Träning, träning och mera träning. Som sagt en liten anmälan eller två gör underverk för motivationen.

I går var vi på klubben och tränade. Deco kom på helt nya grejer... t.ex så visste han exakt hur man utför rutan; man springer en bit, stannar när man tycker att det passar och sedan väntar man på mattes lyckliga tjut och bollen! Kunde funkat, men han stannade fem meter för tidigt... suck.

Vi körde budföring med skott också. Där tyckte Deco det var en bra idé att kolla vem det var som stod där och pangade... suck.

Metallen var rolig  :)

Ett spår blev det också. Av logistiska skäl blev det så att jag lade ut det själv utan peppning. Pinnar, burkar och kvällsmat. 600 meter kanske, jag tappade räkningen efter ett tag.. :(

Det gick sååå superbra... i början. Ända tills vi kom till en mossbeklädd väg som jag hade traskat rakt över. Där gjorde Deco en supersnygg vänstervinkel och drog i väg på promenad. På tävling hade vi hamnat i Långtbortistan. Det syns ingen skillnad på honom när han spårar det ena eller det andra. När jag frågade vad honom vad han höll på med så såg han mycket förnärmad ut och svarade "ser du inte att jag spårar kärring"!  Antagligen rådjur... :(

Efter lite strul så hittade han spåret igen och spårade sååå superbra igen.  Suck.

_

I dag var vi hos Sofie och tränade. Löptikar i området och mycket att lukta på. Lika bra att träna med sådan störning också. Det kan dyka upp på vilken tävlingsplats som helst.  Heeelt plötsligt hade Deco aldrig hört talas om vittringsapportering. Suck. Körde lite här hemma sedan också och då gick det bättre, i alla fall fläckvis.

Fjärren är fortfarande blä. Dessutom hade jag bara kommit i håg hälften av de tips jag fick av Sofie förra gången :( SUCK!

 Det mesta gick bättre när jag inte tränade! Hur kan det vara så?