I dag trotsade jag migränen, snortade i mig en dos medicin och skickade ut Classe i skogen för att lägga ett spår. Sedvanlig peppning när Classe försvann till skogs och sedan fick Deco sitta i bilen en stund. Spåret innehöll burkar med julskinka + pinnar och slutet var ett märgben.

Medan spåret gottade till sig åkte vi till den fina grusplanen för att köra lydnad. Den fina grusplanen var bara ett trevligt minne... nu såg det mest ut som en byggarbetsplats. Jag orkade inte förpassa mig någon annanstans så vi tränade där i alla fall.

Det var segt! Antagligen beroende på värmen och det faktum att Deco hade sprungit som en blådåre efter- och före Preben hela förmiddagen. Vi drog igenom lite av det mesta i alla fall och det var väl OK. Råkade läsa reglerna för hur krypet ska gå till på tävling och det är en del kvar att träna på där...

Tillbaka till skogen för att ta spåret. Vid det laget hade det legat och gassat till sig i solen i två timmar. Deco tuffade runt i rätt maklig, eller om man så vill behaglig takt. Missade en vinkel men hittade rätt utan att vansinnesgallopera först. Kollade lite på mig och gick sedan rätt. Jag hjälpte honom inte, eftersom jag inte hade en aning :)

Missade en pinne + burk. Undrar om han struntade i den, han gick nämligen precis över den :( :(

Är det inte det ena så...

_

Värst vad ni är nyfikna på när vi ska tävla. Jag håller er på halster ett tag till, det är nog bäst för mina nerver. Jag vet inte varför, men jag blir mer nervös om jag berättar det innan. Smart (?) nog har jag anmält mig till både lydnadstrean och lägre samma helg. Bara för att jag ska få riktigt mycket att träna på och gruva mig för. Båda tävlingarna är i Småland, så den som är väldigt nyfiken kan ta en titt i kalendern ;-)

Som jag skrev för ett tag sedan så tävlar jag egentligen inte för att jag tror att vi ska klara en uppflyttning. Jag vill mest kolla var vi står i lydnaden och prova på att klara mig runt ett lägrespår. Klarar vi spåret så kör vi resten också så klart. Jag är otroligt rädd att gå vilse, det har nämligen hänt "på riktigt" så det är en mental grej för mig att klara av att ge mig på att tävla.

Hur det än går så är Deco söööt i alla fall!

I morgon hänger vi med militärerna när de ska ha skjutövning. Kanske drar vi en runda till klubben också när vi ändå är åt det hållet.