han ska sitta vid min sida, så varje gång jag försökte så kom det ett litet skall och sedan kastade han sig in till sidan och snackade/ylade i stället. Till slut låg jag på planen och bara garvade. Vi får nog styra upp det lite bättre och fortsätta öva... högre känns inte som att det är nära, så vi har gott om tid på oss.

 _

Deco har också ägnat sig åt favoritaktiviteten nr. 1

Herr P råkade också ta sig ett dopp :)

Det är VÅR!! :)